• Anonym (Tina)

    Tiden läker alla sår?

    Läker tiden alla sår? Det verkar inte så, inte för mig i alla fall.

    Min man och jag har varit tillsammans väldigt länge och har två vuxna barn tillsammans. Min make har också ett barn från ett tidigare äktenskap som han inte längre har kontakt med.

    Grunden till mitt problem ligger så långt tillbaka som graviditeten och förlossningen av vårt äldsta barn. Det känns meningslöst att gå in på detaljer men min man svek mig på djupet när jag var som allra skörast.

    Under graviditeten råkade jag ut för ett trauma när min bror oväntat dog så jag var väldigt skör redan där. Min man tog ingen som helst hänsyn till detta utan valde istället att svika mig totalt när jag behövde honom som mest.

    Han fick mig att känna mig totalt oviktig och att födelsen av vårt barn inte berörde honom alls. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så oviktig, ensam, rädd och övergiven.

    Den känslan satt i länge men trots det skaffade vi ett barn till och åren gick. Vi har väl haft ett bra familjeliv och jag tror att barnen haft en bra uppväxt och vi har en bra kontakt nu när de flyttat hemifrån.

    Nu till dagens problem. Jag inser att känslan av svek och ensamhet aldrig lämnat mig. Min man och jag har ett bra vardagsliv och allt är väl egentligen bra men jag kommer inte ifrån sorgen.

    Känslan har alltså funnits där hela tiden men under de intensiva åren har jag inte haft tid att riktigt ta tag i det.

    Min Nu däremot är det som att känslorna sköljer över mig. Det blir nästan fysiskt och jag darrar.

    Jag känner en enorm sorg över att inte känna trygghet i mitt liv. Jag har ingen jag kan lita på helt och fullt. Vad som än händer har jag ingen som jag vet står vid min sida. Jag är helt ensam.

    Min man har naturligtvis försökt reparera skadan men den läker inte. Jag sårades så djupt i en situation där jag var helt hjälplös och i så stort behov av stöd. I stället valde han att utsätta mig för ett antal kränkningar och skadan läker inte.

    Vad vill jag med tråden? Det vet jag knappt själv men det kändes bra att skriva ner detta. 

    Jag antar att jag hoppas få lite åsikter och tankar från andra, kanske från någon i en liknande situation.
  • Svar på tråden Tiden läker alla sår?
  • Anonym (...)

    Man är ansvarig för sin egen lycka, vill du separera så får du ju göra det, men det är rätt fegt att skylla på något som hände för 20 år sen, du valde då att gå vidare och förlåta, självklart så har man rätt till sina känslor men det måste ju finnas andra orsaker att du inte vill längre.

    Min man gjorde en grej för ca 10 år sen som jag har sagt att jag aldrig kommer att förlåta, däremot är det ju inget jag ältar nu och om vi skulle separera imorgon så är det inte av den anledningen, den delen är liksom släppt även om jag kan bli förbannad när jag tänker på det

  • Anonya

    Låter mycket tufft och att du även nu mår så dåligt över det. Har du behandlat saken med någon professionell? Med hjälp av det kunde såret förhoppningsvis förvandlas till ett ärr istället eller åtminstone bara ett litet sår som inte känns så mycket av istället för ett stort och varigt som känns av mest hela tiden.

  • Dexter dot com

    Om du själv inte klarat att bearbeta och släppa det som hänt under alla dessa år behöver du ju uppenbarligen söka hjälp . Dom flesta står faktiskt ensamma i livet ...man kan inte förlita sig på partners, vänner eller familj när det händer något utan skapa sin egen trygghet. 

  • Anonym (Tina)

    Tack för era svar!

  • KimLinnefeldt

    Jag har just läst boken "Förlåtelse" av Desmond Tutu och hans dotter. I Sydafrika kunde det ha blivit inbördeskrig mellan svarta och vita, men istället så valde Mandela förlåtelsens väg.

    Att förlåta betyder inte att man viftar bort det onda eller säger att det var okej. Förlåtelse innebär bara att man inser att det inte går att ändra något som redan har hänt. 

    Din man bör be om förlåtelse, och du bör förlåta honom. Det vill säga, att lägga det där på hyllan. Det finns kvar, men det behöver inte förgifta ert förhållande i åratal. 

    Utan förlåtelse är det risk att man sitter fast i skuld och skam i eviga tider.

  • Anonym (H)
    Anonya skrev 2025-11-07 14:28:27 följande:

    Låter mycket tufft och att du även nu mår så dåligt över det. Har du behandlat saken med någon professionell? Med hjälp av det kunde såret förhoppningsvis förvandlas till ett ärr istället eller åtminstone bara ett litet sår som inte känns så mycket av istället för ett stort och varigt som känns av mest hela tiden.


    Håller med.
  • Anonym (Tina)
    KimLinnefeldt skrev 2025-11-07 15:48:25 följande:

    Jag har just läst boken "Förlåtelse" av Desmond Tutu och hans dotter. I Sydafrika kunde det ha blivit inbördeskrig mellan svarta och vita, men istället så valde Mandela förlåtelsens väg.

    Att förlåta betyder inte att man viftar bort det onda eller säger att det var okej. Förlåtelse innebär bara att man inser att det inte går att ändra något som redan har hänt. 

    Din man bör be om förlåtelse, och du bör förlåta honom. Det vill säga, att lägga det där på hyllan. Det finns kvar, men det behöver inte förgifta ert förhållande i åratal. 

    Utan förlåtelse är det risk att man sitter fast i skuld och skam i eviga tider.


    Tack för ditt fina svar! Det var precis det jag behövde höra.
Svar på tråden Tiden läker alla sår?