Jag vet inte hur vi ska hjälpa henne!

Jag ska inte påstå att jag med säkerhet vet att det finns något ni kan göra. Det jag vågar påstå är att för att ha en chans att kunna hjälpa henne behöver den/de som ska göra det veta vad hennes svårigheter beror på. Om det ?bara? handlar om missbruk eller om det finns psykiatrisk problematik i botten. Jag ser att ni har vänt er dit två gånger men frågan är ju om det gjorts ordentliga utredningar då eller om det varit mer akut betonat eller någon renodlad behandlingsinsatser fruktansvärt jobbigt förstås. Har själv erfarenhet av det där och i vårt fall fick vi kapa banden. Det var dock en massa år sedan och idag kan man ju väldigt mycket mer än då. Hoppas ni hittar rätt. 

Jag tror att med hennes bagage så har det gett henne psykiatriska problem och hon bär på mycket ångest. Det är två gånger hon fått åka in akut och hon har läkarkontakt och jag har varit på henne om att få till en traumabehandling men det kommer ingen vart. Vet inte om hon ljuger om att det tar sån tid eller om den svenska vården verkligen är så dålig. Tack för dina råd. 

På nätet finns otaliga berättelser om personer som inte fått hjälp av vården och socialtjänsten. Det finns också solskenshistorier om personer som fått hjälp. Det jag har kommit fram till är att 1. Man måste vara en sorts person som vården vill hjälpa. De hjälper ju vissa, men inte alla, som är i en viss situation. Det beror nog delvis på att den som får hjälp beter sig på rätt sätt ur vårdens/myndighetens perspektiv. T ex så har jag sökt hjälp för migrän och annan stark huvudvärk flera gånger, men inte fått någon hjälp alls (det här får du ta hand om själv, ta reda på vilka livsstilsfaktorer som påverkar och åtgärda dem!) medan jag har flera kolleger med mindre besvär av huvudvärk som fått massor av provtagningar och undersökningar. Det beror ju på att de varit mer attraktiva som patienter av okänd anledning.
2. Tur - att stöta på någon som bryr sig. Om man har kontakter kan det gå att ta reda på när rätt läkare t ex är i tjänst. Så gjorde en fd chefs fru. Han hade varit sjuk i ett år men fick ingen hjälp då han var överviktig och rökte. Frun tog reda på när en bra läkare hade jour och körde honom till akuten. Då fick han röntgen som visade spridd cancer. Han dog förstås ändå eftersom det upptäcktes så sent. Men det är ett exempel på hur jag menar. 

Mm förstår jag tror min syster inte har varit så mottaglig eller låtsats att hon mår bättre än vad hon gör när hon träffat läkare med. 

Psykiatrakuten gör man inte den typen av bedömningar. Det är helt enkelt inte möjligt utifrån deras uppdrag och resurser. Hon behöver hjälp att söka eller få remiss till vuxenpsykiatrin för en riktig bedömning och utredning. Nu kan jag såklart inte uttala mig om din syster men det är inte ovanligt att man finner en neuropsykiatrisk problematik i botten när det ser ut som du beskriver. Samtidigt kan det naturligtvis bero på andra orsaker också, vilket är anledningen till att det behöver göras en riktig utredning. 

När man är svag behöver man ibland någon som kan tala för en. Gamla föräldrar behöver barn som ser till att de tas om hand på ett bra sätt.

Ni kan inte bota henne, det krävs för mycket av kunskap, tid och metoder för det. Det ni kan göra är att argumentera åt henne, tjata på psykiatrin, skaffa namn på alla som är inblandade i hennes vård etc. Vädja, hota inte, bli inte alltför jobbiga, men lagom jobbiga.

Ni ger henne väl inga pengar, antar jag. Ni kan vara dem ni är, det är hjälp för henne att några i hennes liv bara står där som fyrar och blinkar med ett fast sken.

Det låter inte bra att hon bor med sina föräldrar, men jag vet ju inget om hur det funkar. Risken är att de blir medberoende, att de inte klarar att släppa föräldraansvaret (som juridiskt upphörde när hon fyllde 18).

Ne förstår men hon har läkarkontakt där hon varit och gjort drogprover. Hon nämnde också att dom pratat om en traumabehandling men det verkar inte vara något som händer. Så fort något händer i hennes liv som är jobbigt så försöker hon dämpa det med tabletter. Ja men jag tror hon lider utav borderline samt någon form av mytomani Men jag är ingen läkare. Tror du man kan ringa hennes läkare och be dom påskynda en behandling? 

Ja det är därför jag försöker ta tag i det men jag vet liksom inte vart jag ska börja 
Nej hon har sina egna pengar dock då hon annars har ett hyfsat fungerande liv det är bara det att hon får såna här episoder. Ja mina föräldrar är helt slut, mentalt slut verkligen tycker så synd om dom! Dom har gått igenom ett helvete med henne och precis gått i pension och vill gå ut i världen men dom vågar inte ens lämna henne ensam i en dag. Är mina föräldrar tex borta en dag så sover hon fram till 20 på kvällen och är inte närvarande. Det är som att hon känner nu jävlar ska jag kaosa och leva rövare när dom inte är hemma. Jag tror det kliar i hennes fingrar när livet blir för normalt. 

Ja.