Jag har gått i pension sedan ett par år. Nu är det dags för min fru, och hon tänker och grubblar väldigt mycket över hur det ska bli att mista arbetslivet, arbetskamraterna, ekonomin, att nödgas umgås med mig betydligt mer, att ersätta engagemanget i jobbet med - vadå?
Så vad bör jag ha för strategi för att stötta henne och se till att vi får ett drägligt liv i Den Tredje Åldern?
För det första, måste hon gå i pension? Vad jobbar hon med? Kan hon vara kvar, kanske på deltid/som vikarie? Det beror så klart på yrke och hur hon orkar.
Annras, kan hon volontärarbeta?
En del behöver en mjukare övergång så att säga. Själv fortsatte jag att jobba nästan heltid till 72, och trappade sedan ner till 75. Nu är jag 77.
Att ha en aktiv pension tycker jag är viktigt. Stötta och peppa henne i att engagera sig i orten ni bor i, i släkt och vänner, i PRO eller någon annan organisation för äldre. Se om någon skola behöver skolmormor/morfar. Se till att ni båda har intressen, på egen hand och tillsammans.
Kolla vad det finns för möjligheter att jobba som frivillig inom organisationer som Frälsningsarmén etc eller vid något muséum. Kolla vad det finns för kurser och klubbar för spanska, vävning, körsång etc. Föreslå en utflykt varje vecka till herrgård, nationalpark, teater, grannstaden etc. turista lite. Bjud in grannarna på smörgåstårta, hälsa på kusin Berit i Göteborg.
Ta reda på varfor att nödgas umgås med dig betydligt mer inte verkar låta så lockande. Kanske borde ni hitta på något gemensamt roligt att gora.
När vårt barn flyttade ut nu köpte vi ett sommarhus och fick då ett gemensamt projekt som gjorde att vi kom närmare varandra igen.
Ni kanske också kan hitta något ni drömmer om båda två, för att få nya mål att jobba mot? Spara till den där långresan som aldrig blev av, hyra eller köpa en liten lägenhet i Sydeuropa för att slippa gråvintern, gå ut och dansa, skaffa eller hyra husbil och upptäcka Europas charmiga små hörn, börja odla saker på en kolonilott?
Nu har ni ju tiden?
Tack, bra tips. Jag kopierar och sparar allt.
Mera!
Titta om lokala kyrkan ordnar något för seniorer. Min pappa gick regelbundet på föreläsningar, utställningar och musik som kyrkan anordnade, med trevlig fikastund.
Brukar även finnas pensionärsföreningar som ordnar kurser och längre bussresor eller dagsutflykter. Gamla grannar brukar uppskatta om man lånar deras hund på en extra promenad. Gå med i Lottakåren, politiskt partis kvinnoförbund, fågelskådarklubben. Ta en danskurs i folkdans eller tango. Lokala sportklubbar brukar välkomna frivilliga som säljer kaffe vid fotbollsmatcher eller gör lite administrativt arbete.
Min pappa gick i pension 2 år före min mamma och då fick ofta mamma frågan om inte hon också skulle gå samtidigt.
Hon svarade: Absolut inte, då får han två år på sig att lära sig att vara pensionär själv och det behöver han.
För pappa var lite som din fru låter. För han var det en utmaning att sluta jobba. Det han då gjorde vara att vara sjukt rutinbunden i början. På m åndagar lagade han mat så det typ räckte för resten av veckan. På tisdagar .... ja jag minns inte hans schema men det var uttänkt och höll honom sysselsatt.
När mamma sen gick i pension så hade pappa redan rutiner och var van och mamma är inte en sådan som på nåt sätt behöver anpassa sig för att vara ledig.
Men jag inser ju att det är tvärtom för er. Att du som kanske är den som haft lättare för den här resan redan är inne i det och din fru kommer nu och ska hitta sitt sätt när du redan har ditt.
Men kanske inte så dumt med ett veckoschema ändå. Att hon tänker igenom vad hon vill göra. Att hon letar upp saker att engagera sig i. Kanske kan binda upp en väninna på träning, eller promenad eller fika eller bakning eller vad som nu passar en dag i veckan.
För pappa tog det ett år ungefär innan han var nog trygg i sin nya vardag för att släppa sitt schema.
Min pappa gick i pension 2 år före min mamma och då fick ofta mamma frågan om inte hon också skulle gå samtidigt.
Hon svarade: Absolut inte, då får han två år på sig att lära sig att vara pensionär själv och det behöver han.
För pappa var lite som din fru låter. För han var det en utmaning att sluta jobba. Det han då gjorde vara att vara sjukt rutinbunden i början. På m åndagar lagade han mat så det typ räckte för resten av veckan. På tisdagar .... ja jag minns inte hans schema men det var uttänkt och höll honom sysselsatt.
När mamma sen gick i pension så hade pappa redan rutiner och var van och mamma är inte en sådan som på nåt sätt behöver anpassa sig för att vara ledig.
Men jag inser ju att det är tvärtom för er. Att du som kanske är den som haft lättare för den här resan redan är inne i det och din fru kommer nu och ska hitta sitt sätt när du redan har ditt.
Men kanske inte så dumt med ett veckoschema ändå. Att hon tänker igenom vad hon vill göra. Att hon letar upp saker att engagera sig i. Kanske kan binda upp en väninna på träning, eller promenad eller fika eller bakning eller vad som nu passar en dag i veckan.
För pappa tog det ett år ungefär innan han var nog trygg i sin nya vardag för att släppa sitt schema.