Du får mail från skolan om att ditt barn utsätter annat barn för våld, hur agerar du?

Vi har fått hem mail gällande ena barnet. Det var inte just våld men barnet hade tagit ett annat barn på rumpan på ett olämpligt sätt. Vi pratade med barnet om det hela direkt. Barnet berättade att det inte menade något dumt med det hela. Kom överens med barnet att det skulle be det andra barnet om ursäkt med hjälp av läraren. Malande tillbaka till läraren (då hade det gått typ 2 timmar sedan vi fick mailet) med att vi pratat och vår lösning som vi kommit fram till. Läraren tackade för snabb respons. Dagen efter pratade vårt barn med kompisen och därefter var det löst.

Vi kunde ha fått ett mail när samma barn gav sig på en av sina mobbare. Då hade läraren sett hela förloppet med att mitt barn blev retad och petad på så när barnet gav tillbaka mot mobbaren så svarade läraren "med tanke på hur du gav dig på X så är detta helt rättvist och X har en otrolig självbehärskning som inte gav igen tidigare".

Jag skulle svarat något i stil med

" Det var riktigt tråkigt att höra och det är självklart inte ok. Jag ska prata med XXXXX om det så att det inte händer igen. /Förälder

Skulle lagt till


" Det var riktigt tråkigt att höra och det är självklart oacceptabelt. Hoppas att YYY mår ok trots omständigheterna. Jag ska prata med XXXXX om det så att det inte händer igen. /Förälder

Ungefär detta har hänt oss. Vi inledde ett kartläggningsarbete för att se i vilka situationer mitt barn blev så stressat att hen blev våldsam (tex trängsel) och så såg läraren fortsättningsvis till att de situationerna undveks. Då upphörde problemet. 

Och så pratade jag med det slagna barnets föräldrar. 

Och pratade med barnet så klart! 

Om läraren gett en beskrivning av förloppet och själv sett det hade jag tackat för informationen och svarat att jag ska prata med med mitt barn.

Jag hade börjat samtalet med barnet med att säga att jag fått ett mail från läraren och att bett barnet berätta vad som hänt. Detta för att ge barnet en chans att vara ärlig och erkänna själv. Om barnet hade ljugit hade jag konfronterat barnet med de uppgifter skolan lämnat och berättat hur besviken jag är över att barnet också ljög för mig. Sen hade vi haft ett samtal om att våld inte är okej och att barnet ska be den de gjort illa om ursäkt.

Efter samtalet hade jag återkopplat till läraren om att jag pratat med barnet och sen lite beroende på vad som hänt eventuellt lyft om det är något vi behöver träffas om. Hade mitt barn bara haft en dålig dag och fått ett engångsutbrott hade jag släppt det där, men om det kommit fram att det är återkommande hade jag bett om ett möte med skolan.

Man svarar väl att man är tacksam att dom hör av sig och att man ska göra allt man kan hemma, och att dom ska höra av sig om någonting liknande sker igen.

Hantering av barnet har ingen gyllene regel, först måste man identifiera vad det bakomliggande problemet är. Kan det vara diagnos ska man ju hantera situationen på ett sätt, är det stressutlöst hanterar man det på ett annat. Är det en unge som är formad till en person som skiter i andra med en ständig vilja att vara i centrum är det svåraste scenariot, för det betyder per definition att det är ett bristande föräldraskap, och då är det ju mindre chans att föräldrarna gör riktiga insatser till förändring. Det är ju samma föräldrar som går i försvar när skolan hör av sig, hopplösa fall mao

Ja, det är viktigt att höra barnets version!
Absolut. En del barn är lättretliga och då kan en grupp andra barn roa sig med att reta upp det barnet för att det får så roliga utbrott. Som en förströelse när de är uttråkade.

En del barn blir retade av andra, men ger sig också själva på barn som är svagare än de själva. Döe finns det en dubbel roll. 

En del barn utelämnar delar av vad som hänt när föräldern frågar vad som hände i skolan. De vill inte göra föräldern besviken. 

Det är därför bra med ett möte med lärare/fritidspedagoger för att få veta vad de har sett. Hur barnet rent allmänt har det socialt i skolan.

Sedan behöver man så klart prata med barnet om att man inte får ge sig på andra barn fysiskt, inte slå andra barn. Att det är bättre att gå till någon vuxen och berätta om något annat barn gör något dumt. 

Jag har tidigare haft som råd att barnet inte ska slå tillbaka om någon slår det, utan säga till de vuxna. Men blir barnet upprepat slaget av ett annat barn, så har skolan inte klarat att förhindra våld. Då tycker jag att man inte ska förbjuda barn att försvara sig fysiskt. 

Alltså, man få aldrig gå på någon och börja slå, Börjar någon slå en själv så ska man alltid säga till vuxna.  Men om det andra barnet fortsätter att slå barnet så får det slå tillbaka.

Jag är medveten om att barn kan använda den här regeln felaktigt för att rättfärdiga att de har gått på andra barn, men om man skuldbelägger barnet för att det försvarar sig, när det upprepat har blivit angripen, så är det inte bra. Då börjar det misstro dig. 

Jag hade förmodligen tackat för informationen, sagt att jag har/ska prata med barnet och frågat vad som hände. 

Hade frågat barnet om vad som hände också. Sen agerat därifrån. Nu låter ju detta som nåt vansinnesutbrott vilket är väldigt out of caracter för mina barn, så det är möjligt att jag även skulle pratat med skolans kurator beroende på vad som framkommit om bakgrunden. Även frågat hur skolan arbetar med detta framåt, särskilt om det är ett mer generellt problem hos barnet. 

Är det en engångsföreteelse? Hur har det blivit så här? Jag skulle prata med barnet om vad som framgått innan jag svarade läraren. Våld hur; knytnävsslag eller drag i jackan? Självförsvar? Mobboffer som nått sin gräns? Våld är givetvis aldrig okej men det skulle ändå påverka hur jag hanterade det.

Våld är aldrig ok utom i nödvärn, men självklart spelar anledningen roll när det gäller hur man hanterar situationen.

Det är också skillnad på våld och våld. Det är en sak om ens barn ger ett annat barn en hård knuff efter att ha blivit retad eller tafsad på (har hänt våra barn). Det är något helt annat om ens barn ger sig på ett annat barn med slag och sparkar. Eller om det sker oprovocerat. Det är också skillnad på om det är en engångshändelse eller om det har hänt förr.

Om barnet är lättprovocerat och har nära till våld, har man ett helt annat arbete framför sig, än om barnet normalt inte slåss men vid något tillfälle fick nog. (Av en eller annan anledning). 

Ålder spelar självklart också in. Självklart får man inte slåss oavsett ålder, men det är skillnad på en 6-åring och en 12-åring.

Jag hade tyckt att det var otroligt dåligt med ett MAIL i sånt fall. Är själv lärare och ringer ALLTID kring sådana ärenden. Herregud! 

Så, jag hade ringt upp och velat veta allt!