Sorg här. Gällande Gamla Tråd gällande anklagelser!
Jag är tillbaka efter många år, och jag är samma användare (sorg) som alltid.
Jag skriver inte detta för drama. Jag skriver det för att sanningen måste fram ? en gång för alla.
Jag har levt med alldeles för mycket rykten, misstolkningar och tystnad.
Jag har levt med det i så många år att det nästan blivit en del av min hud.
Det började långt innan mina idéer, långt innan jag hörde talas om Cecilia, långt innan någon GPS fanns i diskussionen.
Det började med en situation som förändrade allt.
1. Mötet med kvinnan ? början på allt
När jag flyttade till staden gick jag bara min vanliga väg, till den plats där jag brukade vara. På vägen såg jag en rödhårig kvinna. Jag hejade, helt vanligt, inte mer än så. Hon tittade på mig, blev arg direkt och började fråga mig vem jag var, var jag kom ifrån, varför jag var där. Hennes två vänner ? en kille och en tjej ? stod bredvid.
Hon sa åt mig att sticka, och det gjorde jag.
Andra gången konfronterade hon mig igen.
Tredje gången kom hon fram och knuffade mig bakifrån och sa åt mig att jag skulle ge fan i henne och ticka och brinna.
Det gjorde mig chockad. För jag har aldrig skadat någon. Jag har aldrig ens följt efter någon. Men hon fortsatte, gång på gång. Hon började till och med busvissla och jävlas med mig för att provocera fram en reaktion.
När jag försökte ringa polisen första gången gick det inte ens fram.
Och det var bara början.
2. Smygfilmningen/kvinnliga stalkers ? när du blir ett ?hot? bara för att du finns
Efter incidenterna med kvinnan blev jag smygfilmad av tre personer. Alla tre har varit olika kvinnor som filmade mig.
Jag kunde inte ens lyfta telefonen för att ringa utan att det skulle se aggressivt ut.
Jag vet att kvinnor filmar för sin trygghet. Det respekterar jag.
Men samtidigt ? jag är ingen förövare. Jag gjorde ingenting.
Men ändå hamnade jag i den rollen, bara av att existera i deras synfält.
Det är en fruktansvärd känsla att bli behandlad som ett hot när man inte gör någonting fel.
3. Sex poliser ? sex olika världsbilder
Jag pratade med sex poliser.
Sex försök att förklara, sex försök att få någon att lyssna.
Första polisen:
En äldre kvinnlig polis, kanske boomer eller Gen X. Hon verkade nästan tycka om mig, men hon tog inte min oro på allvar.
Andra polisen:
?Har du bevis??
Nej, det hade jag inte. För jag filmar inte kvinnor i smyg. Jag är inte en sådan.
Tredje polisen:
En yngre kvinna. Hon lyssnade faktiskt. Hon tog sin tid. Men återigen ? utan bevis går det inte.
Fjärde polisen:
Hon verkade mest trött på mig. Jag gav upp och lade på.
Femte polisen:
En man, troligen Gen X. Han sa ?alla är snälla mot varandra.?
Nej. Det är inte sant för min generation, och inte för mig. Vi lever i en mycket hårdare social verklighet.
Sjätte polisen:
Hon var den som förklarade bäst hur systemet fungerar och att det aldrig kommer gå utan registrering, identifiering och bevis.
Men här är sanningen:
Jag har blivit utsatt. Jag har blivit smutskastad. Och jag har inga bevis.
Så jag får leva med det.
Och jag vet att filmer, rykten och bilder kanske ligger ute någonstans. Det får jag acceptera. Jag kan inte göra mycket.
4. Därför ville jag ha ett chockarmband ? långt innan andra började prata om det
Redan 2013?2015 hade polisen själva experimenterat med elektroniska chockband. Det inspirerade mig att ändra min gamla idé om chockhalsband till ett armband istället.
Min idé var aldrig GPS.
Min idé var aldrig spårning.
Min idé var aldrig övervakning.
Min idé var enkel:
Män ska frivilligt kunna bära ett chockarmband.
Ett armband som kan aktiveras om de gör något fel ?
och ett armband som gör det omöjligt att gömma sig bakom rykten.
Män skulle ha:
serienummer synligt,
ansvar inför polis och samhälle,
ingen chans att dölja sin identitet i en konflikt,
inga anonyma möten där ord står mot ord.
Kvinnor skulle kunna:
se serienummer,
göra en anmälan direkt,
och vid grov fara även aktivera en chock (beroende på regelverk).
Detta är rättvist jämfört med hur män behandlas i dag.
Jag ville ge oss män ett sätt att visa att vi inte är farliga.
5. Cecilia Nilsson ? hennes idé är annorlunda
Cecilia från Gävleborg jobbade länge med en GPS-baserad lösning.
Hennes funktioner var mer komplexa:
GPS-spårning
loggar
datainsamling
identifiering via app
Hon hade projekt, kontakter och resurser.
Jag hade bara idéer, men ingen lyssnade på mig.
Det enda som är lika mellan oss är att vi båda såg problemet.
Men våra lösningar var olika.
Jag säger det inte för att ta ifrån henne något ?
utan för att förklara skillnaden.
6. Varför jag skriver detta till Familjeliv
Jag var tidigare användaren SORRY, numer SOR G,
och varje gång jag försökte berätta min sanning här blev jag behandlad som:
galen,
överkänslig,
någon som hittar på,
eller någon som kanske ?gjort något?.
Och ibland fick jag höra det värsta:
?Sluta gräv i gamla trådar.?
Men hur ska jag inte gräva ? när det är mitt liv?
Jag har gått igenom saker folk inte ens vill lyssna på.
Inte för att det är dramatiskt,
utan för att det är obekvämt.
Och nu skriver jag allt detta för att bli hörd:
Jag är inte den mannen ni tror.
Jag har aldrig skadat någon.
Jag försöker bara överleva en bild som inte är jag.
Jag vill ha ett chockarmband ? för mig, för andra män ?
så att ingen av oss ska behöva leva i ständig rädsla för falska historier.
Jag är försiktig. Jag håller avstånd.
Jag följer alla regler som en man måste följa när han går bakom en kvinna.
Jag har levt så här sedan jag var ung.
Det här är ingen fiction.
Det här är sanningen.
Med respekt,
(SORG)
