Skulle ni kunna leva i ett förhållande utan sex

Syftet med tråden var att få reda på hur viktigt andra tycker det är med sex i ett förhållande, och att höra hur sexuella människor resonerar kring det. Jag förstår inte hur du får det till att jag inte är intresserad av andras perspektiv än mitt eget. Det har varit jätteintressant för mig som asexuell att ta del av, och i vissa fall har jag ställt ytterligare frågor/förklarat saker som folk inte verkar ha förstått. 

Jag tycker vissa har haft ett väldigt svartvitt synsätt och då har jag utmanat det, och sen ffa på slutet har det kommit in några med ett mer nyanserat perspektiv.

Vi lever i en värld där sex är normen. Många har svårt att förstå asexualitet (det hade/har min sambo) och då kan säkert resonemangen uppfattas som fyrkantiga från båda håll

Nej är mitt svar på din fråga.

Släpp din man och hitta någon annan att hänga med. Du tar hans tid och berövar honom närhet och kärlek.

Men visa kärlek kan du känna till ett barn, syskon, förälder eller vän, det är inget som är förbehållet förälskade par. Men den romantiska kärleken har en nivå till, sex. För mig är den skillnaden avgörande, utan den bekräftelse, intimitet och njutning som sex innebär känner jag mig oälskad, bortvald och blir deprimerad. Så du måste nog finna dig i att vissa människor (ganska många) har ett stort sexbehov, inte bara att få utan också att ge, att kunna få sin partner att njuta, det är viktigt för mig.

Den beröringsskräck du känner för könsorgan och sex, både fysiskt och visuellt, låter faktiskt lite märklig. Är denna äckelkänsla vanlig hos asexuella? Som jag uppfattat det borde det bara vara ointressant.

Visst är det fantastiskt att alla i vårat samhälle får ha sin sexualitet i fred, oavsett om andra inte kan förstå eller relatera till den. En fin orsak att älska detta land.

Personal Attitudes Towards Having Sex

Asexual people don?t experience sexual attraction or have their own intrinsic need for sexual activity, but that doesn?t mean none of them have sex. Many asexual people are in relationships with sexual partners, and they may be willing to come up with ways to enjoy sex to keep their relationship healthy. Asexual people?s attitudes towards having sex are often broken down into three categories: Sex-Favorable, Sex-Indifferent, and Sex-Averse/Sex-Repulsed. Factors that determine where an asexual person falls in these categories may include:

Sex-Favorable: a positive willingness to compromise with a sexual partner, openness to finding ways to enjoy sexual activity in a physical or emotional way, happy to give sexual pleasure rather than receive

Sex-Indifferent: might be willing to compromise on a few things on an occasional basis, doesn?t enjoy sex much in a physical or emotional way but doesn?t feel distressed thinking about it, might be willing to give pleasure but doesn?t find it intimate

Sex-Averse/Sex-Repulsed: has a distressed or visceral reaction to the thought of having sex, not willing to compromise (note that the term used may depend on the subjective degree of the reaction)

Tack för att du delade detta till alla som inte är i den asexuella världen! Jag antar att din fru är aex-averse med tanke på vad du skrivit tidigare?

När jag förstod att jag var asexuell tänkte jag att jag var sex-neutral men med lite god vilja borde jag väl kunna ändra mitt tankesätt och bli sex-positiv. När jag förstod att sex faktiskt var något positivt i många människors liv, ja till och med fantastiskt och något som binder samman par tänkte jag att det borde jag väl fixa. Särskilt som jag och sambon fått något av en nytändning (vet att många inte skulle kalla det så för vi hade ju inte sex). Tyvärr blev sex inte alls någon bra upplevelse. För det var klart att jag inte med tankens kraft kunde ändra något så grundläggande hos mig. Det blev faktiskt riktigt illa med lätt ångest flera dar efteråt. Det jobbiga var nog att känna att vi hade så helt olika ingångar i det hela, att det betydde så olika saker. För honom var det viktig, han tände på mig osv, men för mig var det blaha blaha och mest konstigt. Så har det förstås alltid varit men jag har inte förstått det. Trodde det var något folk gör bara för att man ska, att män har fysiska behov och då får man ställa upp men en bra grej som kvinna är att man egentligen inte behöver göra så mycket, bara ligga där och upplåta sin kropp

Är man inte attraherade av varandra och vill ha sex så är det bara som vilken annan djupare vänskap som helst och det är inte alls samma sak eller sorts kärlek.
Jag har provat att vara tillsammans med en person som jag var galet attraherad och kåt på, men han tämligen asexuell. Det tärde något galet faktiskt så jag bröt upp.

Nja, inte om man utsätter eller pådyvlar någon annan sin sexualitet eller brist på sexualitet. It takes two to tango.

Precis! om man pådyvlar eller utsätter någon så får den ju inte ha sin sexualitet i fred.

Jag tror inte att de flesta som inte är asexuella skulle vilja vara i ett förhållande utan sex. Dock skulle jag kunna tänka mig att det finns de som har ganska låg sexdrift utan att vara asexuella, och i de fallen tror jag att det eventuellt skulle kunna funka. 

Är du verkligen asexuell då? Du skriver ju att du blir upphetsad och får orgasm med din sambo? Jag har aldrig kommit med en kille , någonsin i hela mitt liv. Och jag är 37 år gammal , har fyra barn och blev av med oskulden när jag var 15. Jag brukar bara komma själv med vibrator. 

Jag vet inte , jag kanske är tvärtom. Sex ger mig väl egentligen inte extremt mycket när det gäller det fysiska , jag är helt säker på att det är skönare för min sambo än för mig. Han kommer ju i princip alltid (om vi inte blir avbrutna eller han är väldigt trött eller så). Men jag vill ändå ha sex eftersom det är närhet och bekräftelse på något sätt, att det fortfarande är bra mellan oss. Kanske lite för att man ?ska? ha sex också. Och när vi har velat ha barn har det ju varit för att bli gravid  (han är pappa till två yngsta).

Nu när vi har två små barn (en bebis) har vi inte sex ofta , det kan gå flera veckor eller mer mellan. Men jag skulle nog inte vilja vara utan det helt. När jag har varit singel däremot har jag inte haft några problem alls att vara utan sex, jag känner inget fysiskt behov av sex med en man på det sättet som en del nog gör.

Du verkar ju få ut mer av sexet rent fysiskt iallafall. Mer än jag och mer än många kvinnor ärligt talat, det är inte så ovanligt att kvinnor inte kommer. Kanske är du asexuell ändå, jag vet inte. Om du verkligen aldrig mer vill ha sex vet jag inte om det kan fungera . Men det är ju han som får avgöra om han vill leva med det. Har du sagt det tydligt till honom? Skulle du vara ok med att han hade sex med andra (säger inte att han ska det men det finns ju personer som har öppna förhållanden). 

Svårt att svara på hur viktigt sex är , det är ju olika för alla. Rent fysiskt är det som sagt inte viktigt för mig men av andra anledningar.. Däremot känns det mindre viktigt nu när jag är klar med barn. 

Vilken svår situation för er. Har du verkligen sagt rakt ut till din sambo att du inte vill ha en sexuell relation? Att du är asexuell. Personligen skulle jag aldrig kunna leva i en relation utan sex, det är en av de viktigaste sakerna i en kärleksrelation för mig. Men det finns ju andra som kan acceptera det. Sedan finns ju lösningar som att din man kan ha en älskarinna om du känner dig bekväm med det. Men om ingen vill avsluta relationen så skulle jag rekommendera er att söka hjälp via parterapi. Men också att ni hela tiden är transparanta med varandra.