Bränd i arbetslivet
Jag vill lyfta något som jag tror är betydligt vanligare än man pratar om: att bli bränd av sina egna referenser ? och hur maktlös man kan bli när det sker.
Jag har jobbat många år i offentlig sektor och har under lång tid upplevt en arbetsmiljö där jag känt mig marginaliserad, misstolkad och i perioder utfryst. Det har tärt, men jag har alltid gjort mitt jobb och hållit en professionell nivå. Kämpat på i 100% trots svåra erfarenheter, egna barn som mår dåligt och en dödligt sjuk anhörig.
Det senaste som hänt gör allting ännu svårare att hantera.
En f d kollega förstod min situation. Hen hade själv varit en del av arbetsgruppen och upplevt gruppdynamiken, som präglas av underminerande beteenden, skvaller, skitsnack och utfrysning. Hen sa ungefär att ?Du kan inte vara kvar där?, tipsade mig om en tjänst hos sin nuvarande arbetsgivare och rekommenderade mig att ta kontakt med en rekryterande chef. Så jag slog chefen en signal, presenterade mig själv och sa att jag gärna postar en ansökan. Chefen välkomnade min ansökan. Jag sökte, blev kontaktad och fick sedan besked om att de trodde att jag faktiskt skulle passa ännu bättre för en annan roll de hade ledig. Jag sökte även den ? och hade ytterligare en trevlig intervju som kändes genuint bra.
Men efter intervjun började något skava.
De bad om fler och fler referenser, trots att jag redan lämnat flera ? och detaljerna de efterfrågade var betydligt mer djupgående än normalt. Efter det: total tystnad.
Till sist kom återkopplingen från chefen:
?Nja, det vart ju inte så bra detta. Men vad säger du själv? Vi vill ju gärna höra din version.?
Och där satt jag. Med en fråga jag inte kan besvara, eftersom jag inte ens vet vad som sagts eller vad som ?inte vart så bra?. Jag står i princip inför att bemöta något jag inte fått information om. Den känslan av att försvara sig i blindo är oerhört utsatt.
Det här är tyvärr inte första gången jag märker att referenser:
?duckar,
?blir vaga,
?eller till och med undviker mig helt.
Jag vet att jag är kompetent, att jag varit lojal och att jag har kämpat för att göra ett så bra arbete som möjligt under bitvis väldigt svåra förutsättningar. Men det gör ändå ont när personer man trodde var trygga kontaktpunkter inte vågar stå upp för en.
Så jag undrar:
Har ni också varit med om att:
?en rekryteringsprocess låtit lovande tills referenserna blandas in?
?referenser ?försvunnit?, svarat svagt eller till och med varit negativa utan förvarning?
?ni fått skulden för något ni inte ens fått veta vad det handlar om?
?ni känt att en hel kultur och ett narrativ följer er?
Och framför allt ? hur tog ni er vidare?
Bytte ni taktik?
Hittade ni nya referenser?
Eller tog ni er vidare utan att låta tidigare arbetsplatser forma hela ert narrativ?
Jag delar detta för att den här situationen känns oerhört ensam. Är så rädd att jag är totalt bränd i arbetslivet.