Det är lite olika vad du menar med "värsta". Sett nu ur mitt perspektiv, jag är multisjuk med autoimuna sjukdomar och "bor" på sjukhus minst en till två gånger per år och så gjort senaste 10 åren, åker alltid på det mest konstiga och värsta av sjukdomar, så jag är vårdvan s.a.s.
Värsta smärta - komplett bukspottkörtel inflamation - det är nog det värsta i smärttopp och går inte beskriva för den som inte vart med om det. Tom läkare erkänner att det är i parirtet med värsta cancersmärtan som finns, och ingenting finns egentligen för att "bota" smärta - du kan bara lindra den - eller faktiskt inte ens egentligen ens det. Du kan bara få hjärnan att bry sig mindre om värken, men värken - den är likafullt kvar, hur mycket kettogan du än trycker in i patienten...... 7 veckor innan jag ens kunde lämna sjukhuset, och då kunde jag ändå bara gå korta, korta sträckor ihopkrupen som en krumm tant. ( slår ALLA gånger enkelt brusten blindtarm - haft det också, men inte ens det gör SÅ ont och defenitivt kommer inte smärtan lika ögonblickligt. Blindtarmen är mer som en volymratt som höjs stegvis. Här kommer smärtpåslaget 100% ÖGONBLICKLIGT )
Mest OBEHAGLIGA smärta - mina restless legs på nätterna. Inte för att den är så svår i styrka, utan för att den är så "psykiskt" påtaglig. Det handlar inte om att det "kryper" lite i benen och man inte vill ligga i sängen - man KAN inte, man blir tokig om man gör det. Och enda sättet som hjälper är egentligen att gå upp och gå, så man får ned krypningarna. Nu har jag skaffat motionscykel, så jag sätter mig och motionscyklar på nätterna när jag har krypningar ( jo, faktiskt ), ja, det ser givetvis superlöjligt ut - men det hjälper faktiskt en del. Gör jag det och tar extra dos av min EP medicin som styr om neuropatiska signaler i hjärnan, kan jag förkorta "skovet" och inte behöva vankar runt HELA natten fram till morgonen innan jag helt slut stupar i säng och somnar. Men det botar inte. Ohyggligt otäck och psykisk påfrestande sjukdom, som heller inte finns egentligen något att göra åt. Men det är på något vis den där tryck kontakten mot golvet som hjälper. Jätteskumt tillstånd, det är oerhört svårt att förklara för någon som inte har det, men att folk går in i "galet" tillstånd av det - har min fulla förståelse. Och att ha det, vara gammal och inte kunna ta sig ur sängen själv - så fruktansvärd tanke, jag hoppas jag haft möjlighet att skaffa på mig tillräckligt många tabletter för att undvika det ödet, eller pengar att sätta pris på mitt eget huvud för nån skjutglad mafioso typ eller liknande.
Abolut svåraste sjukdom som tagit hårdast på kroppen och med svårast påkryande samt där jag själv faktsikt tvekat om jag skulle överleva - Akut Sepsis - kostade 1 vecka medvetslös på IVA och 11 veckor infektionsavdelning, litertals med Antibiotika, abcesser som behövde tömmas i rygg och käkben, både uppe och nere, vilket ledde till att de var tvungna att dra ut nästan alla mina tänder för att manuellt kunna tömma varet från käkarna - då varet ÄTER käkben, och får du inte ut det, finns ingenting kvar sen som du kan bygga nya tänder på. LIKSOM faran att var från käkbenet tydligen kan gå ned till hjärtkammaren direkt, och då är man död på stående fot typ. Det var en tuff sjukdom, tog egentligen över ett år till, bara att komma tillbaka till någotsånär normalläge från.
Mina "värsta"...
