Det är något jag alltid undrat över. Blir psykologer nånsin kära i sina patienter?
Tar helst svar från folk som jobbar som psykologer. Blir ni t ex ledsna när personen slutar hos er? Eller blir extra glada när ni ska se just den människan . Säg som det är och inte hur det borde vara
Ja för män är ju objekt, vars uppgift är att vara snygga.. Mm
DeMen är väldigt vanligt att en patient eller klient utvecklar känslor för sin terapeut. Inte ett dugg konstigt. Tänk dig att någon har fullt fokus på dig, lyssnar och ställer frågor. Vill hjälps. Då har varken kön eller ålder någon betydelse.
Som professionell ser man till att inte få känslor för sin patient. Empati har man absolut. Kan tycka personen är intressant och trevlig. Tom se bra ut men nej inget mer. Vänligt men bestämt avvisa ev flirtar från patienten. Som professionell kan du tycka rent illa om din patient. Tycka att den är en gnällig jäkel och inte alls hjälpsökande eller lösningsfokuserad. Det är också klurigt. De flesta är man neutrala till men för all del gläds åt dennes bättre mående. Som professionell har du också handledning där du kan dryfta dina patienter. Diskutera upplägg om man har fastnat eller kommit till vägs ände får man byta bort patienten.
Summan av kardemumman är att det alltid är två sidor av myntet. Men visst har det hänt att terapeut och patient blivit ett par efter karantäntiden.
DeMen är väldigt vanligt att en patient eller klient utvecklar känslor för sin terapeut. Inte ett dugg konstigt. Tänk dig att någon har fullt fokus på dig, lyssnar och ställer frågor. Vill hjälps. Då har varken kön eller ålder någon betydelse.
Som professionell ser man till att inte få känslor för sin patient. Empati har man absolut. Kan tycka personen är intressant och trevlig. Tom se bra ut men nej inget mer. Vänligt men bestämt avvisa ev flirtar från patienten. Som professionell kan du tycka rent illa om din patient. Tycka att den är en gnällig jäkel och inte alls hjälpsökande eller lösningsfokuserad. Det är också klurigt. De flesta är man neutrala till men för all del gläds åt dennes bättre mående. Som professionell har du också handledning där du kan dryfta dina patienter. Diskutera upplägg om man har fastnat eller kommit till vägs ände får man byta bort patienten.
Summan av kardemumman är att det alltid är två sidor av myntet. Men visst har det hänt att terapeut och patient blivit ett par efter karantäntiden.
Pratade med en person som jobbat som psykolog vid en mötesplats med julbord strax innan Jul, och hon sa att det inte alls är ovanligt att patienter får känslor för psykologen. Ibland blir psykologen även sexuellt ofredad när patienten förstår att känslorna inte är besvarade, men då avslutas förstås kontakten direkt,
