Någon som sett nyblivna föräldrar steppa upp rejält?

Hur hjälper det dig om det finns andra som lyckats? Vill de inte steppa upp så händer inget, oavsett vad andra gjort. 

Under förutsättning att dom är friska och utan diagnoser så har jag sett allehanda strulputtar bli hängivna föräldrar och med tiden städat upp både sina hem och sina liv.  Men med det sagt har jag även sett samma människor trilla dit på sitt skit igen och behövt stöd o h hjälp i sin roll som förälder på olika sätt.  Det har inte gått smärtfritt och en del barn har väl periodvis kanske också farit illa . 

Det du berättar om dina släktingar låter mer som diagnoser och misär och du har noll skyldighet att hjälpa till,  men däremot en skyldighet att anmäla till myndigheter.  

För att svara på din fråga, ja, det har jag sett. Men då var det normalbegåvade/normalstörda personer och kanske inte lika illa som din bror och svägerska från början. Får de stöd? Varför blev de hemlösa (och flyttade in till dig)?

Är dessa människor ens kapabel att förstå att dom måste steppa upp?  

Ja, klart att man måste steppa upp. Man kan inte ligga och dra sig om man har en skrikande, hungrig bebis. Man kan inte sitta och spela dataspel hela dagarna med uttråkade barn. Man måste lära sig att laga vettig mat.

För mig var det en chock och en utmaning, men jag klarade det. Visst var det en påfrestning på förhållandet. Vi höll på att skiljas innan han fyllde 1.

Det par du beskriver kan få stora problem, de måste ställa om sitt liv.

Det du kan göra är att hjälpa dem med praktiska saker, vara barnvakt någon gång, ge dem en bra bok om att ha småbarn, till exempel "Barn 0 till 5 år" av Penelope Leach. Och ge ett gott råd - när de ber om det!

Hej ts,
Ditt främsta problem nu som du måste lösa är att du inte bor ihop med dem. Se till att du inte är en del av denna soppa.

Låt de lösa sin vardag själva. Genom BVC och kommunen kan man få föräldrastöd.

Det har sett exempel på, när det varit lite lata och bortskämda personer utan verkliga problem. Om de har lite större problem kan det bli kämpigt. Tvillingar är en stor utmaning för alla.
Jätteviktigt att mamman får i sig bra mat under graviditeten för barnens utveckling. Vill du göra något konkret för att hjälpa kanske ni kan laga middag tillsammans. Hon behöver grönsaker, fisk, ägg. 
Och se till att du inte tar över allt ansvar här. Klarar de inte av det bör du uppmana dem att söka hjälp utifrån istället.

Varför bor de hos dig? Det är nog ingen bra idé att de fortsätter göra det om de ska få tvillingar. Visst kan du hjälpa dem ibland om du själv vill, men det är inte ditt ansvar, och du verkar själv vara i behov av en del stöd.

Många steppar upp när de får barn, men långt ifrån alla. Särskilt inte om problemen beror på olika typer av funktionsnedsättningar. Då kan det behövas hjälp utifrån.

Jag och min man har tvillingar. Vi är båda välfungerande (normalfungerande) och våra barn har alltid varit relativt lätta. ÄNDÅ har det varit tufft emellanåt. Det är INTE alltid en dans på rosor, även när det går bra och man har önskat och längtat. Man måste ställa om livet helt och sätta barnens behov främst. Klarar din bror och svägerska det?

Npf är dessutom ofta ärftligt, så risken är stor att man får barn med liknande svårigheter om man själv har det.

De bodde i andra hand, och när fastigheten ska stambytas så skulle de ändå vara tvugna att flytta. men det bev att de flyttade hit lite tidiagre när brorsan blev ful-uppsagd från sitt senaste jobb. Ja, han  har involverat fakcet i det där, men än har inget hänt med det.

Jag har inga jätteproblem med att de bor här. De är alltid välkomna hem. Jag bara önskar att de tar hand om sina egna barn och drar sitt strå till stacken i hushållsarbetet den här gången.

Och om det inte blir så? Om de i praktiken lämpar både barn och hushåll på dig och din boendestödjare? Eller till stora delar.

Förmodligen blir Socialtjänsten involverad i så fall. Din boendestödjare är inte heller där för att ta hand om er allihop, utan för att hjälpa dig.

Vänta lite nu, varför ska de bo hos dig? ge de tre månaders uppsägningstid skriftligt så måste de flytta ut, gör de inte vänder du dig till kronofogden för handräckning. De ska inte bo hos dig med sina barn, du kommer få sköta det mesta efter vad du beskrivit. 

Då.får du helt enkelt sätta upp regler och krav och tydliga konsekvenser om dom inte sköter sig 
 Och självklart ingår det att om X tid måste dom bo själva. Sätt en deadline och håll den. 

Sen kan ni under vänskapliga former hjälpas åt med praktiska saker som kanske kan vara lite jobbigt.  Typ att se till att dom faktiskt KAN flytta hem igen och kommer sig för med att lösa praktiska saker kring boende, att dom går.till mödravården ordentligt,  att a-kassa sköts , att dom faktiskt har inkomster och betalar räkningar etc etc ..   annars är risken stor att dom båda två ligger i soffan igen och äter ur ditt kylskåp..

.

Du låter otroligt naiv här, inser du det? Har du diagnos själv också?

Dela ut sysslor nu direkt- det ska vara saker de gör hela tiden, inte roterande scheman. Kan de inte lösa det så ert hushåll fungerar innan barnen kommer så lär det inte funka sen heller fattar du väl?

Detta är inte första tråden och jag kan erkänna att jag blev lättad när de flyttade ut förra gången. En främling blev lättad för din skull, vad säger det dig? För hur mycket du än älskar din bror och vill stötta så utnyttjas du rejält. Du gör inte dom en tjänst i långa loppet att låta dom bo hos dig i långa perioder. De kommer att lägga över mycket ansvar på dig, ansvar du inte bör ta för din egen hälsas skull. Du kan inte heller tvinga dom att plötsligt komma på att du inte ska ta allt hushållsarbete, det är deras ansvar som de aldrig tagit.

Vill du att de ska steppa upp och ta ansvar så får du ju sluta curla dem så släng ut dom. Kan man inte ens ta ansvar för sitt eget boende kan man knappast ta ansvar för sina barn heller. Så börja där.