Dilemma, julmat och familjemedlem som ofta är sen eller inte dyker upp

Bästa approachen beror helt på vad ni har för relation tänker jag.

Kan hon laga sånt ni antingen kan vara utan i värsta fall, eller sånt som inte gör något att ha dubbelt av/går att lagra osv? Om du inte vill berätta behöver hon väl inte ens veta att du gör dubbelt?

Sträck ut handen, fråga om ni ska laga mat tillsammans. Hemma hos dig så klart, så finns det färdigt till jullunchen. 

Var också öppen med problemet och lösningen, dvs, hon har svårt att hålla tider, så maten måste finnas hemma hos dig när lunchen börjar. Om ni inte lagar mat tillsammans hemma hos dig så lagar du så det finns och hennes blir ett trevligt, jättegott komplement, för självklart är hennes mat jättegod, och att du lagar extra handlar inte om att hon är dålig på matlagning.

Fråga henne också vad hon och du kan göra för att hon ska ha lättare för att hålla tiderna just till jul, för det är ju tråkigt om hon missar alltihop.

Den minst konfrontativa varianten kan vara att du satsar på en riktigt stor uppsättning canapeer och annan plockmat samt riktigt smarriga (starka och/eller alkoholfria) drinkar. Då kan ni ha en riktigt trevlig julfest medan ni väntar in systern. Laga gärna rätter som kan serveras som plockmat eller buffé också, så att du bara kan sätta fram mer och mer mat för alla att ta för sig av, istället för att vänta in att alla ska sitta ner och äta tillsammans. Systerns rätter sätts förstås på hedersplats när (om) hon väl kommer.

Förlåt men varför tassar ni på tå kring henne. 
Säg att du vill göra maten helt själv detta år, uppge tid och säg att hon är jätte välkommen att komma då.
Blir hon sur, låt henne bli det då. Varför vara så rädd för lite känslor?
Att kräva att få laga maten till jullunch som firas i någon annans hem för annars blir man sur är ju ganska märkligt och egotrippat om du frågar mig.
Lika märkligt som att din mamma ska bestämma vad du bör säga för att bevara husfriden...
Du behöver ju inte som utgångsläge provocera med att hon aldrig kommer etc utan bara säga att hon inte behöver ha med något detta år.

Jag tänker att hon säkert vet om att hon suger på att passa tider.
Så säg att eftersom hon alltid är sen så lagar du maten och vill hon ta med något gott kan ni äta det också.

Blir hon sur för det så får det väl vara så.

Tack för svar och alla andra som har svarat. Ja jag tänkte väl lite så , att vi inte delar upp utan att jag lagar det jag vill och det som behövs. Och så får hon jättegärna ta med något också om hon vill, hon får välja själv vilka rätter och hur mycket.  Det som blir över (av bådas) kan vi ju spara eller kanske ta med till pappa sen, det går alltid åt på något sätt. 

För mig gör det inget alls om det skulle bli dubbelt av någon rätt. 
Och som svar på varför det inte funkar att vi delar upp så skulle jag helst säga som det är , att jag inte vet säkert om hon ens kommer. 

Klokaste inlägget i tråden! Att inte kunna passa tider är ingen obotlig sjukdom, bara slapphet som omgivningen ser mellan fingrarna med, vilket verkar vara fallet här. ADHD eller ej, hur klarar hon jobb och barn utan att hålla tider?
Laga det du vill och se till att gästerna får mat! Säg att hon inte behöver ta med något i år, frågar hon varför har du ju svaret...  

Ja, laga din mat och låt henne bli sur. tycker absolut inte du ska tassa på tå runt henne. 

Tack för svar! 
Jag tänkte väl att jag kan säga att hon inte behöver ta med något. Vill hon det så får hon ju göra det såklart, det gör ju inget om det blir mat över som man kan äta senare , hellre för mycket än för lite. Men hon kan inte bli sur för att jag eventuellt lagar någon rätt (eller liknande) som hon kommer att laga också isåfall. Det funkar ju inte att vi delar upp eftersom jag inte är säker på att hon dyker upp och ännu mindre säker på att hon kommer i tid så isåfall skulle jag stå där med bara hälften av maten jag hade räknat med. 

Jag bryr mig ju som sagt inte om det blir två Jansson eller grönkål till exempel , det är hon som blir sur om jag lagar samma. Förra julen hade vi inte lagat samma rätter men jag hade ändå lagat tillräckligt för att vi skulle kunna äta utan det hon hade med sig. Då kom hon flera timmar sent och blev lite sur för att vi redan hade ätit. Vi åt ju av hennes mat också , iallafall vi vuxna och det var jättegott men hon blev ändå lite sur. Vilket jag inte tycker hon hade rätt att vara eftersom det inte hade funkat att vänta med att äta. 

Jag vet inte hur du funkar men för mig så blir jag sur, grinig och tvär om jag inte äter, mina barn är likadana. Så skulle jag behöva vänta in en person som kommer flera timmar senare så är jag inte den såtaste lilla person man kanske annars ser. Det blir verkligen snickersreklamen deluxe! 

Får jag inte mat i tid blir jag riktigt illamående, har insett i efterhand att jag ett par gånger spytt av hunger när jag typ bara druckit kaffe för att vi fått vänta på mat flera timmar av olika anledningar (och trott det varit magsjuka). 

Jag hade vänligt men ganska tydigt förklarat att för jag ska fungera hela dagen så behöver jag ha hyfsat fasta måltidspass, det kanske inte behöver vara prick klockan tolv, men innan klockan 13 (eller vad ni nu har för tid) och att även dina barn kommer fallera med all spänning som är kring paket och annat. 

Då får hon tider att hålla sig till och kanske en förståelse för att ni faktiskt ätit. 

Hur du än gör så blir din syster sur. Så alltså kan du inte anpassa dig utifrån att göra henne sur eller inte. Då gör du så att det blir bra för er andra, och din syster får sura. Troligen är du intränad i att alltid anpassa dig efter din syster behov och humör, men det är ingen du måste fortsätta med hela ditt liv.

Ni är vuxna nu, du får leva ditt liv och hon får leva sitt liv, ditt liv går inte ut på att hålla din syster på gott humör, din syster däremot skulle kunna ägna sig lite mer åt att lära sig att hantera sitt humör och inte låta det gå ut över andra hela tiden.

Lite liknande problem med min pappa, som alltid är sen, ofta flera timmar sen, och då förväntade sig att alla väntade med mat, aktiviteter och liknande. Bad aldrig om ursäkt för att han var sen, bara tyckte att det var självklart att han skulle få komma när det passade honom och alla andra bara skulle anpassa sig. 

När jag blev vuxen slutade jag vänta på honom, vi började äta när vi sagt att maten skulle serveras, åkte när vi bestämt att vi skulle åka. Och vips började min pappa komma i tid, när ingen längre anpassade efter hans nycker, så kunde han visst hålla tiden och bete sig som andra. 

Prova om även din syster klarar av att hantera att allas liv inte kretsar kring henne!

Säg precis som det är. ADHD eller inte, hon är vuxen. 

Du ska inte låta henne styra er julmiddag. 

Säg vilken tid som gäller. Blir hon sur får hon väl bli det. Ni är väl fler vuxna som kan säga åt henne att sluta sura?