Sa nej till sex

Då blev hon arg igen. Då nämnde jag att jag försöker få henne i säng munst en gång om dagen och jag kanske lyckas 1 gång varannan månad numera.

Varför i hela fridens namn försöker du så ofta när du vet att hon inte vill ligga så ofta?  

I övrigt. Förhållandet låter dödsdömt.

Att hon bad dig ljuga i en vårdnadstvist är stor röd flagg, precis som att hon inte velat ha sex längre och att ni bråkar ofta. Tycker inte du ske lägga så mycket kraft på relationen längre.

Vissa kvinnor anser omedvetet att den självklara rätten att säga nej till sex inte gäller deras män, så är det bara...

Vad tror du? Du som ställer en skitkorkad fråga som du förväntar dig att folk ska svara på.

Jag tror så. Och att kalla en medmänniska för skitkorkad är inget som för samtalet framåt. Berätta istället vad du själv tycker.

Sa nej till sex

Japp som rubriken säger, så sa jag (m31) nej till sex med min sambo (f32). 

Det hade varit en häktisk dag med mycket känlostormar från bådas håll och på kvällen utbrast det till ett högljut argument som ledde till ett bråk. Jag var rent ut av förbannad för att hon vägra lyssna på sunt förnuft. Men vad vi bråka om hör igentligen inte hit. Men när jag då tillslut inte orka mer, sa nått i stil med, det räcker nu jag orkar inte. Vände mig och gick till soffan så kommer hon surt sätter sig på andra sidan och skäller lite till. Sen kommer det, "knulla?"

Jag svara snabbt nej. Hon blir ännu argare och ledsen och nu har hon i stort sätt inte sagt ett ord till mig sen dess. Vi sitter i var sin sida av soffan och hon är förbannad. Hon frågade imorse om varför jag sa nej igår. Jag svara att jag hade ingen lust att jag var arg och inte kände för det alls just då. Då blev hon arg igen. Då nämnde jag att jag försöker få henne i säng munst en gång om dagen och jag kanske lyckas 1 gång varannan månad numera. Frågade då även om jag blir så bitter för ett nej, och om jag surar som ett barn för det. Vilket inte gjorde saken bättre (vilket jag ändå förstod men ville ha sagt att hon får skärpa sig). 

Det var första gången jag sagt nej på vårt 5 år långa förhållande. Så vad fan är hennes problem? 

Hej hej

Jodå det finns både tredje och fjärde part igentligen. Men det största problemet är väll att hon har så otroligt svårt att se nått annat än hennes synvinkel som korekt och riktig. Spelar ingen roll vad det är kan även vara nått som alla vet att hon har fel om t.ex tjura hon en hel dag för att hon hade fel om ett ords betydelse. Och säger än idag att det är fel i ordböckerna (vilket i mina ögon är galet). 

Det vi tjafsade om är väll igentilgen otroligt viktigt då det i stora lag handlar om vården av en av hennes döttrar (hon hade en ettåring när jag träffade henne). Pappan och min sambo är i konflikt som troligtvis kommer tas till rätten. Och min sambo ber mig ljuga för henne till alla om en jävla massa saker vilket jag inte alls var bekväm med. 

Förstår att det kanske inte just är just mig hon är arg och bitter på i en sån här konflikt. Därav är anledningen att jag faktiakt är kvar. Hade hon hållt på såhär konstant (aldrig får närhet, sur och grinig, skäller för minsta lilla) utan nått annat i bakgrunden hade jag inte orkat. 

Men nej min riktiga fråga är varför hon blev så arg på mig för att jag sa nej till att ha sex. Visst att vi hade lugnat oss en del från det stora bråket i alla fall jag försökte trotts att hon skällde på. Så var jag inte alls i det modet. Och sa nej. Visst vi har inte haft sex på en månad, hade vi inte bråkat och hon sagt det hade jag kastat mig över henne. Men nu nej var inte där alls, mils ifrån. Förstår inte riktigt vad som föregår i hennes huvud? Varför är det ok för henne att säga nej men inte jag. 

Hej hej

Jodå det finns både tredje och fjärde part igentligen. Men det största problemet är väll att hon har så otroligt svårt att se nått annat än hennes synvinkel som korekt och riktig. Spelar ingen roll vad det är kan även vara nått som alla vet att hon har fel om t.ex tjura hon en hel dag för att hon hade fel om ett ords betydelse. Och säger än idag att det är fel i ordböckerna (vilket i mina ögon är galet). 

Det vi tjafsade om är väll igentilgen otroligt viktigt då det i stora lag handlar om vården av en av hennes döttrar (hon hade en ettåring när jag träffade henne). Pappan och min sambo är i konflikt som troligtvis kommer tas till rätten. Och min sambo ber mig ljuga för henne till alla om en jävla massa saker vilket jag inte alls var bekväm med. 

Förstår att det kanske inte just är just mig hon är arg och bitter på i en sån här konflikt. Därav är anledningen att jag faktiakt är kvar. Hade hon hållt på såhär konstant (aldrig får närhet, sur och grinig, skäller för minsta lilla) utan nått annat i bakgrunden hade jag inte orkat. 

Men nej min riktiga fråga är varför hon blev så arg på mig för att jag sa nej till att ha sex. Visst att vi hade lugnat oss en del från det stora bråket i alla fall jag försökte trotts att hon skällde på. Så var jag inte alls i det modet. Och sa nej. Visst vi har inte haft sex på en månad, hade vi inte bråkat och hon sagt det hade jag kastat mig över henne. Men nu nej var inte där alls, mils ifrån. Förstår inte riktigt vad som föregår i hennes huvud? Varför är det ok för henne att säga nej men inte jag. 

Låter inte som att ni har ett jättebra förhållande?

Kan det vara så att kvinnor är mer upptagna av sina kroppar, att inte åldras, att vara attraktiva, än män. Och att de därför blir (ännu) mer sårade än män när de (sällan) blir avvisade?

När mannen nekar sex är det inget bra förhållande. Då har det gått långt.

När mannen nekar sex är det inget bra förhållande. Då har det gått långt.