Finns det någon kärlek kvar i vårt samhälle?

Sen är det ju ett stort problem med de många våldtäkterna och speciella övergreppen mot äldre kvinnor, begångna av hemtjänstpersonal , som Expressen berättade om i den artikel jag länkade till tidigare. 

Detta är ett extremt exempel på brist på människokärlek när de som är satta och vårda begår övergrepp och kommunen dessutom tittar bort och inte polisanmäler. 

Många tyckte att artikeln var rasistisk för den visade gärningsmän på bilder och de såg alla extremt utländska ut och då reagerar många. Får man inte berätta och visa fakta? Är det därför kommunpersonalen och cheferna inte reagerar, inte polisanmäler, låter dem fortsätta arbeta inom hemtjänsten och begå nya övergrepp och våldtäkter? För att de inte vill vara rasistiska? 

Det är "satsa på sig själv"-trender och digitalisering som gjort att det blivit så- Det ses helt enkelt som lite otrendigt att bry sig om andra. De som stöts ut allra mest är äldre och människor med psykisk ohälsa. många av dessa får nöja sig med det fåtal de eventuellt kan prata med, ofta människor som har betalt för att hjälpa.

Ja, det måste ske nån sorts paradigsmskifte där, att vi börjar bry oss mer om andra igen.

Sedan människan invandrade till Sverige har människor kommit från olika håll, pratat med olika språk, dialekter, brytning och haft olika kulturer. Vi har utvandrat i stora mått, bytt religion och gren inom religion och så har det alltid varit. Samhället har gått från feodal till det moderna och den enda skillnaden är att vi är de människor som upplever samhället idag. Vi slänger oss med dravel om att våra svenska förfäder byggde landet men det är viktigt att komma ihåg att detta gjordes med samma typ av invandring som vi ser idag. Samhället informerar och behandlar det annorlunda eftersom vi kan ta del av mycket mer information nu än tidigare. Vi upplever att det är mer våld idag när det är tvärtom, men vi får reda på det snabbare och i större utsträckning. 

Ja, det är så det har varit, Sverige har invaderats många gånger mer eller mindre våldsamt, den största förändringen var när stäppfolket Yamnaya kom till Sverige för 4500 år sen och tog över helt. 
Sedan 1523 när Gustav Vasa blev kung över Sverige har vi dock varit ett sammanhållet land med svenska som huvudspråk.
Och se dess har vi byggt upp ett av världens allra bästa länder. Det är därför så många vill komma hit, oftast från mycket sämre fungerande länder. 

Jag tror att det är oerhört viktigt med en gemensam kultur och ett gemensamt språk för att nå denna framgång och att bibehålla den. 

 

Det jag vill poängtera är att ?vi? är ju det folk som kommit in sedan begynnelsen, varje millennium och decennium har haft invandrande folk, senast italienare, finnar med flera som slitit sönder sig för att Sverige ska vara ett sammanhållet land. Jag tror att det rymmer flera kulturer för att göra oss mer toleranta. 

Ja, till en viss gräns har det fungerat väldigt väl, men tyvärr har den gränsen nu passerats. Italienarna som kom på femtiotalet har fullständigt integrerats samtidigt som de fört med sig bra mat och kaffekultur tex.
De senaste 30 årens invandring har dock medfört enorma samhällsproblem, med tex omfattande gångbrottslighet och klanbrottslighet. 

Sverige har också fått en ökad korruption och sämre tillit mellan människorna i landet.

Invandring berikar , men bara om den sker i en sådan omfattning och på ett sådant sätt att de som kommer hit lär sig språket och integreras i vårt samhälle. 

Ja du har rätt.
Och det är detta jag och flera resonerar om.

TS upplever uppenbarligen att det har skett en stor förändring i samhället, att kärleken till medmänniskorna i samhället har förändrats.
Jag resonerar om denna stora förändring och om den enskilt största förändringen i vårt samhälle i modern tid.
Min åsikt, och ett ökande antal medmänniskor verkar dela min åsikt, att det finns ett mycket tydligt samband med denna hemska förändring, med våra nya samhällsproblem och med minskad kärlek, minskad kärlek mellan medmänniskor i vårt nya svenska samhälle.

Sedan att vissa verkar ha några känslomässiga problem och anser att man inte ens får nämna elefanten i rummet, det anser jag att majoriteten numera har börjat bortse från.

Du har rätt.
Det är nog mer de dramatiska skillnaderna och motsättningarna som följer med dessa främmande och avlägsna kulturer och religioner som är ett mycket större problem än just bara språket.

Varför tror du att det är så? Är vi inte alla människor? Är inte människor från främmande kulturer värda kärlek?

När vi inte ens kan förmå oss att ge en hjälpande hand till någon av våra egna så är det väl för mycket begärt att vi ska bry oss om "Andra".

Jag tror inte att det handlar så mycket om kulturer eller religioner. Jag tror helt enkelt att många av oss idag lever under tesen "Sköt dig själv och skit i andra".
Detta har blivit en del av vår Svenska kultur, precis som "Jantelagens" - Du ska inte tro att du är något speciellt.

Och allt detta,  tillsammans med den" Svenska avundsjukan" har vi sedan gjort politik av.

Tidigare var politik någonting som var större än jaget. Politiska visioner var något man strävade mot, så är det inte idag. Vi vill ha politik som är nyttig just för oss.

Varför ska en pensionär bry sig om barnens skola? Eller varför ska en ung människa bry sig om de gamla? Varför ska de som har stora förmögenheter och höga löner bry sig om en låg-avlånad ensamstående mamma eller fattig pensionär? Varför ska de friska bry sig om de sjuka? 

Allt detta gör att samhället inte längre håller samman utan bryts upp i vi och dom.

Jag är övertygad att du har fel.
Och det verkar som att en allt större majoritet av svenska folket tycker att vårt nya samhälle med alla samhällsproblem är fel, och alltså att du har fel.

Jag och många med mig kan utan svårighet utvecklade detta vidare genom att resonera, påpeka och bevisa alla de saker som verkligen visar detta.

Men jag nöjer mig här med att tydliggöra bara ett enda exempel, ett enda bevis, för att jag och majoriteten har rätt medan du har fel.

Påskupploppen 2022 / Kärlek mellan människor i vårt nya samhälle?

De våldsamma upploppen utspelade sig under tiden 14 april 2022 till 17 april 2022. Torsdagen den 14 april inleddes med att en person brände en religiös skrift på Råslätt i Jönköping, vilket inte orsakade någon orolighet.
Senare på dagen var en manifestation planerad i Skäggetorp i Linköping, vilken dock aldrig ägde rum eftersom polisen frihetsberövade personen med motiveringen att han skapade upplopp. Men ett antal människor (min anmärkning: som representerade främmande kultur och främmande religion) hade samlats och det utvecklades till ett våldsamt upplopp. Flera poliser skadas och polisen tvingades lämna området. I Navestad i Norrköping samma dag blev det våldsamma upplopp och även här utan att någon koranbränning ägde rum. Även här skadas flera poliser och utsätts för stenkastning och polisfordon sätts i brand.

I Rinkeby den 15 april uppstod våldsamheter och poliser utsattes för bland annat stenkastning.

I Örebro planerade personen att bränna en religiös skrift, den 15 april, vilket orsakade ett våldsamt upplopp i Sveaparken, där ett flertal personer skadades, 71 poliser skadades, varav 50 så allvarligt de behövde söka vård, tre polishundar skadades och åtta polisbilar skadades svårt varav flera sattes i brand. Därutöver kapades en polisbil av maskerade män.

Den 16 april var en sammankomst planerad till Landskrona men den flyttades av polisen till Malmö. På båda platserna utbröt våldsamheter där bland annat flera bilar sattes i brand och sten kastades mot poliser.

Den 17 april utbröt återigen oroligheter ut i Skäggetorp och Navestad efter att personen meddelat han planerat en ny bränning, där han dock aldrig dök upp.

I både Linköping och Norrköping hade upprorsmakarna (min anmärkning: som representerade främmande kultur och främmande religion) i förväg kommunicerat via sociala medier och hade förberett sig genom att dyrkat upp gatsten innan polisen anlände,

även barn och mammor (min anmärkning: som representerade främmande kultur och främmande religion) deltog sedan i stenkastning.

300 svenska poliser uppges skadas under kravallerna, varav sexton så allvarligt de blev sjukskrivna.
Minst 14 civila skadades samt fler än 20 fordon förstördes.

Källa Wikipedia

Du skriver gärna och mycket om den där "stora majoriteten" I SOM institutets attitydundersökningar är det 30-40% som ser invandringen som ett problem. 30 -40 % varken positiva eller negativa och 15-20% är positiva till invandring. Nu är det inte detta vi diskuterar i tråden.

Dina åsikter om invandring har ingenting med människokärleken i vårt samhälle att göra.  

Vad du visar, är en total avsaknad av respekt mot oss som för en filosofisk diskussion här.

Din lögn visar tydligt att det är du som saknar respekt mot andra människor och medlemmar på detta forum.

Jag har inte skrivit någon åsikt om det du påstår.

Du ljuger.

Att leverera ogrundade lögner om andra medlemmar, om andra människor, är inte att visa respekt och det är absolut inte att visa någon människokärlek.

Jag håller mig till ämnet och för seriösa resonemang omkring detta.

Det jag resonerar om är trådrubriken och trådsstarten som beskriver att TS uppenbarligen upplever att det har skett en stor förändring i samhället, att kärleken till medmänniskorna i samhället har förändrats.

Jag resonerar om denna stora förändring och om den enskilt största förändringen i vårt samhälle i modern tid.

Sedan om du har något problem med att förhålla dig till sanningen om vårt nya samhälles största förändring, om våra nya samhällsproblem, så är det ditt problem.
Men för mig liksom för de flesta klarar du inte dölja och förneka elefanten i rummet.

Är alla människor i alla lägen värda kärlek?
Säger du det till Ukrainarna också, skall de känna kärlek till unga ryssar som mördar, torterar och våldtar deras älskade?

Det finns säkert kärlek i samhället. Själv kan jag inte identifiera kärlek, det är inte något jag kan säga att jag upplevt. Förmodligen har jag det, men jag vet liksom inte om det. Jag har aldrig, mig veterligen, känt kärlek för något eller något och aldrig, mig veteligen, känt mig älskad av något.

Förstår faktiskt inte riktigt vad du menar? 
Menar du att man bara ska känna empati med sina närmaste vänner och familj? Menar du att man först måste visa sig värdig för att få omtanke, hjälp och empati?

Eller menar du något helt annat?  Tror du inte på medmänskligheten över huvud taget?

Jag menar det jag skrev.

Menar du att du tror på medmänsklighet med alla i alla lägen? 

Om en ryss efter en invasion våldtog dig och mördade din son , då skulle du känna medmänsklighet med denna ryss? Och empati?

Det är ett extremt exempel, men du ville ju diskutera filosofiska frågor.

Förstår över huvud taget inte vad du menar.  Vad ljuger jag om? 

Du anser att vi har ett nytt samhälle och tydligen så är det kulturellt betingat.

Jag lever i samma samhälle jag vuxit upp i men det håller på att förändrats

Jag talar om sättet vi bemöter varandra och integrerar med varandra oavsett vilka vi är eller kommer ifrån.  Det handlar inte om politik utan vårt sätt att bemöta varandra i vardagen. Oavsett invandrings eller asylpolitiken har vi som medmänniskor ett ansvar för varandra. 

Den förändring jag sett är att det är detta ansvar som förändrats alltmer.  Samhället har blivit hårdare och omänskligare på många sätt. Vi kan inte skylla detta bara på invandring och främmande kulturer. Man gör det mycket enkelt för sig själv när man skyller kärlekslösheten på invandrarna.

Vad har invandringen med att gamla sitter ensamma och isolerade? Invandringen är inte skuld till våra barn hellre lever sitt liv på nätet än går i skolan. Vi har tappat bort gemenskapen mellan generationerna. 

Att jag har en kristen grundsyn kanske har något med det här att göra. Då jag arbetat ideellt många år i kyrkan så ser jag hur samhällets säkerhetsnät succesivt urholkas. Fler och fler hamnar mellan stolarna och omgivningen inte verkar bry sig. Barnen och de gamla är särskilt utsatta. De kan inte armbåga sig fram och kräva att bli sedda. 

Elefanten i rummet är vi själva. Vi har blivit mer egoistiska och ser bara till oss själva och våra plånböcker. Vi kan inte en ge lite av vår tid till någon som behöver lite sällskap.

Du ljuger.

Du skrev: "Dina åsikter om invandring..."

 

Jag har inte framfört någon åsikt om detta!
Alltså är ditt påstående en lögn.

Elefanten i rummet är det som du försöker dölja och förneka. Elefanten i rummet är den största förändringen vårt svenska samhälle har gått igenom i modern tid.
Detta försöker du dölja och förneka.
Även i inlägget nedan framgår att du återigen försöker  dölja och förneka elefanten i rummet.

Du uppger att du är en människa med kristen grundsyn.
Du kan ju försöka inbilla någon annan än mig att du som har en kristen grundsyn skulle älskas villkorslöst av alla de som har den där andra motsatta religionen som sin grundsyn.
Den enda du lyckas övertyga om detta är nog dig själv...

En enkel JA-eller-NEJ-fråga för dig att svara på:
Skedde påskupploppen i verkligheten?

Du förstår verkligen inte skillnaden mellan etiskt/filosofiska samtal/diskussioner och politiska diskussioner. 
Det handlar inte om enskilda händelser eller enskilda , utan om hur vi fungerar i dagens samhälle.

Det enda du och jag och andra som läser detta kan förändra, är hur vi beter oss gentemot våra medmänniskor.  Det är vi som Svenskar som har förändrats och  i mitt tycke inte till det bättre. Vi har tappat någonting väsentligt och det är solidariteten med varandra. Vi behöver inte ha samma politiska åsikter men vi har alltid kunnat hitta konsensus i vad som är bra för Sverige.  Vi har alltid varit generösa mot de sämre lottade och inte bedömt människovärdet efter plånboken.

Att ta hand om våra äldre och sjuka har också varit en självklarhet. Vi har haft ett samhälle som hållit ihop, oavsett ålder, plånbok eller status. Så är det inte idag. 

Detta beror på vad vi i dag prioriterar och på polariseringen. 

Det är en mycket större fråga än Påskupploppen.  Jag ska erkänna att jag vet väldigt lite om dessa. Men jag vet vad en hel massa ideellt arbetande människor försöker att göra för att hålla hålla ihop samhället så att barn kan åka på utflykter eller få tillgång till sportutrustning. 
Vi delar ut matkassar till behövande och ser till att ensamma någon gång emellan åt får besök av andra än hemtjänsten.

Vi kan inte göra allt men vi gör vad vi kan för våra medmänniskor.