Så trött på snacket om åldersdiskriminering.

Hur ser det ut för kvalificerade tjänster? Finns det ålderism där?

Kan nog samma i några fall men det är inte hela sanningen,  vilket du verkligen borde veta. 

Hur kommer det sig annars att många äldre inte ens blir kallad  till intervju när dom på pappret är bäst lämpad på många jobb?   Vissa arbetsgivare är dessutom ärlig med att dom inte vill ha 55-60+ .. det är väl diskriminering om nåt..  

Men det är väl knappast nån överraskning att en stor del arbetsgivare inte anställer äldre  mer än på timmar i olika branscher för att många visar upp åldrande dvs sjukdom,  man vet att anställningen är tidsbegränsad pga kommande pension och det finns sällan möjligheter till avancemang just därför..  man satsar inte på äldre helt enkelt.  
Istället väljs Sandra 43 som kan ha 20 år att ge även om hon kanske inte har helt rätt kvalifikationer och fortfarande behöver ta vab ibland.

Det är väl ålderism om något.  

Redan efter 40 bör de flesta ställa in sig på att det kommer att bli svårare att få jobb, svårare för de som "glidit fram på en räkmacka" och därför tror att jobb ska komma serverade, ofta pga gamla meriter. Man bör också ha klart för sig att arbetsgivare inser att 50-plussare bara har 15 år kvar till pensionen och inte är lika starka och smidiga som när de var yngre. Ofta inte heller så rappa i huvudet. Chefer i samma åldrar kan sitta lugna i båten, eftersom de har tyngden av sitt/ sina chefsjobb att vila på. Men "vanliga dödliga" ska alltså vara glada om de får ett jobb alls, utan tillräckliga utbildningar eller relevant arbetslivserfarenhet. Jag tycker dock vi borde underätta för yngre att få jobb även om de inte har tillräckliga meriter, eftersom det är dessa som är vår framtid och kommer ta över.

Att det förekommer att 55+ inte får jobb just för åldern kan jag inte förneka. Inte just det specifika jobbet men jag talar om äldre som grupp.

Det är många som inte får ett specifikt jobb. De har kanske åldern på sin sida men saknar något annat.

Generellt skulle jag påstå att äldre är attraktiva för att arbetsgivaren vet att de stannar. 25-30 åringar är mycket mer villiga att röra på sig och kan inte lika mycket. De investerar 2-3 år i dom och så sticker dom.

Bilden som målas upp nu i media gör att jag kokar, bortklemade 70-talister som inte förstår att arbetsmarknaden är en konkurrensmarknad. 

Sen kan man diskutera samhällsutvecklingen. Ska affärer ha de öppettiderna de har, beställer man en grej på nätet har du det senast 3 dagar efter, att dina prestationer på olika sätts mäts o.s.v. För att de ska funka krävs skift och flexibilitet.

Men det är en verklighet de inte förstår utan har väldiga krav som gör de svåranställda. De är låg efterfrågan på folk som kan jobba 07-14, aldrig kvällar aldrig helger och som ska ha jobb där det inte spelar någon roll vad de presterar.

Det är klart att om påitllighet och plikttrogenhet är extra viktigt för arbetsgivaren, så kanske hen väljer en äldre och erfaren person. Men annars anställs för det mesta folk under 40 framför skruttiga gubbar och tanter som börjar få olika krämpor.

De som börjat få krämpor redan vid 50, eller för den delen 60 är nog lätträknade.

Fördelen med äldre är dessutom att de inte ska vara föräldraledig gång på gång, det är värt jättemycket. Plus att chansen för att de stannar är skyhögt mycket större.

Själv anställde jag en 50-plussare så sent som förra veckan.
En frisk, glad människa med vuxna barn.

Mvh, 60-talist som är lika pigg både i huvud och kropp som vid 35.

Så alla yngre är friska menar du. Och alla lite äldre har krämpor, det visste jag inte.

Jag är invandrare, med högskoleutbildning, gift med en svensk och inte lyckas att få ett jobb. 

När jag kom ut från högskolan 2001 fick man inte jobb pga bristande erfarenhet. De första jobben blev helt okvalificerade som marknadsunderdökare, telemarketing etc och andra "skitjobb"

Idag, efter 25 år typ inom administration så får jag inte en endaste intervju. 

Kom inte och säg att vi är "bortskämda" och "bortklemade". De flesta av oss har kämpat helvete för att komma dit vi är men är plötsligt helt ointressanta på arbetsmarknaden trots gedigen erfarenhet och typ 20 år kvar på arbetsmarknaden, allt för att vi är runt 50.

Ja, en rejäl smäll på arslet behöver de.
Typ slå dem med en planka på 18x150 cm över röven

Fungerar inte det föreslår jag att de drar ner byxorna och smiskas med björkris.

Instämmer.

Du möter ett skevt urval varje dag- de som blir av med jobbet p.g.a. föråldrade kunskaper och en snabb bortrationalisering av vissa jobb. Din obs är alltså lika vederhäftig som att en häktesofficer skulle uttala sig om % psykisk sjukdom bland befolkningen som helhet utifrån klientelet i häktet.

Det finns så klart trötta eller slöa 70-talister precis som det finns trötta individer i andra årskullar, men det är inte min erfarenhet att det skulle vara den typiske 70-talisten. Branschtidningar som HR-nytt skriver snarare om att de yngre ofta har orealistiska förväntningar på sina första jobb- de tror att de ska ha kul 100% av tiden om det ska duga. 

Fast det är redan fastställt att ålderism/ åldersdiskriminering existerar. Du verkar dåligt påläst och insatt. Det finns relativt färsk forskning och undersökningar som visar att Sverige är sämst i Norden på att anställa äldre. Speciellt i spannet runt 55 och uppåt. Och att Sverige är väldigt dåliga på att vara utnyttja och bevara kompetens.

Det är inget annat land i Norden som har problem med detta. Vilket är rätt märkligt, men vi har knepiga arbetsgivare. Man kanske borde börja lägga lite mer ansvar även på dom. Och inte skylla ALLT på arbetslösa som det görs nu.

Många arbetsgivare dömer ut på en gång. En hel del arbetslösa , framför allt en hel del långtidsarbetslösa saknar kontakter. Man är i princip rökt om man inte har det på arbetsmarknaden idag. Och om ingen någonsin tar en chans, hur ska dessa kunna komma tillbaka? Det finns en negativ inställning från början. Därför är det skadligt att som i denna regerings fall, späda på myter som att  alla arbetslösa är lata etc.  Och meriter kan hinna bli gamla. Eftersom många av dessa tyvärr fastnar i systemet, då det slussas omkring på meningslösa aktiviteter som ironiskt nog ofta leder till att dom kommer längre ifrån arbetsmarknaden istället för närmare.

Arbetsförmedlingen har en hel del knäpp byråkrati och regler dessutom. Som kan sätta käppar i hjulet. Något du förmodligen känner till om du arbetat där. Många som arbetar där är också dåligt utbildade och kvalificerad för det dom gör. Kan nämna SIUS som ett exempel. Och att hela myndigheten faktiskt har allvarliga brister. Dessutom måste vi sluta ge arbetsgivare bidrag med. Det är ingen lösning att staten betalar för mycket jobb och leder bara till färre riktiga jobb på marknaden.

Det mest komiska nu är väl att Britz vaknat till liv lite, och erkänner att det finns ett problem med ålderism hos svenska arbetsgivare. Och att regeringen nu ska sätta ihop en utredning kring detta. 

Som person i gränslandet mellan 70- och 80-talist så kan jag verkligen inte hålla med.

Personer är ju olika, men som grupp så ser jag en helt annan arbetsvilja och plikttrogenhet hos de som är äldre än mig än hos de som är yngre.

Jobbar med många yngre ambitiösa också, men tyvärr vill det gärna hoppa över ett antal steg i karriärsstegen och tänker att man kan gå från junior till senior på bara några få år och begär fantasilöner. Bortsett från den biten gillar jag att jobba med de unga ambitiösa, tyvärr så försvinner det för de flesta när de får barn (både män och kvinnor).