• Anonym (F)

    Jag betalade hela kontantinsatsen

    Jag o min sambo har vart tillsammans i 6 år, en dotter på 2,5 år. För 1,5 år sedan köpte vi ett hus. Vi har tidigare kollat på hus men min sambo hade inte pengar till kontantinsatsen så vi lade ner det. Men några år senare, vi hade fått barn så hittade vi det perfekta huset för 2,2 mkr. Min sambo sa att han saknade lite till kontantinsatsen så jg sa att jag kan lägga ut så länge, så jag betalade de ca 400 tkr som var kontantinsats pantbrev mm. Jag hade väl räknat med att han förde över det han hade utan att jag ens skulle behöva säga till men inte. Han betalade första tiden för alla möbler mm så runt 80 tkr. Han har vid flertalet tillfällen sagt vi måste redan ut det mm o jag har väl sagt att ja det får vi göra. Jag tror absolut inte han skulle lura mig på något sätt. Iaf nu 1,5 år senare har jag fortfarande inte fått något av det. Jag känner ingen stress, jag hade ca 2 mkr sparade så jag är inte i behov av pengarna nu men jag börjar stör mig på hur man kan vara skyldig så mycket o typ inte ens säga någonting. Samtidigt så får jag typ dåligt samvete för jag hade mycket sparat. Men jag vill tillägga att det kommer ifrån att jag sparat, jag har inte haft till hög lön eller liknande.  I?ll även tillägga att jag förlorat mycket i inkomst då det är jag som vart föräldraledig i 2 år o även jobbar deltid. dock har jag valt tiden med vår dotter framför pengar .Hur hade ni tänkt i mitt fall?

    det som bara stör mig mest är hur man kan gå o köpa ett hus utan att ha pengarna. Min bästa kompis köpte ett hus med sin sambo. När pappa er o allt är påskrivet så säger han ty han saknar 50 tkr men att han sett hon har tillräckligt så hon kan betala resten. Är det vi som haft otroligt otur med vl av kille?

    Tillbaka till mig, som sagt, jag har pengar som sagt, men bara för det betyder det väl inte att man ska stå för hela kostnaden?

  • Svar på tråden Jag betalade hela kontantinsatsen
  • Goneril
    Anonym (M.) skrev 2025-12-29 12:47:27 följande:
    Fast här vill jag lägga in, att detta beror på vilket utfall man vill ha. Det är inte alls alltid en hälftendelning känns som det mest moraliska och riktiga. Ta ett fall när det är part A som har slitit ihop den absoluta lejonparten av parets sammanlagda förmögenhet, och/eller ärvt den av sina föräldrar. Medan part B inte har bidragit med mycket. 

    Sedan är B otrogen, och det blir skilsmässa därför. Då får B ut hälften av A:s förmögenhet!!! Detta kan inte kallas ett "skydd", det är ytterligare en kränkning mot A!

    I de tysktalande länderna vars juridik jag känner till väl (jag är översättare och översätter ofta juridiska handlingar från tyska till svenska), så kan inte det ske, p.g.a. att de har skilsmässoprocesser, där en domstol avgör hur tillgångarna ska delas, och där vägs alla faktorer in. Om skilsmässoorsaken är otrohet, så jämkas delningen så att den som varit otrogen får mindre. Man väger även in var pengarna kom ifrån från början (t.ex. från A:s föräldrar, A:s lön) - MEN även B:s obetalda arbete med barn och hem under äktenskapets gång, vägs in. 

    Detta är mycket mer rättssäkert än vår automatiska hälftendelning, som kan bli hur orättvis som helst. 
    Har bott och arbetat i Tyskland, för längesen, och då talade man om "schuldig geschieden". När jag senare arbetade i Frankfurt, 2000-talet, erfor jag att det inte längre spelar någon roll vem som felat. AI är av samma uppfattning: " Bei der Scheidung spielt des Verschulden an der Trennung grundsätzlich keine Rolle für die eigentliche Vermögensaufteilung".Hur är det nu, blir det mindre pengar om mannen strulat med den förföriska grannfrun och därvid blivit ertappad av frun? 
  • KimLinnefeldt
    Anonym (M.) skrev 2025-12-29 17:13:38 följande:
    Jag svarade på det du skrev, att "äktenskap ger ett bättre skydd". Skydd för VEM??? Vid äktenskap hälftendelar man ju vid skilsmässa. Om det inte finns äktenskapsförord såklart. 

    Om man är den rikare parten och inte vill/vågar be den andre att skriva på ett äktenskapsförord, så är det faktiskt "ett bättre skydd" att bara vara sambos, för då får man behålla sina kulor och ägodelar vid en separation.

    Det enda man måste vara noga med, är att inte flytta till en gemensam bostad tillsammans, för DÅ hälftendelas värdet vid en separation. Även om bara den ena sambon har betalat för huset eller bostadsrätten, och det tycker jag är fel. Det är en fälla som många går i, för de kan inte ens TÄNKA SIG att det skulle vara så - att man vid enbart samboskap ska behöva lämna över stora summor, kanske miljoner, till sin partner om det tar slut. I andra länder är det inte så, vår sambolag är nog unik i sin enfald.

    Det som också är viktigt om man äger en förmögenhet, är att skriva i sitt testamente att barnens arv ska vara deras enskilda egendom, liksom "det som kommer i dess ställe" (alltså t.ex. om det vuxna barnet säljer sin lägenhet för att köpa en ny, och så flyttar in i den tillsammans med en partner). För då kan partnern inte roffa åt sig någonting. Inte ens om de varit gifta, faktiskt.  
    Ja, man får behålla sina ägodelar. Men låt säga att den ena sambon under flera år har stoppat in pengar i villan som den andre äger, då får sambo 1 inte ut något av sina pengar. 

    Stieg Larsson, som skrev Milleniumserien, är ett varnande exempel. Han dog och hans sambo - som troligen varit med och skrivit böckerna - fick inte ett öre av bokmiljonerna. De pengarna tog Stiegs bror och pappa.

    Du konstaterar själv att man måste vara noga med vissa saker när man är sambo, för att skydda sina ekonomiska intressen. Det behövs inte på samma sätt om man är gift, då tar lagen över och skyddar den svagaste parten.

    Jag frågade AI:

    "Gifta makar ärver varandra (med vissa undantag for särkullbarn) och har större ekonomiskt skydd genom bodelning av all giftorättsgods, medan sambor inte ärver varandra automatiskt och bara delar på bostad och bohag som är gemensamt införskaffat (samboegendom), om de inte upprättar samboavtal och testamente. Vid separation delas allt gemensamt ägt (bostad/bohag) lika vid samboskap, medan äktenskap innefattar all egendom (giftorättsgods) i bodelningen. "
  • Anonym (M.)
    KimLinnefeldt skrev 2025-12-30 17:12:29 följande:
    Ja, man får behålla sina ägodelar. Men låt säga att den ena sambon under flera år har stoppat in pengar i villan som den andre äger, då får sambo 1 inte ut något av sina pengar. 

    Stieg Larsson, som skrev Milleniumserien, är ett varnande exempel. Han dog och hans sambo - som troligen varit med och skrivit böckerna - fick inte ett öre av bokmiljonerna. De pengarna tog Stiegs bror och pappa.

    Du konstaterar själv att man måste vara noga med vissa saker när man är sambo, för att skydda sina ekonomiska intressen. Det behövs inte på samma sätt om man är gift, då tar lagen över och skyddar den svagaste parten.

    Jag frågade AI:

    "Gifta makar ärver varandra (med vissa undantag for särkullbarn) och har större ekonomiskt skydd genom bodelning av all giftorättsgods, medan sambor inte ärver varandra automatiskt och bara delar på bostad och bohag som är gemensamt införskaffat (samboegendom), om de inte upprättar samboavtal och testamente. Vid separation delas allt gemensamt ägt (bostad/bohag) lika vid samboskap, medan äktenskap innefattar all egendom (giftorättsgods) i bodelningen. "
    Ja, hälftendelningen "skyddar" den fattigare parten, då han eller hon får ut hälften av den andres förmögenhet vid en skilsmässa. Men detta är inte alltid det moraliskt riktiga utfallet. T.ex. om det innebär att den rikare parten måste sälja en gammal släktgård, en ärvd patriciervilla eller ett företag som han/hon byggt upp, långt innan paret träffades. Efter bara fem års äktenskap, och om den andra parten inte ens hjälpt till någonting på gården, i företaget etc.. Det blir ju djupt orättvist.

    Och ännu värre blir det, om den som blir av med halva sin förmögenhet dessutom har barn, som nu mister hälften av det arv som de hade rätt att räkna med en dag. 

    När det gäller Stieg Larsson, så var han ingen dumbom, och han skrev KRIMINALromaner. Självklart kände han till grundläggande svensk juridik! Om han varken gifte sig med sin sambo ELLER testamenterade rättigheterna till sina verk till henne, så kan det bara bero på en sak: HAN VILLE INTE ATT HON SKULLE HA DEM. Utan hans vilja var att att rättigheterna till detta skulle gå tillbaka till hans blodssläktingar, d.v.s. hans far och bror.

    Betänk även att paret inte hade några barn! Så det var inte så att sambon skulle ha ärvt, och sedan skulle det mesta förhoppningsvis funnits kvar och gått till de gemensamma barnen, när sambon dog. Utan sambon kunde till och med ha skaffat sig en ny karl och bjudit honom på lyxkryssningar etc.. Sådan ska man akta sig för!

    OM det var så att sambon hjälpte till att skriva böckerna, så var hon ju dum i huvudet om hon inte begärde papper på att hon ägde en viss andel av rättigheterna. Det behövde inte stå i papperen, att hon hade hjälpt till med böckerna. 
  • Anonym (M.)
    Goneril skrev 2025-12-29 18:37:28 följande:
    Har bott och arbetat i Tyskland, för längesen, och då talade man om "schuldig geschieden". När jag senare arbetade i Frankfurt, 2000-talet, erfor jag att det inte längre spelar någon roll vem som felat. AI är av samma uppfattning: " Bei der Scheidung spielt des Verschulden an der Trennung grundsätzlich keine Rolle für die eigentliche Vermögensaufteilung".Hur är det nu, blir det mindre pengar om mannen strulat med den förföriska grannfrun och därvid blivit ertappad av frun? 
    Det är fortfarande skilsmässoprocesser i Tyskland - inte automatisk hälftendelning som i Sverige - och domstolarna väger fortfarande in olika faktorer, när de bestämmer hur stor andel var och en av exmakarna ska ha ut ur boet. 

    Sedan är det alltid MÄNNISKOR som dömer, och jag kan tänka mig att en domstol i t.ex. Berlin tar lättare på otrohet, medan en domstol i en alpdal i det katolska Sydtyskland tar allvarligare på det. 
  • KimLinnefeldt
    Anonym (M.) skrev 2025-12-30 18:04:37 följande:
    Ja, hälftendelningen "skyddar" den fattigare parten, då han eller hon får ut hälften av den andres förmögenhet vid en skilsmässa. Men detta är inte alltid det moraliskt riktiga utfallet. T.ex. om det innebär att den rikare parten måste sälja en gammal släktgård, en ärvd patriciervilla eller ett företag som han/hon byggt upp, långt innan paret träffades. Efter bara fem års äktenskap, och om den andra parten inte ens hjälpt till någonting på gården, i företaget etc.. Det blir ju djupt orättvist.

    Och ännu värre blir det, om den som blir av med halva sin förmögenhet dessutom har barn, som nu mister hälften av det arv som de hade rätt att räkna med en dag. 

    När det gäller Stieg Larsson, så var han ingen dumbom, och han skrev KRIMINALromaner. Självklart kände han till grundläggande svensk juridik! Om han varken gifte sig med sin sambo ELLER testamenterade rättigheterna till sina verk till henne, så kan det bara bero på en sak: HAN VILLE INTE ATT HON SKULLE HA DEM. Utan hans vilja var att att rättigheterna till detta skulle gå tillbaka till hans blodssläktingar, d.v.s. hans far och bror.

    Betänk även att paret inte hade några barn! Så det var inte så att sambon skulle ha ärvt, och sedan skulle det mesta förhoppningsvis funnits kvar och gått till de gemensamma barnen, när sambon dog. Utan sambon kunde till och med ha skaffat sig en ny karl och bjudit honom på lyxkryssningar etc.. Sådan ska man akta sig för!

    OM det var så att sambon hjälpte till att skriva böckerna, så var hon ju dum i huvudet om hon inte begärde papper på att hon ägde en viss andel av rättigheterna. Det behövde inte stå i papperen, att hon hade hjälpt till med böckerna. 
    Hm... jag tycker att du gissar och spekulerar ganska mycket. Men vi får väl enas om att både sambor och gifta behöver vara lite om sig och kring sig, säkra upp det ekonomiska medan de ännu är sams.
  • Anonym (M.)
    KimLinnefeldt skrev 2025-12-30 18:12:21 följande:
    Hm... jag tycker att du gissar och spekulerar ganska mycket. Men vi får väl enas om att både sambor och gifta behöver vara lite om sig och kring sig, säkra upp det ekonomiska medan de ännu är sams.
    Fast det gjorde ju du också, du spekulerade i att du trodde att Stieg Larsson hade velat att sambon skulle ärva rättigheterna. Utan att göra något för att det skulle bli så?

    Ja, man måste tänka ut vilket utfall man vill ha. 

    Det är också så att detta troligen skiljer sig, om det handlar om ett 20-årigt par som gifter sig och börjar livet med fyra tomma händer - och om det är ett 45-årigt par med var sin barnkull och helt olika ekonomiska förutsättningar, som grundar sig i olika val som de gjort under livets gång, olika vilja att arbeta och spara, bra eller dåliga chansningar på börsen, arv från respektive föräldrapar etc..
  • KimLinnefeldt
    Anonym (M.) skrev 2025-12-30 18:44:26 följande:
    Fast det gjorde ju du också, du spekulerade i att du trodde att Stieg Larsson hade velat att sambon skulle ärva rättigheterna. Utan att göra något för att det skulle bli så?

    Ja, man måste tänka ut vilket utfall man vill ha. 

    Det är också så att detta troligen skiljer sig, om det handlar om ett 20-årigt par som gifter sig och börjar livet med fyra tomma händer - och om det är ett 45-årigt par med var sin barnkull och helt olika ekonomiska förutsättningar, som grundar sig i olika val som de gjort under livets gång, olika vilja att arbeta och spara, bra eller dåliga chansningar på börsen, arv från respektive föräldrapar etc..
    Ja, men en ganska välgrundad spekulation. Aftonbladet skrev:

    "Enligt Gabrielsson var pengarna från böckerna tänkta att vara parets pension och anledningen till att de aldrig gift sig, trots att de levde tillsammans i 30 år, var att Larsson ville skydda henne.

    Stieg Larsson drev den antinazistiska tidningen Expo och kartlade den svenska extremhögern. Detta medförde att paret levde under hot."

    Och även om Stieg inte velat dela pengarna med sin sambo så bör hon ha rätt till en del av pengarna, eftersom hon delat hans liv och vardag. Och - jag spekulerar - troligen bidragit i samtal med honom om innehållet i böckerna. 

    Och som sagt, gifta eller ogifta så bör man vaccinera de efterlevande mot olycka. 

  • Anonym (M.)
    KimLinnefeldt skrev 2026-01-02 09:57:45 följande:
    Ja, men en ganska välgrundad spekulation. Aftonbladet skrev:

    "Enligt Gabrielsson var pengarna från böckerna tänkta att vara parets pension och anledningen till att de aldrig gift sig, trots att de levde tillsammans i 30 år, var att Larsson ville skydda henne.

    Stieg Larsson drev den antinazistiska tidningen Expo och kartlade den svenska extremhögern. Detta medförde att paret levde under hot."

    Och även om Stieg inte velat dela pengarna med sin sambo så bör hon ha rätt till en del av pengarna, eftersom hon delat hans liv och vardag. Och - jag spekulerar - troligen bidragit i samtal med honom om innehållet i böckerna. 

    Och som sagt, gifta eller ogifta så bör man vaccinera de efterlevande mot olycka. 


    Det fanns ett testamente läste jag nu, men det var inte bevittnat. Stieg Larsson var så bevandrad i juridik, att han måste ha vetat att man måste bevittna ett testamente. Det är för övrigt ett vanligt motiv i DECKARE - som han måste ha läst ett antal - att det är oväntade personer som har fått bevittna testamenten, och att deckaren därför misstänker att det är något lurt.

    Hur eller hur så gäller svensk lag, och är ett testamente inte bevittnat så är det inte giltigt, så ÄR det bara. Om det är viktigt för en att en viss person ska ärva en (som inte har automatisk arvsrätt), så ser man nog till att ta reda på hur man skriver ett giltigt testamente. Stieg Larsson hade till och med haft råd att anlita en advokat för att få det korrekt skrivet och bevittnat. Att han inte gjorde det visar att han a) antingen inte ville att sambon skulle ärva eller b) tyckte att det var likgiltigt vad som hände med hans egendom efter döden. 

    Tänk även på att Stieg Larsson var vänster. Han kan ha varit emot arbetsfria inkomster som arv helt och hållet (men i så fall borde han även ha varit emot att fadern och brodern tog arv, i och för sig. Han kunde ha satt upp en fond, till förmån för något som ligger vänstermänniskor om hjärtat.)

    Och det där att dom har pratat med varandra om innehållet i böckerna, menar du att sambon skulle ha haft juridisk rätt till inkomsterna från böckerna från det? En musa - någon som inspirerar en konstnär att måla - har ju inte heller rätt till tavlorna och deras värde när konstnären dör? Det funkar inte så, det skulle bli hur rättsosäkert som helst: "Det var JAG som gav NN uppslaget till hans populära roman, det minns jag tydligt, och nu ska jag ha minst hälften av intäkterna!" Nä.

    Dessutom tror jag inte ett ögonblick på att han inte ville gifta sig med sambon för att skydda henne. I Sverige fattar alla att det rör sig om ett kärleksförhållande ändå, om ett par bor ihop, och att de två bodde ihop var ju ingen hemlighet. Hon kunde ha tagits som gisslan och använts för utpressning ändå, om det var det han var rädd för. Dessutom tror jag inte ens att det fanns någon anledning att vara rädd. Stieg Larsson överskattade sin egen betydelse. Han skrev ganska enkla, populära detektivromaner, i övrigt var det ingen som brydde sig om vad han tyckte eller inte tyckte. 
  • KimLinnefeldt
    Anonym (M.) skrev 2026-01-02 10:22:58 följande:
    Det fanns ett testamente läste jag nu, men det var inte bevittnat. Stieg Larsson var så bevandrad i juridik, att han måste ha vetat att man måste bevittna ett testamente. Det är för övrigt ett vanligt motiv i DECKARE - som han måste ha läst ett antal - att det är oväntade personer som har fått bevittna testamenten, och att deckaren därför misstänker att det är något lurt.

    ...

    Och det där att dom har pratat med varandra om innehållet i böckerna, menar du att sambon skulle ha haft juridisk rätt till inkomsterna från böckerna från det? En musa - någon som inspirerar en konstnär att måla - har ju inte heller rätt till tavlorna och deras värde när konstnären dör? Det funkar inte så, det skulle bli hur rättsosäkert som helst: "Det var JAG som gav NN uppslaget till hans populära roman, det minns jag tydligt, och nu ska jag ha minst hälften av intäkterna!" Nä.

    Dessutom tror jag inte ett ögonblick på att han inte ville gifta sig med sambon för att skydda henne. I Sverige fattar alla att det rör sig om ett kärleksförhållande ändå, om ett par bor ihop, och att de två bodde ihop var ju ingen hemlighet. Hon kunde ha tagits som gisslan och använts för utpressning ändå, om det var det han var rädd för. Dessutom tror jag inte ens att det fanns någon anledning att vara rädd. Stieg Larsson överskattade sin egen betydelse. Han skrev ganska enkla, populära detektivromaner, i övrigt var det ingen som brydde sig om vad han tyckte eller inte tyckte. 
    Sverige är troligen fullt av icke bevittnade testamenten. Inte av något annat skäl än lättja, och ovilja att släppa in bevittnare i sina innersta önskningar, och så människans tendens att alltid skjuta upp saker till morgondagen. Själv har jag haft ett par stycken, tills vi gick till jurist. 

    Nej, de eventuella samtalen om hans böcker ger inte sambon någon juridisk rätt till intäkterna. Men jag tycker att det fanns en mänsklig, moralisk rätt. Det är ju just det som är problemet, att paret inte fäste detta i papper.

    Du tror inte att Stieg ville att hon skulle få några pengar. Det tror jag. Man kan gissa olika.
  • Anonym (M.)
    KimLinnefeldt skrev 2026-01-02 10:35:47 följande:
    Sverige är troligen fullt av icke bevittnade testamenten. Inte av något annat skäl än lättja, och ovilja att släppa in bevittnare i sina innersta önskningar, och så människans tendens att alltid skjuta upp saker till morgondagen. Själv har jag haft ett par stycken, tills vi gick till jurist. 

    Nej, de eventuella samtalen om hans böcker ger inte sambon någon juridisk rätt till intäkterna. Men jag tycker att det fanns en mänsklig, moralisk rätt. Det är ju just det som är problemet, att paret inte fäste detta i papper.

    Du tror inte att Stieg ville att hon skulle få några pengar. Det tror jag. Man kan gissa olika.
    Om man VERKLIGEN vill något så ser man till att det blir så. När jag bestämde mig för att skilja mig, författade jag ett testamente där allt gick till mina barn (vi hade äktenskapsförord sedan innan också, så det var inga problem).

    För jag tänkte, att om jag skulle dö inom de sex månadernas betänketid, och i värsta fall min far också så att även mitt arv efter honom skulle komma med i potten, så ska FAN inte min exman ha de pengarna att sätta sprutt på. Utan dessa ska komma under en överförmyndare, som kontrollerar att de kommer mina kids till godo. 

    Jag hade inte heller någon vän jag ville släppa in i detta (även om de som bevittnar testamente inte behöver veta vad som står i testamentet, man kan lägga ett papper över och bara blotta stället där de ska skriva under). Jag gick till min bank, och två banktjänstemän bevittnade testamentet!
  • Anonym (Men)

    Okej nu har jag inte orkat läsa hela tråden men.. Han kanske trodde att du tog på dig att stå för hela kontantinsatsen? 


    Jag vet flera par som köpt hus där den ena stått för mer än den andra vad gäller kontantinsats. Ibland mannen, ibland kvinnan. 

  • Anonym (Men)

    Man kan ju inte förvänta sig att ens partner bara ska hosta upp 400 000 ur bakfickan? På en gång.. Det är ju en skuld partner antagligen under åratal får betala tillbaka, men då får man ju göra upp det?

  • nihka
    Anonym (Men) skrev 2026-01-05 07:10:32 följande:

    Man kan ju inte förvänta sig att ens partner bara ska hosta upp 400 000 ur bakfickan? På en gång.. Det är ju en skuld partner antagligen under åratal får betala tillbaka, men då får man ju göra upp det?


    Men när TS partner vill ha hus kan han bara förutsätta att hon ska hosta upp kontantinsatsen för båda?
    Om du vill få tillbaka min röst Kristersson, får du ge SD foten!
  • Anonym (Ansvar)
    Anonym (Men) skrev 2026-01-05 07:10:32 följande:

    Man kan ju inte förvänta sig att ens partner bara ska hosta upp 400 000 ur bakfickan? På en gång.. Det är ju en skuld partner antagligen under åratal får betala tillbaka, men då får man ju göra upp det?


    Jo? Annars hade man väl tittat på ett billigare hus? Man får anpassa sig efter den med svagare ekonomi. Sen kan man självklart finansiera på olika sätt men någonstans på vägen har ju kommunikationen fallerat i TS fall. Annars hade hon ju inte startat tråden.
Svar på tråden Jag betalade hela kontantinsatsen