I många år har jag drömt om att ha barn och jag har kommit till den punkten då jag känner mig helt galen.
Varje gång jag ser ett barn så vill jag bara gå fram och hälsa och prata med föräldern.
Min man vill också ha barn men vi är långt ifrån att ha råd. Mitt hjärta brister bara av tanken att vi nog inte kommer ha råd förrän om många år.
Drömmer ofta om att jag har en liten son eller dotter, bara för att vakna och känna mig helt tom.
Varför har ni inte råd?
Är ni unga och har inte ordentlig inkomst än? Då är det nog bättre att vänta några år tills ni har en mer stabil ekonomi.
Eller är ni äldre och kan inte räkna med någon förändring? Då skulle jag ändå fundera på om ni har råd eller inte. Barn behöver inte kosta så mycket som de ofta gör. Man kan bo litet, dela rum, köpa begagnat och hålla igen på leksaker och dyra aktiviteter och ändå ge ett barn ett bra liv. Huvudsaken är att man är kärleksfull och vettig förälder och kan ge sitt barn tid och uppmärksamhet. Men det är klart, om man lever så fattigt att man har svårt att klara det mest grundläggande behoven så är det inte ett bra liv för ett barn. Ekonomisk stress är stor påfrestning på familjelivet och senast idag läste jag om hur ekonomisk utsatthet i barndomen ger långa men.
Jag ska trösta dig med att det är en riktig nitlott att få barn i dagens samhälle och värld. Klart det är bra om man har gott om pengar. Men inte ens pengar kommer rädda dessa föräldrar för vad som väntar Sverige och klimatet i stort.
Ungdomar verkar inte ens ha något att göra längre, detta märks tydligt under lov. Jag misstänker att det är betydligt fler föräldrar som har det knapert. Och inte har råd med fritidsaktiviteter för barnen. Klart man busa som barn lite. Men jag har faktiskt inget minne av att folk blev väckta för att det spelades hög musik från fordon etc. Då har jag bott runt hela Sverige. Eller dessa satans smällar/fyrverkerier som ska fram så fort det blir mörkt och höst. Och smällas med i tid och otid. Var bättre pli på ungarna under 70-80-90 talet. Man märker att det finns slappa föräldrar idag. Eftersom inställningen till detta är väldigt slappt, där man verkar riktigt tycka att det är helt ok att barn får bete sig hur som helst just för att dom är barn.
Sverige blir fattigare med och barnfattigdomen har ökat.
Jag var ett barn som växte upp fattigt. Jag håller inte med om att det gee alla barn men. Jag är ett sk " maskros barn" många av oss använder det som drivkraft. Jag har bra ekonomi och bra jobb. Men många som vuxit upp så. Vill inte att deras barn ska gå igenom samma helvete. Det blir svårare och svårare idag att klara sig på ett vanligt jobb. I takt med att ALLT blir dyrare i samhället. Vi betalar dubbelt för våra boenden än vad våra föräldrar gör. Med tanke på att det redan nu är 500.000 arbetslösa redan på ca 150.000 lediga jobb. Man kan förstå vad detta leder till. Ännu mer ekonomisk otrygghet i samhället.
Jag tycker du ska fundera på om du tror att du kommer bli så pass rik/tjäna så pass bra. Att du kan trygga ett barn. Om inte låt bli, är mitt råd. På 80-talet klarade sig dessa barn rätt bra. För so var det relativt jämlikt. Idag är det betydligt hårdare klimat och större klyftor. Dessa barn nu kommer få en väldigt tuff barndom. När allt mäts i pengar och status.
Är det vad ni tror det kostar att ha barn eller en riktig fattig ekonomi ni har?
Jag tänker att folk på existensminimum faktiskt klarar utmärkt att ge sina barn det dom behöver.
Kanske ni behöver prata med någon som kan ekonomi på riktigt och ge er konkreta reella råd om barn vs ekonomi i vardagen så vet ni om ni har råd eller inte.
Att bara anta något känns dumt om det sen visar sig att ni kunde haft barn för längesen.
Skulle inte skaffa barn i dagens samhälle, enda sen 2016 har jag tyckt det är konstigt med folk som skaffar barn. Gör inte det, det är bara elände för dom nu. Finns ingen bra framtid för dom.