Ni som har goda erfarenheter av farföräldrar

Jag skulle nästan säga att jag har haft en bättre relation till min svärmor än till min mamma så jag tror det är väldigt individuellt.

Jag känner dessutom flera mamma-dotter-relationer som inte alls är så där ideala som du beskriver.

Jag tycker mest synd om de som har behovet att vara nedlåtande mot dig och att det skulle vara ?bättre? o mer komplett att ha en dotter.
Stackars dem som är så små människor.

Du har fina söner o ni har en bra relation. Var stolt!

Jag har aldrig träffat min partners familj och de hatar MIG för det. Jag bjuder aldrig in, Jag skickar inte julkort, Jag kommer aldrig och hälsar på, Jag uppmärksammar inte deras födelsedagar. Ehh, näe, varför i allting dar skulle jag göra det?? Jag har en egen familj!
Samtidigt har jag levt med en pojke som satte sin mamma framför allt. Mamma bestämde allt! Mamma hade nyckel och tog sig in när hon kände för, Mamma bytte gardiner, mamma möblerade om, Mamma handlade och gjorde oätbara matlådor, Mamma tog viktiga bankbeslut och jobb-beslut.
Med detta vill jag ha sagt att det enbart är DU som uppfostrar dina söner till vilken relation ni ska ha i framtiden! Du kan aldrig kräva eller förvänta dig något av dina kommande svärdöttrar. Det är sönerna som styr det där helt och fullt! Samtidigt som du ska passa dig jäkligt mycket för om sönerna låter dig bli FÖR involverad.

För min del hade jag en väldigt fin relation till min farmor. Hon var en väldigt viktig person för mig under uppväxten och jag fick möjlighet att skapa många fina minnen tillsammans med henne.

Jag har också en väldigt fin relation till min svärmor och vill ge mina barn möjlighet till lika fina relationer med sina far- och morföräldrar som jag hade med min farmor. Då min man tyvärr är dålig på att ta ansvar för det sociala (även om jag försöker att involvera honom så mycket som möjligt) så blir det oftast jag som planerar firande av högtider, födelsedagskalas och även fixar födelsedagspresenter till hans föräldrar och syskon. I vårt fall betyder det dock inte att hans familj prioriteras bort. Jag är mån om att mina barn ska få umgås med alla sina nära släktingar och de spenderar ungefär lika mycket tid med farmor och farfar som med mormor och morfar. Självklart blir alla inbjudna på kalas och runt högtider försöker jag pussla så att vi ska hinna träffa både min och min mans familj så långt det är möjligt. 

Hoppas att du får fler exempel på goda farmor-/svärmorsrelationer!

Så kan det nog vara för många, eftersom stämningen i samhället/släkten åtminstone har varit och i viss mån fortfarande är, att familjerelationer är en tjejgrej. Om svärmor bara vänder sig till svärdottern för att planera umgänge, som någon i tråden skrev om, till exempel. Sånt ser ju barnen och tar efter. Ska man vända den trenden får man jobba aktivt, som ni gjort. 

Det är det som kallas genuspedagogik. :) 

Har man bara pojkar eller bara flickor (som jag har) märks det nog inte så tydligt. Men jag kan se det i familjer i släkten som har både söner och döttrar. 

Sen finns det så klart stora individuella variationer också. 

En farmor är ofta mer lyhörd för de gränser som mamman/svärdottern sätter. det är min erfarenhet. Hon har också en gång varit svärdotter och vet hur det är. Man kan inte ta hennes hjälp som given, men oftast blir hon glad om hon får den rollen i barnbarnets liv. Men bägge måste vara tydliga då hon inte vill tränga sig på. Mormor kan i vissa fall vara mer gränslös, se sin roll som näst viktigaste person i dotterns liv och agera därefter.
Men viktigast är personligheten, en del funkar bra i bägge rollerna, en del inte.

Man läser ju ofta om kvinnor som vill ha nära kontakt med sina föräldrar när de fått barn. Helst träffas varje vecka. Medan de inte vill ha kontakt med mannens jobbiga föräldrar. Det är bådas ansvar i relationen att släppa in både far- och morföräldrar. Mannen måste vara stark och propsa på plats även för sina föräldrar. Lättare sagt än gjort dock. 

Som mamma till enbart pojkar ser jag det som självklart att kontakten går mellan mig och mannen i familjen, skulle aldrig förvänta mig nån egen kontakt med svärdottern, det sker helt på hennes villkor i så fall.