Jag förlorar mot skärmarna

I takt med att mitt äktenskap blev allt mer tråkigt och mina känslor svalnade ju mer satt jag med mobilen för att slippa tänka helt enkelt..  

Jag gissar att detta beteende hos din man har eskalerat med tiden och kanske i takt med att era problem ökat eller inte kunnat lösas..   

Egentligen är det inte mobilen som är problemet utan kanske ert förhållande behöver tänkas igenom på flera plan . Dags att prata om DET istället för mobilen. 

När vi träffades var min man väldigt respektfull och tittade aldrig i telefonen när vi umgicks, jag var likadan. Nu släpper han sin telefon bara om han vill ha sex, typ. Vart han än går så pillar han med telefonen, och om jag hittar på något med vårt barn utan honom så sitter han med datorn (trots att det finns massor i hemmet som behöver göras). Dessutom vill han gärna ha några timmars dedikerad speltid där han inte blir störd, men det är ofta på nätterna när han ändå inte "gör nytta". Jag kan så klart också scrolla en stund ibland men eftersom han är som klistrad är det jag som hela tiden måste vara "på alerten" och svara på barnets signaler, se till så katten inte stjäl julpynt och så vidare... Jag hoppas ju att han inte är så fäst vid telefonen när han är ensam med sonen, men oavsett så skapar han en väldig distans gentemot mig och jag känner hur vår gemenskap och min attraktion till honom sipprar iväg. Så fort jag påpekar att det är ett problem blir han arg och ledsen och menar att jag missunnar honom avkoppling. Vad fan ska man göra?? Jag saknar att föra ett samtal som jag inte behöver driva samtidigt som jag konkurrerar med telefonen om hans uppmärksamhet, och jag saknar att prata och skeda i sängen istället för att han vänder ryggen till och scrollar på telefonen...

Det är nog sant att det blir som ett missbruk. Han har nog en ganska grå vardag nu jämfört med när vi träffades, beroende på hur man ser det, så kanske är det någon typ av kicksökande?

Däremot tror jag inte att vi har ett speciellt dåligt förhållande i övrigt. Förutom att jag hade önskat mer mental närvaro från honom så har vi det nog helt okej. Det är i alla fall min uppfattning. Det är jobbigt att ha ett litet barn, absolut, men jag upplever inte att vi är i någon slags kris-läge och när han väl släpper telefonen och umgås med oss så har vi väldigt trevligt tillsammans. Både på tu man hand och som familj. 

Det är nog sant att det blir som ett missbruk. Han har nog en ganska grå vardag nu jämfört med när vi träffades, beroende på hur man ser det, så kanske är det någon typ av kicksökande?

Däremot tror jag inte att vi har ett speciellt dåligt förhållande i övrigt. Förutom att jag hade önskat mer mental närvaro från honom så har vi det nog helt okej. Det är i alla fall min uppfattning. Det är jobbigt att ha ett litet barn, absolut, men jag upplever inte att vi är i någon slags kris-läge och när han väl släpper telefonen och umgås med oss så har vi väldigt trevligt tillsammans. Både på tu man hand och som familj. 

I takt med att mitt äktenskap blev allt mer tråkigt och mina känslor svalnade ju mer satt jag med mobilen för att slippa tänka helt enkelt..  

Jag gissar att detta beteende hos din man har eskalerat med tiden och kanske i takt med att era problem ökat eller inte kunnat lösas..   

Egentligen är det inte mobilen som är problemet utan kanske ert förhållande behöver tänkas igenom på flera plan . Dags att prata om DET istället för mobilen.