Varför går det så mycket sämre för Vänsterpartiet än Sverigedemokraterna? (Förnyad tråd)

Den gamla tråden var oläslig av någon anledning så jag gör en ny då det inte går att redigera.

Jag ska först säga att vänstern enligt min erfarenhet är väldigt dåliga på att ta kritik. Väldigt ofta märker jag att kritik mot vänstern slutar i helt onödiga känsloutbrott. Så jag hoppas den här tråden motbevisar mig genom att alla som svarar håller en värdig ton och svarar mig i sak och inte person för jag vill ha en seriös diskussion kring detta. Vem vet, jag kan ha missuppfattat allt? Diskussionen är öppen!

Först: Med "vänstern" menar jag Vänsterpartiet i Sverige. Detta säger jag för att undvika pseudodiskussioner om definitioner som så ofta blir. Jag vill också hålla mig inom Sverige för att avgränsa, annars blir diskussionen svår.

Vänstern har väldigt många samtida förutsättningar för att lyckas. De är starkt kritiska till kapitalismen, vilket stora skaror bland missnöjda också är vilket blir synligt i konspirationsteorier och dylikt. De förespråkar jämställdhet mellan klasserna, vilket väldigt många inom gräsrötterna nog kan skriva under på vilket tar sig uttryck i förakt mot vad som kallas "etablissemanget" inom såväl politik som media. Och framförallt är de och har alltid varit starka kritiker till USA och västvärlden, bland annat USA:s många krig och Europas historiska imperialism vilket skulle kunna locka andra grupper i samhället, framförallt utomeuropeiska invandrare, men även inhemska grupper som känner sig svikna av samhället.

An annan fördel vänstern har gentemot högerpopulismen är att vänstern globalt är enig i de flesta frågor. När det gäller exempelvis statlig intervention i ekonomin är vänstern likartad i hela världen då de vill ha mer statlig styrning av ekonomin. Högerpopulismen å sin sida är ytterst oenig i sådana "hårda frågor" där Sverigedemokraterna i Sverige anser att ett starkt välfärdssamhälle är att föredra medan Trump i USA är en stark motståndare till höga skatter och en stark välfärd. Detta är bara ett exempel på hur stark oenighet som råder inom högerpopulismen globalt och hur stark enighet det råder inom vänstern globalt. Detta påverkar troligen vänstern i Sverige eftersom de trots allt borde kunna leva gott på dess internationella enighet. Detta borde alltså definitivt ge vänstern stora fördelar: folk vet vad de får med vänstern medan större tvekan råder kring högerpopulismen.

Vänsten tredje fördel är att vänstern har väldigt många karismatiska ledare och personligheter. Titta bara på Sjöstedt, Ohly och Dadgostar. Utöver det kan nämnas personligheter jag nästan skulle vilja kalla folkkära, som Göran Greider. Vänstern har även utomlands karismatiska personligheter som Bernie Sanders i USA. Även personer som i andra sammanhang avskyr vänstern tror jag håller med när jag säger att dessa är väldigt starka personligheter och duktiga debattörer.

Men trots detta lyckas vänstern betydligt sämre att locka till sig missnöjesröster och att bli populära i stora folklager än högerpopulismen. Och detta är ingen åsikt från min sida utan detta är ett faktum vilket styrks av statistik. Sverigedemokraterna är just nu som bekant Sveriges näst största parti med över 20% av rösterna. Faktum är att redan efter en (!) mandatperiod i Sveriges riksdag 2014 och endast 26 år efter att partiet bildades lyckades Sverigedemokraterna nå ett valresultat som slog Vänsterpartiets bästa valresultat, vilket i sin tur kom 81 år efter partiets bildande (1998) då de varit ett etablerat parti i Sverige under lika långt tid. Idag har Sverigedemokraterna ett mer än dubbelt så högt väljarstöd än Vänsterpartiet, och den trenden ser ut att hålla i sig. Globalt är det i ett fåtal demokratier man kan säga att vänstern har större framgångar, medan högerpopulismen nått enorma framgångar i länder som USA, Indien, Filippinerna, Tyskland och Frankrike. Ja, till och med i Kenya har högerpopulismen blivit en maktfaktor. I den här tråden kommer jag dock som sagt fokusera på Sverige och inte internationellt, så vi har en avgränsning.

Frågan jag ställer mig är vad detta beror på? Och här är det jag tror. Och notera: Detta är mina åsikter och ingen fakta.

Här finns det ett antal problem vänstern har.
1. Moralisk överlägsenhet. Vänstermänniskor uppfattar gärna sig själva som en moralisk elit och agerar därefter. De anser att de själva har monopol på moral och etik medan de avvisar alla andras åsikter som endera omoraliska, likgiltiga eller rentav ointelligenta. Detta tar sig uttryck på flera sätt. Bland annat har jag noterat att vänstern, till skillnad från högern, har väldigt svårt att ta avstånd från kommunismen trots att det är en sån uppenbar destruktiv ideologi med motiveringen att syftet ändå varit god. Det verkar nästan som om vänstern själva anser att kommunismen är värd att försvara, inte för att vänstermänniskor är kommunister utan för att kommunismen är vänster, vilket enligt vänstern aldrig kan vara ondskefull. Därför hör man ofta argument som att det aldrig funnits ett kommunistiskt samhälle eftersom utopin aldrig uppnåddes. Sådant hör jag aldrig från högern när det gäller deras extrema element. Åtminstone, om en Sverigedemokrat hyllar Hitler blir han utesluten. Om däremot hela Ung Vänster kallar sig "kommunister" blir inte avståndstagandet från vänstern lika stor. Detsamma gäller med AFA, eller numera kändare som Antifa, där vänstern har svårt att ta avstånd från deras våld eftersom de i grunden gillar syftet med det hela. De tror inte heller att andra kan basera sina åsikter på en moralisk grund och därför underskattar de sina motståndare genom att köra moraliska argument. Problemet här är att folk verkar uppfatta vänstern som högfärdiga och arroganta och därför känner många, inte minst bland samhällets så att säga mindre beskaffade, att vänstermänniskor inte tilltalar dem med deras överlägsna attityd. Ett annat problem som uppstår, och som är narcissismens motvilliga följetong är att om man höjer upp sig själv, vare sig det gäller moraliskt eller intellektuellt, är att förväntningarna från omgivningen stärks på denna överlägsenhet. Om man menar att vänstern aldrig kan vara ond och att vänstern är moraliskt överlägsen då kommer folk också ställa högre förväntningar och kravpå vänstern, vilket också gör att de blir mer sårbara när misstag sker inom vänstern. Och helt ärligt, det är väldigt ofta jag ser vänstermänniskor som är allt annat än trevliga. Ofta möter jag vänstermänniskor som har ett manipulativt och obehagligt beteende, och detta gör att jag tror att många ser vänstermänniskor genom en negativ överraskning när de själva ser sig som moralisk överlägsna men sen när man träffar dem ser man dem som raka motsatsen. Och sist men inte minst, anser man sig vara moraliskt överlägsen existerar det inga incitament till förbättring. Säg vad ni vill om Sverigedemokraterna men det var tack vare att de insåg sina misstag som de började förändra sin image och därefter kunde locka till sig väljare.

2. Vänstern är dogmatisk. Och här vill jag peka på ett antal exempel. Vi har dogmen "ingen människa är illegal", "fria skolvalet är fel" och "Israel begår ett folkmord". Dessa dogmer är ett problem eftersom det fördummar debatten. Detta eftersom dogmer i princip fungerar som facit för vad man ska tycka, men många missar därför tankeverksamheten som ligger bakom åsikterna. Ett bra exempel är just devisen "ingen människa är illegal". Många vänstermänniskor köpte den uppfattningen rakt av och ansåg det som det enda rätta, men när Sveriges integration började problematiseras visste inte vänstern hur de skulle försvara en generös invandring och istället ängnade sig åt invektiv mot folk som kritiserade invandringen med ord som "fascist", "rasist", "nazist" osv. Ett annat exempel var det fria skolvalet. När vänstern möter på patrull, i synnerhet vad beträffar det rent praktiskt svåra i att kunna övertyga föräldrar om att det är bättre för deras barn att låta myndigheterna, inte föräldrarna själva, välja skola åt deras barn, vet de inte hur de ska svara och blir i praktiken handlingsförlamade. I princip leder detta dogmatiska till att vänstermänniskor har lärt sig att tycka något och sen på sin höjd försöker de hitta argument varför det de tycker är rätt när det egentligen borde vara tvärtom att man borde låta argumenten man tar del av bestämma vilka åsikter man har. Och flera gånger har vänstern fått äta upp dessa dogmer och tvingats retirera.

3. Vänstermänniskor föredrar manipulationer före diskussioner. Och här är egentligen vänsterns största svaghet, manipulationer. Vänstermänniskor försöker karaktärsmörda sina meningsmotståndare genom vad många nog anser vara fula och manipulativa knep. Exempelvis stämplar de Sverigedemokrater som rasister och fascister, trots att de i grunden saknar argument eller belägg för detta. Och här hamnar vänstern alltid i pseudodebatter med Sverigedemokraterna om deras eventuella rasism, istället för frågor om sakfrågan kring invandring. Och eftersom vänstern sällan tar sig an debatten om just invandring brukar de istället bli tysta om sakfrågan och diskutera ad hominem, d.v.s. människorna bakom och dess orsaker till varför de tycker som de gör. Manipulativa människor kommer ingenstans i livet. För problemet med manipulationer är att man kanske kan tysta sina meningsmotståndare genom att anklaga dem för diverse vidrigheter för stunden, men i det långa loppet förlorar man eftersom manipulationer aldrig vinner sakdebatter. Och detta är en av vänsterns absolut största problem när de argumenterar.

4. Vänstermänniskor verkar inte veta vilka de ska vara. Å ena sidan är vänstermänniskor väldigt snabba med att poängtera hur välutbildade och överlägsna de är alla andra på alla plan, exempelvis att de har en hög social status eller hög ekonomisk dito. De försöker också visa att människor med andra åsikter inte är lika fina som de själva. Å andra sidan försöker vänstermänniskor utmåla sig som väldigt mycket mer folkliga än de är, d.v.s. att de försöker hävda att vänstern är den stora massans röst och att det är det vanliga folket som tror på vänsteridéer. Detta går inte ihop eftersom välutbildade människor med en hög social och ekonomisk status inte är det ?vanliga folket?. Detta kan dock ursäktas med att vänstern ändå är en relativt bred rörelse, men fortfarande sticker detta ut enligt mig med vänstern. Om man tar exempelvis Sverigedemokraterna försöker de inte utmåla sig som högutbildade utan har istället riktat in sig på ?vanligt folk?, vilket skapat en tydlighet i vilka de är och vilka som är dess målgrupp. Att vänstern saknar detta är negativt för dem, och de borde istället välja målgrupp och hålla sig till den.

5. Vänstern verkar inte veta sin plats. Många vänstermänniskor lever i tron att de är större än vad de i verkligheten är. Detta skapar en hybris hos vänstermänniskor där de tror att de kan diktera fler villkor än de egentligen kan göra. Exempelvis tror vänstermänniskor att de kan komma med devisen ?white silence is violence? utan att de retar upp människor. Vad de egentligen kräver med en sådan devis är att människor som är vita måste engagera sig i frågor om rasism, Palestina etc. för om de inte gör det är de medskyldiga. Att inte förstå att dessa krav retar upp människor tror jag beror på att vänstermänniskor ser det som att de är i en position där de faktiskt kan kräva sådant eftersom de är mer populära än de egentligen är. En annan aggressiv marknadsföring är att vänstermänniskor kräver att människor ska kalla sig för feminister, för annars är de emot jämställdhet. Återigen baseras detta på att vänstermänniskor tror sig vara i en position där de kan kräva sådana saker av andra människor, fast de i verkligheten inte är det och således kan sådana attityder och krav som vänstermänniskor ställer på sin omgivning skada vänstern. Dessutom har vänstern väldigt tighta åsiktskorridorer, där de ofta straffa minsta lilla som avviker. Om man ändå är så pass liten som vänstern faktiskt är bör man, enligt min mening, vara väldigt försiktigt med att göra detta.

6. Vänstermänniskor satsar på person snarare än sak. Detta är ett fenomen man ser ideligen inom vänstern. Istället för att ta sakdebatten om frågor, exempelvis rörande invandring, ger de sig på personen som kommer med argumentet ifråga och försöker karaktärsmörda denna. Det finns fler exempel på detta, exempelvis Hanif Bali, Jimmie Åkesson och Donald Trump (även om han är i USA). Där har man försökt stoppa personerna Hanif Bali och Trump snarare än att man gett sig in i sakliga debatter om ämnet. Hanif Bali blev anklagad för pedofili (tror jag det var) och det mesta tyder på att detta var en strategi de använder sig av för att tysta personen eftersom han inte är dömd. Samma sak såg man i USA när man fokuserade på att få till en dom och ett åtal mot Trump för att se till att han inte kunde ställa upp som presidentkandidat igen. Problemet med denna strategi är att den kanske tystar individen, men den dödar inte åsikterna många har. Så återigen gör vänstern det väldigt lätt för sig.

7. Vänstermänniskor kör över människor. Ta exempelvis invandringen före 2015. Majoriteten vänstermänniskor saknade helt reson i dessa debatter och avvisade all typ av kritik mot invandringen som bedrevs som rasism eller fascism. De vägrade förstå människors befogade oro över vad som höll på att hända, och de vägrade se det som faktiskt hände tills det var försent. Detta ledde till att många kände sig överkörda av vänstern. Detsamma gäller deras attityd kring friskolor. Många föräldrar vill på riktigt kunna välja att placeras sina barn i friskolor eftersom de vill det bästa för sina barn. I det fallet brukar vänstermänniskor ofta demonisera föräldrar som sätter sina barn i friskolor som ?giriga? och att de inte bryr sig om samhället, när det i själva verket handlar om något så naturligt som att de vill det bästa för sina barn. Det finns också fler exempel, som att väldigt många människor kände sig oroliga över utvecklingen undet MeToo där folk kände att det kan bli farligt att hänga ut människor utan att de är dömda, men detta avvisades som antifeminism och misogyni snarare än att detta togs på allvar. Så väldigt många människor känner att vänstern är arroganta över människors problem och oro.

8. Vänstern satsar på minoriteters intressen före majoritetens. Detta är dock ingenting som per se är av ondska. De flesta vänstermänniskor har säkert goda ambitioner när de försöker lyfta fram minoriteters rättigheter och de svårigheter de möter i sin vardag. Men detta får inte ske på bekostnad av omtanke om den stora massan, vilket jag anser att det gjort. För trots att vänstermänniskor säger sig representera den stora massan finns de inga som på så vaga grunder avvisar allt som tillhör majoritetsbefolkningens problem. De anser nämligen att majoritetsbefolkningens i Sverige, de vita, inte har rätt att klaga över sina liv eftersom de enligt vänstern är priviligierade tack vare sin hudfärg. På detta sätt väljer vänstern att aktivt avvisa all oro och all kritik som kommer från denna del av befolkningen, som också råkar vara i majoritet i Sverige. Man kan diskutera hur mycket man vill huruvida detta privilegium stämmer eller ej, men det är inte speciellt smart om man vill locka till sig större befolkningslager att avvisa majoritetsbefolkningen.

9. Vänstern satsar på helt fel frågor. Detta trodde jag dock skulle dö med Jonas Sjöstedt och Lars Ohly. Vi som minns kommunistperioden i Lars Ohlys ledarskap kan också förstå att han slutade kalla sig för kommunist eftersom att han ansåg att han på så sätt fick försvara kommunismen i högre grad än att tala om Vänsterns faktiska sakfrågor. Också Jonas Sjöstedt var väldigt tydlig med att det var av största vikt att vänstermänniskor började välja sin kamp under årsmötet 2014 (tror jag det var. Efter det hoppades jag att vänstern faktiskt skulle börja bli mer produktiva i val av kamp, men så blev det inte. Vänstern fortsatte att bedriva debatter som knappast var produktiva. Ett exempel är Palestinafrågan. Palestinakonflikten är en liten konflikt globalt, men ändå har denna konflikt upptagit en stor del av vänstern under väldigt lång tid. Detsamma gäller med kommunismen. Ung Vänster väljer fortfarande att kalla sig ?kommunister? trots att Vänsterpartiet övergav detta 1991. Detta gör att vänstern ständigt måste försvara sig mot kommunist-anklagelserna, som faktiskt inte är helt obefogade, istället för att tala om sakpolitik. Det känns som att många vänstermänniskor hellre slåss för totalt onödiga saker som bara handlar om en bortskämd princip om att ?jag har faktiskt rätt att göra/tycka detta om jag vill?, vilket det iof finns en poäng i men det ska inte ta över hela debatten. Så här har vänstern en stor nackdel.

10. Vänstern vill inte förändras i grunden. Och här gäller det inte ledarskiktet inom vänstern. Många av vänsterns partiledare, i synnerhet kanske Jonas Sjöstedt och Nooshi Dadgostar, har varit väldigt tydliga med att de vill förändra vänstern och faktiskt gjort en hel del. Sjöstedt ville definitivt bryta med kommunismen genom att aktivt försöka ta avstånd från partiets historia och Nooshi verkar vilja ha en genuin vilja att göra vänstern mindre ?woke?. Men inget av detta tycks sippra ner hos vänstermänniskorna på gräsrotsnivå. Istället vill vänstermänniskor fortsätta kämpa för att rentvå kommunismen, trots att detta är ett kört lopp. Och när de väl vänder om så skyller de istället ifrån sig. Vänstern var väldigt aktiva i att driva på invandringen fram till 2015. Detta minns alla, men vänstern hävdar fortfarande att detta inte var något vänstern sysslade med utan istället beskyller de högern för allt det som gick snett. Och att ta kritik är för vänstermänniskor närmast otänkbart. Allt detta leder fram till att vänstern inte lyckas utvecklas eftersom de har en cementerad tradition av att inte vilja lära av sin historia och att inte vilja förändras, vilket leder till att vänstern gång efter annan misslyckas fatalt.

I slutändan vill jag återigen konstatera att detta är mina upplevelser och ingen objektiv sanning jag gör anspråk på att ha. Vad som däremot är en objektiv sanning är att vänstern faktiskt gång på gång misslyckas att locka lika många väljare som Sverigedemokraterna, vilket är ett problem då vänstern faktiskt skulle kunna bli ett reellt alternativ för missnöjda väljare.

(Jag har varit såpass övertydlig med allt, exempelvis hur vänstern i det här sammanhanget definieras, att detta är mina subjektiva uppfattningar och att texten är väldigt långt. Jag hoppas innerligt att vi slipper pseudodebatter utan faktiskt diskuterar ämnet: Varför V inte lyckas lika bra som SD)