Har varit för intensiv som vän - hur tänka?

Det här med att hon påpekar att hennes tips är för nya vänner, låter inte alls positivt tycker jag. Backa helt. Kommer hon tillbaka, så gör hon. Men jag tror tyvärr att det ni hade är över nu.

Inte bara bra. Tror det är livsviktigt för att må bra. Iallafall för mig. Inte alltid gå i samma gamla spår.Vi får se. Framtiden får utvisa. I samma veva sa hon också att hon gillar mig och finner det kul att prata med mig. Plus att jag inte ska ta hennes ord för hårt, möjligt att hon inser att man är ganska känslig i dessa sociala sammanhang. 

Det enda som man kan göra nu är att förbättra sig. Sedan är det upp till andra hur de ser på mig. Om jag är för på eller andra konstigheter.

En annan sak hon pratade om är att hitta hobbies eller annat som tar upp ens tankeverksamhet. Hon upplever att jag har för mycket tid att tänka. Hela denna tråd är ett bevis på att hon har rätt. 

Så rådet är att hitta andra hobbies. Få mig själv att tänka på annat än vänner och vänskap. Det kan nog göra det enklare att skaffa nya vänner.

Väldigt bra råd och mycket positivt att du är öppen för att följa dem. Skynda långsamt bara i alla lägen.

Du förstår att det är sådant man brukar säga när man avslutar med någon? Att hon gillar dig, men vill att du skaffar andra vänner och hobbyer. Jag får känslan att du har svårt att läsa av människor kanske. Hade du vänner i skolan eller är det bara som vuxen du inte haft vänner?

Du har helt rätt, när båda betraktar det som en vänskap finns ingen anledning att säga så mycket om det. Om den ena personen verkar se på relationen på ett annat sätt kan det dock vara ett sätt att redefiniera och förtydliga att man endast är vänner.

Det är också så man säger när man bryr sig om någon men tycker det har blivit för mycket så man vill tona ner det lite. Eller när man vill markera att det bara är vänskap och inte början på en kärleksrelation.

Dock är ju risken att den som överdoserats  fortsättningsvis upplever väldigt små mängder som för mycket så att den som måste hålla igen inte orkar det så det leder till ett uppbrott ändå.

Låter som att du tagit lärdom och blickar positivt framåt! Det jag reagerar lite på är att ni är kollegor, Har absolut haft nära samtal med kollegor genom åren, men börja prata om vänskap? Nja? Håller med som någon skrev att det liksom bara finns där. Blir lite märkligt att ta upp. I alla fall i de nära samtal jag haft med kollegor.

Exakt detta! 

Backa så att hon får chans att ta kontakt första gången någon gång. Sen kan du avvakta en stund innan du tar någon kontakt och sedan invänta henne innan nästa gång du söker kontakt igen. Så låter du henne styra hur mycket kontakt hon är bekväm med. 

Och var inte needy! Visa lite värdighet. 

Jo, mycket möjligt att det är sådant man säger.
Knappt några vänner i mitt liv. Umgicks med några när man var barn. Klart att man har svårt att läsa av människor. Annars hade man inte varit i denna situation.

Min tanke och förhoppning är att hon vill sätta en gräns, att det blivit för mycket. Inte att hon vill ta bort all vår kontakt. Hon var väldigt tydlig med de saker hon var obekväm med. Varför då inte gå hela vägen och säga "vill inte ha någon kontakt med dig". 

Ja, ska låta henne ta alla initativ förutom att säga hej. Skynda långsamt.Hon har kallat några andra kollegor för vänner också. Så helt onormalt känns det inte, trots ovanligt förstås.
Ja, ska sikta på att inte vara needy. Låta allt få utrymme. Att kunna visa den respekten tycker jag känns som det viktigaste i vänskap. 

Ja håll dig på din kant och låt henne ta initiativen, så visar det sig så småningom hur hon menade. Oavsett så kommer det att framgå hur hon har tänkt då. 

Håller helt med - anonyma kommentaren från "Över" tycker jag är på tok för cynisk. Ingenting är över tills det är över. If there is a will - there is a way!

Men det bästa du kan göra är att ge henne space. Fokusera på dig själv och din plats både på arbetsplatsen men också din plats i livet och vad du gör med din tid samt ev. sociala sammanhang som du kan fokusera på utanför (e.g. fritidsaktiviteter, hobbies osv).

Fokusera också på det verkliga problemet i åtanke - dvs att det sociala och avsaknaden av vänskapliga relationer är så pass svårt och främmande för dig.
- Jag hade gett dig rådet att prata med någon (inte här i chatten då). Första steget är alltid att söka hjälp och erkänna problemet för sig själv. Om du inte har någon person i din närhet att prata med så ta det den terapeutiska vägen och tala med en psykolog eller kurator som kan stötta dig på vägen framåt.

Slutligen så vill jag säga att du är absolut INTE ensam om dessa upplevelser, och det gäller för ALLA typer av relationer, utöver vänskap så även i familj, romantiska slag (dejting, relation osv), osv osv.
"man som känner skam" kan jag själv känna igen mig själv i väldigt mycket efter något som hände nu precis till nyåret och där jag själv skäms över att ha gått över gränsen, och då i ett romantiskt sammanhang relaterat till dejting där jag i kvinnans upplevelse var för på och gick över gränsen (inget våldsamt eller så ska sägas), och nu har vi brutit kontakten efter det.

Och visst skäms jag över det. Massor. Det är så mitt nya år börjat för mig, svårt för att sova och slappna av, helt utmattad och känner mig som en sån jäkla idiot på så många sätt. Men livet är en evig skola och det är sådana upplevelser och erfarenheter som gör att vi växer och lär oss hur vi ska navigera och bete oss i livet samt i sociala sammanhang och relationer. Så är det bara, man får växa av sina misstag helt enkelt och gå vidare.

Skynda långsamt är nog ett bra mantra att ta med sig efter våra olika upplevelser av skam över årskiftet 2025/2026 att lära från.

Och lyssna inte på kommentaren från "Över" som säger att det är över. Ge henne bara space och låt henne komma till dig. Med tid kommer hon inse att du inte är "beroende" av henne och med det återuppbygga respekten för dig, och då kommer hon inte längre känna oro för att bli kvävd. Det är då hon kan initiera kontakten igen. Men nicka vänligt mot henne när ni ses och låt henne ta nästa steg i dansen!

Två steg framåt, ett steg bakåt. Tangodansen är igång!

Efter att ha läst alla inlägg TS, vill jag ge dig ett väldigt konkret råd som kan vara lättare för dig att följa än att själv behöva avgöra hur mycket som är rimligt att backa. För du verkar ha svårt med just det. Att tolka subtila signaler eller avgöra vad som är "lagom". Läsa av rummet är inte det lättaste om man har svårigheter på just det området.

Då kan det vara enklare att följa något konkret. För jag tycker INTE att du ska dra dig undan helt och hållet. Det kan dessutom bli svårt eller pinsamt eller fel åt andra hållet, om ni jobbar på samma arbetsplats. Det klart att ni måste kunna prata med varandra, om än inte lika intensivt och kanske inte lika privat.

Det hade varit en annan sak om du eller hon hade betett sig regelrätt olämpligt. Då hade det blivit en fråga för chef eller HR. Men så verkar det inte vara.

Du har inte att skämmas för. Inget i ditt inlägg tyder på någon av er har gått över gränsen på allvar. Inget tyder heller på att hon inte vill ha kontakt alls. Bara att det har blivit för mycket.

Så här är mitt konkreta råd:

Undvik att aktivt söka upp henne. Gör det bara om det gäller jobbet samt inte kan vänta. Inte bara för småprat eller privata saker. Jag tror nämligen att det är där det har blivit mest fel.

Prata bara med henne när ni ses naturligt, och var lite återhållsam. Men sluta inte prata med henne helt. Då tror jag att ni kan hitta en balans som båda trivs med.

I övrigt tycker jag att du ska dra nytta av den sociala utveckling du har genomgått tack vara henne. Du verkar redan ha börjat göra det genom att söka dig till andra sociala sammanhang. Fortsätt med det! Men ta ett steg i taget.

Pratar du aldrig med andra på jobbet? Inte ens artighetsfraser eller småprat då och då? Du skrev något om att du kanske skulle återgå till att vara den där "tysta killen som ingen märker." Det ska du absolut inte göra om du inte vill.

Det verkar som att det har varit antingen eller för dig. Antingen är du inte social alls, eller så är du översocial eller för intensiv. Du ska inte försöka skaffa en ny bästis på jobbet, men att försöka vara lite social även med andra kollegor är bättre än att bara prata med den vän du har fått.

Nu skrev jag inte att det är över, jag skrev att jag TROR att det är över. Jag tror att en vänskap är svår att upprätthålla när en vill för mycket och en känner sig trängd och pressad. Dynamiken blir fel helt enkelt. Men jag vet inte hur det kommer att gå, det får väl tiden utvisa. Vi verkar väl alla ganska överens egentligen om  vad TS bör göra. Backa.

Du har rätt i "väldigt social" eller "osocial". Något jag jobbar på. Vill gärna vara social mot alla. 

Vill också inflika att denna tråd kan tolkas som att "hon räddade mig". Men det stämmer inte. Det är jag som gjort framstegen själv, med all hjälp från min sambo. Hade aldrig varit där jag är idag utan henne.

Det kan vara "över" i så måtto att de i fortsättningen bara kommer att ha en professionell och ytlig relation. Men det måste de kunna ha. Och det är inte säkert att det blir så, det återstår att se.

På en arbetsplats där man inte kan undvika varandra, och dessutom har ett jobb att sköta, krävs det inte alltid särskilt mycket för att känna sig trängd och pressad.
Jag är själv ganska social men väljer mina tillfällen. Hade tidigare en chatterbox på jobbet som jag absolut inte tyckte illa om, hon var trevlig, men det blev ibland för mycket när hon sprang ut och in hos folk och inte respekterade andras arbetstid. Samt ofta "tog över" fika-samtal osv. Men hon var inte gränslös i övrigt. Det var uppenbart att hon inte menade något illa.

Jag tror ingen tyckte att hon var creepy eller otrevlig, bara att det blev för mycket.
Det enda hon behövde var att tagga ner lite, vilket hon också gjorde. (Efter samtal med chefen gissar jag). Sen tror jag inte att någon hade problem med henne.

Hade det gällt en privat relation, hade man kunnat begränsa umgänget till vad man pallade med. Det är svårare på en arbetsplats, där man dessutom ofta är upptagen med annat.

Man behöver inte vara social mot alla. Du behöver bara öva på att vara något mer social än du kanske har varit? Samt "sprida ut" det lite. Inte lägga allt fokus på en person.

Har din sambo vänner? Vad tycker h*n om att du har kommit ganska nära en kvinnlig kollega? Delat privata saker?

Jag anser också att man kan ha vänner av båda könen, men det beror på.

Den oskrivna standardregeln i alla relationer är att man ungefär tar lika mycket kontakt båda parter. På så vis når man en bra balans där relationen når en nivå båda är bekväma med.

Det betyder att du även fortsatt ska ta kontakt med henne. Men du ska inte vara ett plåster på henne utan även låta henne komma till dig. Om hon inte kommer behöver du ge henne lite mer utrymme.

En relation ska aldrig bli djupare än vad båda vill. 

Naturligt att känna skam men du får försöka ta det för det är. Man ska inte bry sig egentligen utan lära sig och bara köra på. Ingen människa vill behå misstag men försök att se positivt på detta. Att hela situationen faktiskt gjort dig bättre. Att du vågade sätta dig i en ny situation är faktiskt att lyckas.

Så bra gjort av dig! Det är precis så som du gjort här som man ska göra. Dvs att försöka utmana sig själv att bli bättre.

Bra att du också ser din sak som en läxa. En lärdom. Där har vi den viktigaste saken. Att se de fel man gjort istället för att skylla ifrån sig. Då växer man.

Nej, ska inte lyssna på den kommentaren från nicket "Över". I slutändan gäller det för mig att fortsätta vara den jag är och respektera gränserna som gäller. Sedan hur allt utvecklar sig får verkligheten visa. Dumt att läsa in sig på vad nicket "Över" säger, lätt att bli negativ i onödan då.Varje dag försöker jag öva. Sedan kanske det bara handlar om att säga en mening till någon man oftast inte pratar med. En annan sak jag försökt med till kollegor är att säga en komplimang när de gjort något bra. Eller vara väldigt noga med att tacka för hjälp.
 
Att försöka leta efter komplimanger till personer man inte känner så väl känns bra. För det första så ser jag personen på ett positivare vis, sedan känner sig förhoppningsvis mottagande person glad över komplimangen. Förstås måste den vara genuin för att gå hem.

Min sambo har fler vänner än mig, och har åsikten att vänner kan vara av båda könen. Dela privata saker är inget konstigt som vänner. Den viktigaste delen är förstås att det handlar om vänskap och inte romantik. 
Helt klart. Mitt mål är att våga utmana mig själv. I små doser. Det är så jag utvecklas och med lite tur hittar man vänskap och/eller gemenskap på vägen.