AKUT, abortfundering. Sen abort

Det är inget fel med att behålla barnet och gå in i det som ensam förälder, det är viktigt att du har det i åtanke. Det låter verkligen som att du vill ha barnet egentligen och hade jag varit du hade jag behållt. 
Sen hur det går med förhållandet är en annan sak. Jag tycker att det är viktigt att du är öppen mot honom och berättar precis hur du känner. Om han förstår hur du känner så kommer han troligtvis vilja jobba på förhållandet och då skulle jag råda dig att försöka träffa en parterapeut med honom. Jag hade det ganska jobbigt i mitt förhållande ett tag och tyckte verkligen att parterapi fungerade bra, det var en stor del i att förhållandet blivit så mycket bättre nu. 

Lägg fram det som ett krav för att du ska orka jobba på förhållandet, lite allt eller inget så han inser allvaret i det. Då kommer han gå med på det. 

Men det är såklart bara om du känner att det finns något kvar som är värt att jobba för. Låt inte barnet vara anledningen till att hålla ihop förhållandet utan tänk efter ordentligt vad du egentligen känner för honom och om det finns något kvar där. 

Ja och planera för att söka om donation av sperma i så fall. Du behöver inte vänta på att träffa den rätte. Man kan ha barn på egen hand. 

Om du redan försökt göra abort men bara börjar gråta direkt så tycker jag verkligen inte du ska göra abort. Tänk bara hur du kommer må efter om du redan mår så dåligt innan. Jag tycker det känns som ett tydligt tecken att du ändå vill behålla det här barnet. Och en sen abort är väldigt lik en förlossning och att föda fram ett barn som du egentligen verkar vilja ha men sen inte kan ta med hem måste vara fruktansvärt. Jag tycker du ska börja med att våga landa i att behålla barnet och sen efter det bestämma hur du vill göra med partner och flytt osv. En sak i taget. 

Och om du skulle göra en spermadonation senare så är ju inte det samma barn. Detta barn har du här och nu och jag vågar gissa att även om du skulle göra en spermadonation och allt skulle gå vägen så tror jag ändå inte det tar bort tankarna om vem detta barn skulle blivit. Åtminstone skulle det inte göra det för mig. 

Det är svårt att ge råd i en sån här svår fråga, men om du tvekar så kanske du inte borde genomföra aborten. Jag gjorde själv en abort för över 10 år sedan på grund av hur min dåvarande sambo betedde sig och jag ångrar den än idag. Jag har sedan dess fått två barn, men saknaden efter barnet som aldrig föddes är fortfarande outhärdlig. Självklart har man rätt att göra abort om det är vad man verkligen vill, men känner man sig tveksam tror jag att det kan vara värt att fundera extra noga på det beslutet. Hoppas att du kommer fram till vad som känns rätt för dig! 

Behåll säger jag. Det låter som att du egentligen vill ha det här barnet, dessutom är du 36 år gammal och ingen vet hur lätt eller svårt det är för dig att bli gravid igen. Dessutom kommer du behöva sörjetid efter en eventuell abort och efter att du eventuellt gör slut med killen. Det är inte alla som ens orkar starta en ny process med ivf, donation och allt vad det innebär i det tillståndet.

Sen om du behåller och förhållandet tar slut efter att ni skrivit på om gemensam vårdnad och faderskap , kommer du inte kunna flytta till annan ort om pappan till barnet inte godkänner det. Så om det lutar åt att ni kommer gå isär och du vill flytta med barnet så är det bra att veta detta. Du behöver alltså flytta hem med ditt barn innan han fått gemensam vårdnad. 

Detta är ett beslut som bara du kan ta. Det låter som att du vill ha barnet.
Det låter som att ditt förhållande inte är bra o respekten har försvunnit. Jag tror inte ett barn reparerar ett dåligt förhållande, snarare tvärtom.

Du verkar ha lite beroendeproblemstik som gör att det är svårt att lämna. Kanske ett barn och er gemensamma lycka kan ge dig styrkan du behöver? Att snabbare välja rätt i framtiden. För nu är det inte bara ditt bästa du behöver tänka på?.. om du väljer att behålla.

Du vet egentligen tror jag, du är bara rädd att ta beslutet.
Kanske du borde söka hjälp att bygga upp ditt självförtroende också?
❤️

Men om TS stannar kvar med mannen och föder barnet så kan det bli svårt för henne att bryta upp och flytta hem. 

Hon behöver antingen göra abort snabbt och flytta eller flytta direkt nu, innan barnet är född. 

Ja ur juridisk synpunkt flytta innan barnet är fött! I och med att ni inte är gifta får han dock inte del i vårdnaden automatiskt men kan ju vara svårt att neka det om man kvar i förhållandet. 

Du jobbar i hans företag också??

Slå dig fri från den mannen. Det där kommer inte bli bra. 

Jobbigt läge alltihop, tycker synd om dig.

Rent krasst kan det vara din chans i det här livet att få barn. Helt säkert är det detta barnets (ditt lilla barns!) enda chans att få ett liv, något som alldeles för sällan lyfts i denna typ av diskussioner.

Om du är beredd att bli ensamstående mamma tycker jag absolut att du ska behålla barnet. Se till att vara skriven på din hemort (tex hos en förälder eller vän) när barnet ska födas. Då kan inte pappan hålla kvar dig i "sin" kommun genom att vägra låta barnet flytta när det väl är fött. Var smart, läs på och planera strategiskt med ditt och barnets framtid i fokus.

Strunta i karln, han låter inte som mycket att hänga i granen.