Hur tänker ni kring alkohol hos äldre tonåringar?

Jag tycker att det känns helt orimligt att inte tillåta en 17-åring att gå på fest! Visst, man ska inte dricka, men gå på fest och umgås med vänner måste man ju få göra! Och att prova alkohol i den ålder är inte ovanligt eller alarmerande. Och om bara nåt år är hon ju myndig och gör som hon vill. 

Istället för att säga nej borde ni prata om detta med henne, prata om alkohol, att hon ska vara försiktig, att hon kan ringa er om nåt händer, att ni stöttar henne vad som än hänt. Se till att bygga förtroende och förbered henne för livet istället för att försöka hämma henne och stänga in henne. 

Jag var full första gången efter skolavslutningen i sexan. Häxblandning ur föräldrarnas barskåp. Som jag spydde...

Mina egna barn började nog smaka på högstadiet eller kring 16. Jag hade ingen koll på det, tänkte att det sociala arvet skulle funka. Jag har aldrig varit full med barnen, inte blivit alkis, dricker bara lite onödigt ofta.

Bra om det går att prata med barnen om alkohol, om vikten av "varannan vatten". Första gångerna man dricker fattar man inte hur starkt man kan bli påverkad.

Bästa är väl om man som TS förmår barnen att vänta till höga tonåren, men inte om det sker på bekostnad av kommunikationen.

Min man har arbetat inom underhållningsbranschen i många många många år och gått massor med utbildningar kring alkohol. Vi har haft nolltolerans från vår sida gällande alkohol till minderåriga. Vi har inte köpt ut eller tillåtit alkohol till barn i vårat hem. 

Hemma hos oss dricker vi knappt. Det kan bli en flaska vin typ en gång i kvartalet. Intresset finns inte längre. 

Tonåringen, som nu är 19, har aldrig visat intresse eller varit nyfiken på alkohol. Är mer intresserad utav sport än sprit.

Vi har en god relation och tonåringen vet att om intresse för alkohol skulle uppstå så har vi inget problem med det. Hämtar mitt i natten från fest om det krävs.

Kommer aldrig att servera alkohol tilö någon under 18!

Jag håller mig till lagen. de får inte dricka under 18 och jag köper aldrig ut. Däremot så har jag ett förhållningssätt till mina tonåringar att förtroendet och förhållandet mellan oss är viktigare. Jag vet att det förekommer dricka, men så länge som de sköter det snyggt kommer jag inte säga något och kontrollera det. Det är också en träning att dricka så pass lite att det inte märks. Jag har även sagt att det handlar om hur moget de hanterar allt runt det som handlar om alkohol. Att de ringer om de blir för fulla är viktigare än att de inte gör det. Jag blir inte arg om någon har druckit för mycket och jag fått reda på det. Däremot så säger jag att jag kommer att ha större koll på vad de gör på kvällarna då de gjort det. Det har bara hänt en och en halv gång. En gång som var väldigt lugn. Mina barn har förstått det båda gångerna. De är glada att de fortfarande har fått träffa sina vänner och de förstår att det får konsekvenser om de bryter mitt förtroende. Jag säger det inte till dem. Men min filosofi handlar om att mina barn måste kunna lära sig att hantera allt som är runt alkohol. Det är viktigare än själva alkoholen. Jag ser de gånger som det blivit för mycket av det goda, som en stor möjlighet för mig att prata med mina barn om det. 

Var en historia för länge sedan där jag växte upp. En tonåring hade träffat kompisar och blivit full. Han var orolig för att komma hem så han la sig i en snödriva för att sova och där frös han ihjäl.

Ni som skriver att de inte får dricka innan de är 18 år, men ändå tillåter det, hur funkar det i praktiken? 
Frågar de om de får dricka och ni säger nej och de dricker ändå?

Jag hade helst sett att det var en "tyst" överenskommelse. Att vi vet att hon ska dricka men att det inte är uttalat. Vi har pratat om att vi alltid hämtar, att hon alltid kan ringa osv. Problemet är att hon frågar rakt ut. "Får jag gå på fest och dricka?", vill att vi ska hyra lokal som hon och hennes kompisar kan ha fest i och liknande. På sådanna direkta frågor så måste vi ju säga nej känns det som. Hon är även ärlig med att hon kommer köpa ut alkohol åt sina småsyskon då hon är 20 år om de frågar. Jag tycker det är svårt att förhålla sig till dessa frågor och uttalanden. Vad anser ni?

I din sits skulle jag ha sagt ja till fest men nej till alkohol, det är ju så de flesta föräldrar säger. Och sen håller man koll på.att tonåringen kommer hem och har även lite kontakt under kvällen för att stämma av att allt ät ok (alltså inte att tonåringen inte druckit en droppe utan att hen och hens kompisar mår bra).

En 17 åring som dricker lite ibland är fullt normalt och inget man behöver göra så mycket åt. Snart är de ju som sagt 18. Men jag bjuder inte en 17-åring på.alkohol.

Och det där med att köpa ut till småsyskonen är ju ingen diskussion ni behöver ta nu utan bara lugnt säga att det inte är ok. 

Jag skulle säga att jag inte tillåter det, men att jag accepterar att det troligen ändå kommer att hända. Och att om det händer så är det inte ilska, förbud och hårda tag som blir följden, utan mer att informera om eventuella risker och hur alkohol hanteras på ett vettigt sätt.

Om er dotter frågar rakt ut om hon får dricka så blir ju svaret nej. Men det kan också bli, gå på festen, och om du dricker, tänk på det här och det här. Ring oss om nåt händer och vi hämtar gärna så du inte behöver gå hem ensam. 

Vad gäller småsyskonen så tänker jag att även där behövs lite info om att inte utsätta dem för onödiga risker som kan bli med alkohol. 

Vi sa något i still med att vi inte vill att de skulle dricka men framförallt ta det väldigt försiktigt och att de alltid var välkomna hem och att vi kunde hämta oavsett.

Köpa ut till småsyskon skulle vi säga tvärstopp på med tydliga konsekvenser om det ändå sker.

 

Vi har pratat likt ovan. Problemet är att hon frågar, säger vi ja till fest men nej till alkohol så går hon inte. Då tar hon det som ett nej.
Vi har sagt det. Men som jag skrev ovan så frågar hon och säger vi nej så går hon inte på festen. Sen vet vi om att hon druckit "i smyg" så jag vet inte vad som är skillnaden så hon frågar ibland och ibland inte.

Vad tänker du att man kan ge för konsekvenser till en 20-åring ifall det händer? Jag tänker att varken hon eller syskonen skulle erkänna det.

Det är väl jättebra att hon lyssnat på er, när hon är 18 så köper du en flaska vin till henne och säger att hon får ha sin första vinkväll med sina kompisar hemma hos er.

Då ger du henne både uppmuntran och tillit.

Översättning "Där vi bor så är alla föräldrar för lata för att vara föräldrar, så vi bröt mot lagen för det är ju bättre än att någon köper av någon annan langare."

SMH

Äldsta sonen är över 18. Jag vet att han har smakat alkohol innan han fyllde 18 (dvs han var då 17), det var i samband med att han var ute med vänner och vi visste inte om att det skulle drickas. han var dock väldigt försiktig, tog någon enstaka öl, och märktes aldrig att han druckit när han kom hem. Vi har pratat om det, jag har varit mån om att han ska veta hur man kan påverkas och att man ibland inte påverkas på det sättet man förväntar sig. Och hur viktigt det är att alltid kunna ha kontroll på sin kropp och kunna hjälpa sina vänner. Jag känner att han tar det på allvar.

När han fyllde 18 har vi låtit honom göra som han vill. När vi var på semester lät vi honom beställa öl till maten om han ville. Tänker det är bra att han själv kan fatta smarta beslut, inte bara gör som vi vill när vi är med. Han var mer nyfiken i början men nyhetens behag har släppt och han har en relativt sund inställning till alkohol. Jag vet att han druckit en del på någon större fest han varit på inför studenten, men även då ändå varit nykter nog att fatta bra beslut kvällen igenom och ta sig hem tryggt.

Vi har inte direkt haft någon strategi och det beror nog delvis på att jag är mer kritisk till alkohol än min sambo, som var ute och drack och festade redan tidigt. Han tyckte det var positiva erfarenheter ur ett utvecklingsperspektiv medan jag nog mer tänker på hälsan och riskerna med alkohol. Vi har haft svårt att hitta en gemensam strategi, därav att det blivit en mellanväg som kanske visar sig vara rätt bra egentligen.

Mellanbarnet är 16 och har noll intresse för alkohol. Det är nog litet av en personlighetsfråga. Äldsta är väldigt social och det är viktigare för honom att vara en i gruppen medan mellanbarnet har sina intressen och sina mysiga kompisar och inte bryr sig om vad som förväntas.

Tycker det blir lite inkonsekvent när vuxenvärlden å ena sidan förfasar sig över ungdomar som aldrig gör något, och bara sitter vid sina skärmar.
Å andra sidan då inte uppmuntrar de som faktiskt har ett socialt nätverk.
Det blir lite som Emil och sockerdrickan.

Fast jämföra "sitta framför skärmen" med "begå lagbrott" är väl inkonsekvent om något.
Snäcka om päron och (jästa) äpplen.

Vi har alltid hållit på 18 års gränsen.

Jo, fast det här tolkade jag inte som en tråd om juridik. Utan något mer mänskligt: Just att man som ungdom i dag är fel hur man än är, inför vissa vuxna.

Håller med dig helt och hållet.

Att ungdomar tänjer på gränser och ibland går emot vuxenvärldens förväntningar är ju något naturligt. Och att ge sig ut i världen, umgås med vänner, ha roligt och dricka lite, även det är nåt som hör livet till och faktiskt kan vara väldigt kul.Åldersgränsen för att dricka alkohol är väl inte främst ur laglig synpunkt, utan mer utifrån hälsa och säkerhet. 

Som vuxen får man ju stå bredvid och se till att ungdomen inte far illa, dvs dricker för mycket, blir alkoholförgiftad eller utsatt för något övergrepp. Men alkoholen i sig är ju inte farligare dagen innan man fyller 18 år än dagen efter. Det är också stor skillnad att supa sig redlös eller vara glad-berusad, skillnad att dricka vid 12 års ålder eller 16 år. 

Att dricka måttligt är sannolikt varken bra eller dåligt för människor, men kan bidra till att livet blir lite kul.