Hur tänker ni kring alkohol hos äldre tonåringar?

Där vi bor börjar ungdomarna dricka innan de fyller 18 år. 

vi har haft en fin relation till barnen och har litat på dom fullt ut, och dom vet att dom alltid kan ringa oss om det är något, stort som smått. Dvs om dom är på en fest som spårar ur, någon har druckit för mkt osv.. 

vi började köpa dricka till dom bär dom var 17, det var då festerna tog fart och nya vänner började dyka upp överallt i samband med nya skolor och så, innan det hittade dom andra sätt att få tag på det. Finns alltid andra föräldrar eller någon lastbil som säljer. Då tycker vi det är bättre att vi vet vad dom dricker. 

 

Jag tror.. av erfarenhet av äldre syskon bara blir ?värre? om man förbjuder. Viktigast är att ha ett sunt förhållande till alkoholen om dom vill dricka. Viktigt att förstå att det blir konsekvenser. 

Just att hon är ärlig med vad de ska göra är väldigt positivt. Jag hade låtit henne gå och funnits där för att kolla läget i början, lätt att dricka för mycket och sedan inte våga ringa föräldrarna för hämtning. Varna för farorna att dricka fulsprit, se till att hon äter innan och var glad över att hon verkar uppvisa förtroenden för er. Köp absolut inte ut men att hindra en snart 18åring från att umgås med andra tonåringar kommer skada hennes umgänge. Inte ens säkert hon dricker, ungdomar är inte lika vilda nuförtiden. 

Våran dotter 17 år, snart 18, har blivit bjuden på fester med alkohol och hon har varit väldigt öppen med att det finns folk som dricker där och hon har sagt att hon inte är intresserad av att dricka men vi är inte dumma och vet att allt kan hända ändå och att vi har påtalat att det finns hembränt, droger mm och berättat om farorna.
Viktigt också att ringa hem ifall det blir knas och att aldrig lämna någon påverkad själv eller gå hem själv.
Efter att ha erfarit dessa fester har hon ringt efter timme och sagt att hon vill hem, att folk är fulla, mest tjejerna och att dem beter sig och är så löjliga.
Hon orkar inte med sådant.
Hon har massor av kompisar och det är endast 1 person som dricker på fester.
Känns som att det är mest alkohol på festerna i de mer välbärgade områdena där många har vanor hemifrån med vin kvällar mm.
Vi är absolut inte några absolutister men vi sticker otroligt måttligt och några få ggr per år endast.
Tror sådant påverkar ungdomar mer än vad man tror, faktist.
Vi skulle aldrig köpa ut innan dem har åldern inne, däremot bjuda på ett glas vin hemma eller på restaurang ifall de är nyfikna.

Tack för svar!
Det känns moraliskt fel att liksom "tillåta" att de dricker samtidigt som det känns väldigt fel att lära dem ljuga. Vi vet att alkohol förekommer och frågan som "Är det bättre att jag ljuger då?" är ju svår att svara på.

Forskning har visat att om föräldrarna är negativa till att deras ungdomar dricker och inte köper ut till dem, så dricker ungdomarna också mindre i andra sammanhang och senare. Så ni har hjälpt henne. 

Säg till henne att hon kan göra som hon vill när hon blir 18, men att eftersom hjärnan tar mer stryk ju yngre man är när man dricker alkohol,  så vill ni att hon väntar så länge som möjligt. Och är försiktig även efter hon blir 18. 

Dessutom utvecklar man beroende snabbare ju yngre man är. 

min mamma hade samma inställning. 

jag var alltid ärlig och sa som det var - fick gå. Mamma sa att ända regeln är att jag svarar varje gång hon ringer.
hon tyckte det var bättre att jag fick gå än att göra som mina kompisar, dvs ljuga att dom var på ex pyjamaspartyn fast istället så var dom plakat på fest. Mamma såg även att det var bättre att mina kompisar gick hem med mig så vi kom hem i grupp säkra och trygga.

hade mycket frihet under ansvar. Född -88 så jag sprang på mycket fester 2003-2007 innan man blev 18 och kunde gå på krogen.

däremot så köpte mamma aldrig ut men fanns många äldre syskon som ställde upp på den fronten 

Det finns ju inget exakt ögonblick då ett barn blir vuxet och klarar att stå på egna ben, utan det är en process som pågår under många år. Så jag tror man måste börja släppa på tyglarna under tonåren och ge "frihet under ansvar". 

Mina barn fick inte dricka innan de var 18 och själva kunde köpa på lokal. Men den ena smygstartade lite när hen började gymnasiet. Jag visste, men gjorde ingen stor sak av det under förutsättning att: jag hämtade vid behov, såg till att ha kontakt under kvällen, berätta vilka kompisar som var med och snapkartan skulle vara på. När hen kom hem så pratade vi alltid så att jag kunde känna av läget. Jag köpte aldrig ut något, bjöd inte på alkohol hemma, hällde ut om jag hittade någon flaska hemma och var tydlig till att min åsikt är att man inte dricker före 18 år.

Efter 18 års ålder så tycker jag att man själv har rätt att bestämma över sitt liv - under förutsättning att det fungerar i ett normalt familjeliv (om man bor hemma). Mina barn har respekterat att jag är orolig och har därför alltid kommunicerat var de är och haft snapkartan på. Och hört av sig om de sover borta. 

Jag tror alltså inte på utegångsförbud för 16-17 åringar som snart är myndiga. Kontrasten blir för stor från att gå i snäva ledband, till att bli myndig. 

(Men kanske hade jag tyckt annorlunda om jag hade haft barn som var på väg att hamna snett och/eller ständigt råkade i svårigheter vid utekvällar. Då kanske man bör be om hjälp/råd från någon expert inom vården.)

Vi ville att våra gymnasister skulle ut och träffa vänner och ha ett socialt liv. Alltså fick de gå på fester.

Vi pratade rätt mycket om alkohol, konskvenser och vad som kan gå fel. Vi var också noga med att vi hämtade på kvällen och det fanns en överrenskommen sistatid. 

Vi skällde aldrig på dem om de kom hem onyktra. 

Däremot köpte vi inte ut. När de blev18 och kunde köpa alkohol på krogen fick det vin/öl om de ville till maten när vi hade det. 

Du lär dem att INTE ljuga. Du behöver inte gilla vad de gör men stötta i en vanlig del av att bli vuxen. Då får du också mer insikt i om något är på väg att gå snett än att de ljuger. 

Jag tycker att det känns helt orimligt att inte tillåta en 17-åring att gå på fest! Visst, man ska inte dricka, men gå på fest och umgås med vänner måste man ju få göra! Och att prova alkohol i den ålder är inte ovanligt eller alarmerande. Och om bara nåt år är hon ju myndig och gör som hon vill. 

Istället för att säga nej borde ni prata om detta med henne, prata om alkohol, att hon ska vara försiktig, att hon kan ringa er om nåt händer, att ni stöttar henne vad som än hänt. Se till att bygga förtroende och förbered henne för livet istället för att försöka hämma henne och stänga in henne. 

Jag var full första gången efter skolavslutningen i sexan. Häxblandning ur föräldrarnas barskåp. Som jag spydde...

Mina egna barn började nog smaka på högstadiet eller kring 16. Jag hade ingen koll på det, tänkte att det sociala arvet skulle funka. Jag har aldrig varit full med barnen, inte blivit alkis, dricker bara lite onödigt ofta.

Bra om det går att prata med barnen om alkohol, om vikten av "varannan vatten". Första gångerna man dricker fattar man inte hur starkt man kan bli påverkad.

Bästa är väl om man som TS förmår barnen att vänta till höga tonåren, men inte om det sker på bekostnad av kommunikationen.

Min man har arbetat inom underhållningsbranschen i många många många år och gått massor med utbildningar kring alkohol. Vi har haft nolltolerans från vår sida gällande alkohol till minderåriga. Vi har inte köpt ut eller tillåtit alkohol till barn i vårat hem. 

Hemma hos oss dricker vi knappt. Det kan bli en flaska vin typ en gång i kvartalet. Intresset finns inte längre. 

Tonåringen, som nu är 19, har aldrig visat intresse eller varit nyfiken på alkohol. Är mer intresserad utav sport än sprit.

Vi har en god relation och tonåringen vet att om intresse för alkohol skulle uppstå så har vi inget problem med det. Hämtar mitt i natten från fest om det krävs.

Kommer aldrig att servera alkohol tilö någon under 18!

Jag håller mig till lagen. de får inte dricka under 18 och jag köper aldrig ut. Däremot så har jag ett förhållningssätt till mina tonåringar att förtroendet och förhållandet mellan oss är viktigare. Jag vet att det förekommer dricka, men så länge som de sköter det snyggt kommer jag inte säga något och kontrollera det. Det är också en träning att dricka så pass lite att det inte märks. Jag har även sagt att det handlar om hur moget de hanterar allt runt det som handlar om alkohol. Att de ringer om de blir för fulla är viktigare än att de inte gör det. Jag blir inte arg om någon har druckit för mycket och jag fått reda på det. Däremot så säger jag att jag kommer att ha större koll på vad de gör på kvällarna då de gjort det. Det har bara hänt en och en halv gång. En gång som var väldigt lugn. Mina barn har förstått det båda gångerna. De är glada att de fortfarande har fått träffa sina vänner och de förstår att det får konsekvenser om de bryter mitt förtroende. Jag säger det inte till dem. Men min filosofi handlar om att mina barn måste kunna lära sig att hantera allt som är runt alkohol. Det är viktigare än själva alkoholen. Jag ser de gånger som det blivit för mycket av det goda, som en stor möjlighet för mig att prata med mina barn om det. 

Var en historia för länge sedan där jag växte upp. En tonåring hade träffat kompisar och blivit full. Han var orolig för att komma hem så han la sig i en snödriva för att sova och där frös han ihjäl.