Ni med åldrade föräldrar? Hur är det?

Har bara mamma kvar i livet, hon är i ålder med din pappa. Nu har hon alltid varit knepig men värre på äldre dagar. Allt som inte är som när hon var ung är fel, och hon trivs väldigt bra i sin varma goa offerkofta.

Hon verkar inte glädjas alls över mig eller sitt barnbarn, utan letar alltid efter något att klaga över. Tack och lov är hon inte så digital att hon hänger på youtube eller facebook, hade hon det hade det nog varit tio resor värre eftersom hon suger åt sig konspirationsteorier som en svamp!

Mina föräldrar är 77 och 74 .. pappa är sjuk i cancer så han orkar inte så mycket längre utan det blir aktiviteter utifrån dagsformen..Ibland orkar han hänga med ut i affärer och springer ärenden och ibland blir det bara tv...

Mamma är pigg och frisk och hänger med på mycket.. 

Mina barn är vuxna så barnbarns-gos och passning etc skedde ju för många år sedan när dom var mycket yngre och pappa var frisk. 

Båda är ungefär samma som dom alltid varit, sociala, pålästa, alerta på många saker.

Det är jobbigt med åldrande föräldrar och plötsligt hamnar man i en situation där man måste vara förälder åt sin förälder. Vad vill du veta eller skriva om?  

Det där med ljudet kan ha med hörseln att göra. Jag är själv lite till åren och har väldigt svårt att "sortera" ljuden i bullriga miljöer. Krogar med hög musik och inga dämpande dukar, textilier eller akustikplattor gör det numera ibland omöjligt för mig att delta i samtal. Försök att möta problemet konstruktivt.

Men att gubben gnäller och har trista åsikter bör du uppmärksamma honom på. Säg att du blir nedstämd av att han klagar på så mycket. Be honom berätta något roligt istället.

Och kommer han in på rasistiska eller reaktionära åsikter, styr om samtalet till något roligare. Som någon skrev här: Man kommer ofta till en punkt då man blir sina föräldrars förälder.

Han är uttråkad. Ta med honom på nåt kul där det inte är för mycket folk. Spela sällskapsspel med honom. Lös korsord tillsammans.  Fråga honom om saker som han gjorde när han var ung och när han var barn. Hur träffade han mamma? Hade han nån annan tjej innan det? Vem var hans bästa kompis?
Hur var det när han skulle bli far? När barnet/barnen kom? Hur var du när du var liten, enligt honom?
Vart tog hans gamla barndomsvänner vägen? Kusiner?
Kanske ni kan hitta någon på Facebook som han kan återfå kontakten med?
Sen när han är borta kommer du tyvärr att komma på en massa frågor som du aldrig tänkte på att fråga när möjligheten fanns...

Ja, suck... Jag tyckte inte det fanns något outrett när pappa dog, men inser efteråt att det finns så himla mycket som jag aldrig frågade honom om. Gäller även mamma, fast hon var bättre på att berätta själv.

Vid 75 var båda min föräldrar både pigga och friska. Dom var alltid ute och gick med hunden någonstans, det var deras stora intresse. 

Är din far änkeman? Han är kanske är uttråkad som någon skrev.

Depression? På grund av ensamhet eller något annat.

Sjukdom eller brist. Många äldre tar sämre upp D-vitamin och vitamin B-12, och man kan få depressionsliknande symtom av brist. Förutom att det är direkt skadligt för hälsan att gå med för stora brister. 
De kan ta prover på vårdcentralen, det är inte komplicerat. 

Sjukvården rekommenderar tillägg av  D-vitamin och B12 till äldre från 75 tror jag.

Allmänt bristande kostvanor? Så att det finns en allmän brist på alla möjliga ämnen. Exempelvis behöver man Omega 3 för hjärnans bästa funktion. 

Begynnande demens? Kan ge trötthet och nedstämdhet/oro. Varningstecken kan vara en oförmåga att orientera sig i nya miljöer, att inte kunna ordna med kaffe samtidigt som man dukar eller liknande dubbla uppgifter. Glömmer plattor på spisen på eller glömmer det han skulle göra. Lämnar det han håller på med halvfärdigt och påbörjar nästa grej.
I det fallet får man förlita sig på Ayur Veda för västerländska bromsmediciner är ännu i sin linda, men det finns lovande forskning som pågår nu. 

Tillägg: Han borde göra en hälsoundersökning för säkerhets skull. 

Om TS pappa inte är sjuk eller har näringsbrister så borde han gå med i någon av de två stora pensionärsföreningarna. Där finns människor som fortfarande vill hitta på saker att göra. Sociala människor och inte så mycket internet hela dagarna bara. 

Det finna fler alternativ till dem som är billigare. Många kommuner har mötesplatser eller träffpunkter för äldre. Även kyrkorna har mycket saker som luncher och kaffestunder. 

Min förälder går ofta på kyrkans lunch. Trevligt sällskap och vällagad mat. När prästen pratar och ber en bön zoonar min förälder ut lite grand... 😄 Man behöver inte vara troende eller medlem i kyrkan för att få dit, vem som helst får komma, alla betalar samma pris. 

Detta låter inte normalt. Jag har aldrig varit med om att någon bytt personlighet så drastiskt som du beskriver om det inte varit en hjärnblödning eller demens. Jag föreslår att ni åker till ett sjukhus för att kolla upp det.