Är det inte bra att diktaturer krossas och människor befrias?
Ska folket kunna leva fria med åsikts- och yttrandefrihet eller inte?
Ska folket kunna leva fria med åsikts- och yttrandefrihet eller inte?
Debilvänstern 1978:
Apropå den dramatiska utvecklingen i Iran
Iran föll under mitt ansvarsområde på UDs politiska avdelning tiden före och efter shahens fall vilket jag berör i mina memoarer Ett utrikes liv :
Under hösten 1978 riktades snart sagt all uppmärksamhet i den svenska utrikespolitiska debatten mot Iran enligt principen En sak i taget och en sanning i taget. Även det så kallade Sara Lidmansyndromet präglade denna debatt. Inte bara vietnameserna var, hade alltid varit och skulle för all framtid förbli renhjärtade och självuppoffrande med ambitionen att skapa en demokratisk samhällsordning utan synen på alla revolutionära rörelser i tredje världen präglades av denna lika okritiska som märkliga form av inverterad rasism. Ayatollah Khomeini var den tidens Ho Chi Minh, Che Guevara och Robert Mugabe och den obestridlige revolutionäre idolen.
Gud och Allah nåde den som offentligen vågade ifrågasätta om Iran nu verkligen var på väg mot en demokratisk samhällsordning i vår mening. Den islamiska revolutionen och shahens fall skulle, som alla andra revolutioner tidigare förväntats göra, leda fram till ett idealsamhälle och ett demokratiskt persiskt paradis.
Med särskild kraft blommade revolutionsromantiken på den stora liberala morgontidningen i kungliga huvudstaden. Khomeini hyllades för sin progressiva tolkning av islam och mullorna i hans omgivning beskrevs som en samling bildade, intellektuella och framstegsvänliga politiker. I en artikel från Teheran skriven av en av tidningens kvinnliga medarbetare förvandlades chadorn från ett bevis för kvinnoförtryck till en symbol för kvinnornas frigörelse eftersom de nu skyddades från männens lystna blickar. I socialdemokratiska tidningar beskrevs Koranen som den arabiska versionen av SAP:s partiprogram och ayatollah Khomeini som Irans svar på Per Albin Hansson.
Jag försökte nyansera denna debatt utan att därmed på något sätt försköna eller försvara shahens styre men politiker i alla partier greps av den revolutionära yran. Frågor ställdes i riksdagen till utrikesministern med krav på fördömanden av shahens regim och stöd för revolutionen. En för mig minnesvärd sådan debatt är när den flitigaste av dessa frågeställare, vänsterpartiet kommunisternas utrikespolitiske talesman och tänkare Bertil Måbrink krävde den svenska regeringens stöd för den iranska revolutionen. Med blicken riktat mot mig beklagade han Karin Söder för att hon var omgiven av inkompetenta medarbetare när hon i en replik till honom sade att det politiska system som skulle följa på shahens fall kanske inte skulle motsvara vår syn på en demokrati.
Måbrink, som just besökt Teheran, meddelade utrikesministern och riksdagen att det efter hans och partiets goda kontakter med prästerskapet i Iran stod klart att det rådde en ideologisk släktskap mellan politisk islam med ett shiitiskt ansikte och VPKs variant av eurokommunismen och att Khomeini och C-H Hermansson egentligen var själsfränder.
Ingmar Karlsson, fd diplomat
Glöm aldrig!

Faktum är att protesterna i Iran inte bara riktas mot diktatorerna och regimen, utan också har en koppling till landets långvariga vattenbrist. Iran har drabbats av allvarlig vattenbrist under mer än tio år, vilket har förvärrats av klimatförändringar och global uppvärmning. Torka, överutnyttjande av grundvatten och ineffektiv vattenförvaltning har lett till att floder, reservoarer och sjöar torkar ut, vilket skapar både socialt och ekonomiskt missnöje.
Tycker du att SVT borde ha mörkat detta?
Hittat på nätet, skrivet av en iransk kvinna i Sverige:
Hittat på nätet, skrivet av en iransk kvinna i Sverige:
Hittat på nätet, skrivet av en iransk kvinna i Sverige:

Glöm aldrig!
Den legendariske De Niro om Trump. Trump är plundrare.