• Anonym (Orolig)

    Oro och ångest för allt möjligt

    Jag oroar mig ofta för olika saker i vardagen och jag har ibland svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det och om det verkligen är något att oroa sig för. Det ena avlöser det andra med några dagars mellanrum. Det kan vara att jag är rädd för att det har blivit något fel på jobbet, att har gjort bort mig, sagt fel saker eller sårat någon. Ibland är det barnen eller något i mitt äktenskap jag är orolig för. Om inte någon svarar på SMS oroar jag för mig att jag har skrivit något dumt eller att jag har gjort något annat fel. En kväll kunde jag knappt sova för jag trodde att någon hade ghostat mig men personen svarade så småningom med ett varmt och fint sms. 

    Vad är normalt egentligen? Hur tänker andra? Kör man bara på även om allt inte blir helt 100 och man kanske har gjort ett misstag? Är min oro motiverad och verklighetsförankrad eller är det själva oron som är problemet? Jag är väldigt försiktig och försöker allt vad jag kan att göra rätt, inte hamna i konflikter och att vara en schysst person med mera men det känns inte som jag lyckas.

    Någon som har några kloka råd om hur jag ska komma vidare med detta och hur jag ska tänka?

  • Svar på tråden Oro och ångest för allt möjligt
  • Anonym (Smultron)

    Jag är precis likadan! Övertänker, har svårt att somna inför dagar då något nytt sker, som ett nytt jobb, en jobbintervju, eller om jag av någon anledning ska upp extra tidigt etc. Då man vet att man förväntas "prestera", eller om man gör något fel så kommer det få konsekvenser.

    Oroar mig för att göra bort mig, har ångest över allt möjligt, och kan grubbla över saker som hänt i evigheter.

    Jag tror allt grundar sig i dålig självkänsla. 
    Öva på att tänka att "bara för jag tänker att något är på ett visst sätt, betyder det inte att det är sanningen".
    Ofta finns flera perspektiv på saker som sker.

    Skriv ner saker du vet att du uppskattar med dig själv, eller som andra uppskattar med dig. Ge dig själv cred! Du är bra!

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Smultron) skrev 2026-01-09 23:13:30 följande:

    Jag är precis likadan! Övertänker, har svårt att somna inför dagar då något nytt sker, som ett nytt jobb, en jobbintervju, eller om jag av någon anledning ska upp extra tidigt etc. Då man vet att man förväntas "prestera", eller om man gör något fel så kommer det få konsekvenser.

    Oroar mig för att göra bort mig, har ångest över allt möjligt, och kan grubbla över saker som hänt i evigheter.

    Jag tror allt grundar sig i dålig självkänsla. 
    Öva på att tänka att "bara för jag tänker att något är på ett visst sätt, betyder det inte att det är sanningen".
    Ofta finns flera perspektiv på saker som sker.

    Skriv ner saker du vet att du uppskattar med dig själv, eller som andra uppskattar med dig. Ge dig själv cred! Du är bra!


    Tack för svar! Ja det stämmer nog att det handlar om dålig självkänsla. Jag har inte tänkt på det på det sättet men det kanske kan få mig att komma vidare på något sätt eller att i alla fall förstå bättre varför jag håller på så här.
  • Anonym (N)

    Om oron blir väldigt jobbig för dig kanske det kan vara värt att testa medicin. Jag har GAD och äter en ganska låg dos SSRI varje dag, räknar med att få göra det livet ut. Det hjälper mig jättemycket, så att inte oron tar över mitt liv.

  • KimLinnefeldt

    Oron verkar plåga dig mer än normalt. Du bör göra något åt oron, den som alltid kommer tillbaka. Det kan vara meditation, medicin eller terapi.

    Om du för vårdcentralen förklarar hur dåligt du mår kan du få psykologhjälp under begränsad tid. Men då måste du ta i, så att de förstår att du är sjuk. Annars får du betala terapin själv. 

    Om du betonar oro kopplad till barn och familj så kan du få gratis eller billig terapi genom familjerådgivningen. 

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (N) skrev 2026-01-10 09:52:59 följande:

    Om oron blir väldigt jobbig för dig kanske det kan vara värt att testa medicin. Jag har GAD och äter en ganska låg dos SSRI varje dag, räknar med att få göra det livet ut. Det hjälper mig jättemycket, så att inte oron tar över mitt liv.


    Jag har nog inte den typen av oro då jag är ganska glad och har mycket driv i övrigt. Jag går ändå lätt vidare och fastnar inte länge i oron, men jag har låg självkänsla och är extremt självkritisk som tidigare svar var inne på. Jag behöver kanske mest lite input i hur jag ska tänka och förhålla mig till min oro och rädsla för att göra fel.
  • Anonym (Orolig)
    KimLinnefeldt skrev 2026-01-10 10:35:39 följande:

    Oron verkar plåga dig mer än normalt. Du bör göra något åt oron, den som alltid kommer tillbaka. Det kan vara meditation, medicin eller terapi.

    Om du för vårdcentralen förklarar hur dåligt du mår kan du få psykologhjälp under begränsad tid. Men då måste du ta i, så att de förstår att du är sjuk. Annars får du betala terapin själv. 

    Om du betonar oro kopplad till barn och familj så kan du få gratis eller billig terapi genom familjerådgivningen. 


    Jag tror nog inte att jag får hjälp då jag är generellt glad och positiv. Jag har inte lust att fejka dåligt mående som inte finns. Vet inte om det går att få bort oron men det kanske går att hitta verktyg för att kunna släppa saker och inte övertänka saker och ting.
  • KimLinnefeldt
    Anonym (Orolig) skrev 2026-01-10 16:02:19 följande:
    Jag tror nog inte att jag får hjälp då jag är generellt glad och positiv. Jag har inte lust att fejka dåligt mående som inte finns. Vet inte om det går att få bort oron men det kanske går att hitta verktyg för att kunna släppa saker och inte övertänka saker och ting.
    Du har fått en hel del förslag här, men det verkar inte riktigt som om du är beredd att verkligen göra något åt saken. 

    "Det kan vara meditation, medicin eller terapi."
  • Anonym (Hanna)

    Oroade mig också en hel del förr men någon sa till mig -: Vad är det värsta som kan hända? Hur tänker du när det inte hände? Varför oroa sig för någonting som inte finns?

    Vi är många som inte känner oss trygga när vi är osäkra för saker vi inte tidigare gjort, saker vi inte förstår eller har kontroll på men jag kan lova dig att du inte är ensam och att det löser sig. 

    Jag tänker ofta att alla katastrofer jag oroat mig för under åren aldrig inträffat så varför lägga min energi på det.

    Hoppas du hittar din lösning.

  • Anonym (Orolig)
    KimLinnefeldt skrev 2026-01-10 16:33:20 följande:
    Du har fått en hel del förslag här, men det verkar inte riktigt som om du är beredd att verkligen göra något åt saken. 

    "Det kan vara meditation, medicin eller terapi."
    Det behöver kanske inte vara så stort, bara att få höra att andra känner lika hjälper mig. Det första inlägget gjorde att jag faktiskt släppte min oro igår för en sak på jobbet och jag gick insikt om att detta kanske hänger ihop med min självkänsla. Jag har tidigare i livet haft personer som jag har kunnat dela allt med vilket har hjälpt mig men jag har inte det i nuläget. Jag jobbar på det. Det kanske bara är små knep, andra perspektiv mm som behövs snarare än psykologer och medicin. 
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Hanna) skrev 2026-01-10 16:55:38 följande:

    Oroade mig också en hel del förr men någon sa till mig -: Vad är det värsta som kan hända? Hur tänker du när det inte hände? Varför oroa sig för någonting som inte finns?

    Vi är många som inte känner oss trygga när vi är osäkra för saker vi inte tidigare gjort, saker vi inte förstår eller har kontroll på men jag kan lova dig att du inte är ensam och att det löser sig. 

    Jag tänker ofta att alla katastrofer jag oroat mig för under åren aldrig inträffat så varför lägga min energi på det.

    Hoppas du hittar din lösning.


    Tack för att du delar med dig, ska försöka tänka så! Problemet är väl att det är vissa saker som faktiskt har hänt bakåt i tiden vilket har satt sina spår. Om skit har hänt tidigare kommer det hända igen är känslan, men oftast gör det ju inte det och då är oron onödig och omotiverad. 
  • fultextad användarhandbok

    Hej på dig du. Sådant här kan vara lite trassligt. Går rädslan att koppla till något faktiskt föreliggande direkt hot, så är det inte riktigt ångest längre, utan en helt begriplig känsla som ska mana till flykt från hotet. Finns inget sådant direkt hot att relatera rädslan till, blir det lätt ångest. Man kan absolut hävda att det inte är farligt. Men vad är farligt egentligen? Det kanske inte är faran, utan upplevelsen av ångest som man är rädd för. En del menar att tankar inte nödvändigtvis är sanna. Men om tankar inte är sanna, är då tanken på att de inte är sanna också sann? 

    Nåja, till (Orolig). Nej, en sådan oro är inte motiverad. Det kanske är så att du söker efter kontroll och översikt och hur du tänker dig att det ska flyta på och så synkroniserar det inte? Oro kan ibland skapa mer oro. Kanske överaktiverat nervsystem? Det du verkar söka är någon form av avslut på skeenden, eller att det måste bli rätt, och du har själv ett referenssystem för begreppet rätt? Ja, jag skulle säga att det är själva din oro som är problemet i sammanhanget. 

  • fultextad användarhandbok
    Anonym (Orolig) skrev 2026-01-10 17:36:33 följande:
    Om skit har hänt tidigare kommer det hända igen är känslan, men oftast gör det ju inte det och då är oron onödig och omotiverad. 
    Egentligen borde jag väl inte lägga mig i. Men det här är ganska klassiskt och helt förklarbart. Det kallas mönsterigenkänning. Det är ett sätt att förenkla komplexa system och reagera och agera därefter. Hur du har reagerat på tidigare händelser är också en form av mönsterigenkänning. Mönster -> reaktion -> agerande. Känslor blir sammankopplade till de och dylika händelser.
  • Anonym (z)

    Väldigt vanligt att folk tänker på det viset. Man får försöka släppa oron över sånt som inte går att påverka och om någon inte svarar direkt att de har annat att göra.

  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Orolig) skrev 2026-01-10 17:36:33 följande:
    Tack för att du delar med dig, ska försöka tänka så! Problemet är väl att det är vissa saker som faktiskt har hänt bakåt i tiden vilket har satt sina spår. Om skit har hänt tidigare kommer det hända igen är känslan, men oftast gör det ju inte det och då är oron onödig och omotiverad. 
    Så är det ju, det man har varit med om sig glömmer man inte men förhoppningsvis lär man sig någonting. Idag plågas jag av att min syster hastigt dött och jag måste meddela min syster som bor utomlands vad som hänt trots att jag själv inte vet. Kommer att bli jobbigt ett tag framöver men även det kommer jag att klara.
  • Anonym (Dr Feelgood)

    Hur mycket energidryck/koffeindryck dricker du per dag?

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Hanna) skrev 2026-01-10 18:57:16 följande:
    Så är det ju, det man har varit med om sig glömmer man inte men förhoppningsvis lär man sig någonting. Idag plågas jag av att min syster hastigt dött och jag måste meddela min syster som bor utomlands vad som hänt trots att jag själv inte vet. Kommer att bli jobbigt ett tag framöver men även det kommer jag att klara.
    Beklagar sorgen! Vad hemskt, ta hand om er! ❤️
  • Anonym (Orolig)
    fultextad användarhandbok skrev 2026-01-10 17:46:05 följande:

    Hej på dig du. Sådant här kan vara lite trassligt. Går rädslan att koppla till något faktiskt föreliggande direkt hot, så är det inte riktigt ångest längre, utan en helt begriplig känsla som ska mana till flykt från hotet. Finns inget sådant direkt hot att relatera rädslan till, blir det lätt ångest. Man kan absolut hävda att det inte är farligt. Men vad är farligt egentligen? Det kanske inte är faran, utan upplevelsen av ångest som man är rädd för. En del menar att tankar inte nödvändigtvis är sanna. Men om tankar inte är sanna, är då tanken på att de inte är sanna också sann? 

    Nåja, till (Orolig). Nej, en sådan oro är inte motiverad. Det kanske är så att du söker efter kontroll och översikt och hur du tänker dig att det ska flyta på och så synkroniserar det inte? Oro kan ibland skapa mer oro. Kanske överaktiverat nervsystem? Det du verkar söka är någon form av avslut på skeenden, eller att det måste bli rätt, och du har själv ett referenssystem för begreppet rätt? Ja, jag skulle säga att det är själva din oro som är problemet i sammanhanget. 


    Ja jag vill att det ska bli rätt och jag vill göra rätt, men det är ju omöjligt att uppnå varje dag med allt så jag måste lära mig att hantera det på något sätt.
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Dr Feelgood) skrev 2026-01-11 18:14:14 följande:

    Hur mycket energidryck/koffeindryck dricker du per dag?


    Aldrig energidryck, men 2-3 koppar kaffe inte senare än 16. Jag tror inte att det påverkar eller att det är kroppsligt utan det är mer självkänsla och att jag övertänker som någon annan var inne på.
  • Ikaros12

    Det finns bra professionell hjälp att få och den tycker jag att du ska söka om vardagen är tuff. Oro kan ju komma av olika saker. Msn för mig hjälper ältande om jag pratar med mig själv och bryter ältandet.

    vid oro för något nytt säger jag bara. Tack hjärnan. Det här är inte farligt, det är bara nytt och du vill alltid att jag ska bli orolig då av någon konstig anledning. Nya saker är inte farliga bara för att de är nya.

    oro för att något som hänt ska hända igen säger jag. Tack hjärnan men jag mår bra nu. Om samma sak händer igen är jag mycket bättre förberedd nu. 


    oro för vad andra ska tänka om mig säger jag. Om jag antar något om någon annan så har jag förmodligen fel. Så antingen frågar jag personen eller så släpper jag det. Rack hjärnan för att du påminner mig om faror, men jag kan fixa det här själv.

    ungefär så gör jag. Det låter inte riktigt klokt när jag skriver det här. Men att tänka så har hjälpt mig jättemycket. 

    Ta hand om dig. Oro ska bara finnas där för dig som skydd mot riktiga faror. Det ska inte göra att du mår dåligt då det faktiskt inte finns en tydlig fara.

Svar på tråden Oro och ångest för allt möjligt