Att man kan ha superstark kemi och attraktion till någon där relationen kanske inte ens är bra eller funktionell. Medans relationen med någon som är väldigt bra på alla sätt och vis och där också relationen är en sådan man önskar och verkligen ger en positivt, kan man känna mindre för? Har ofta funderat på detta med känslor och hur de ofta inte alls är rotade i logik.
Att man kan ha superstark kemi och attraktion till någon där relationen kanske inte ens är bra eller funktionell. Medans relationen med någon som är väldigt bra på alla sätt och vis och där också relationen är en sådan man önskar och verkligen ger en positivt, kan man känna mindre för? Har ofta funderat på detta med känslor och hur de ofta inte alls är rotade i logik.
Att man kan ha superstark kemi och attraktion till någon där relationen kanske inte ens är bra eller funktionell. Medans relationen med någon som är väldigt bra på alla sätt och vis och där också relationen är en sådan man önskar och verkligen ger en positivt, kan man känna mindre för? Har ofta funderat på detta med känslor och hur de ofta inte alls är rotade i logik.
Jag har inget bra svar men är lite tveksam till traumateorin. Men vi har ett antal kvinnor här som känner just det som TS frågar om, kanske kan de bekräfta eller dementera?
Något som slagit mig är att det i första hand är kvinnor som känner så, det talar också emot traumateorin då män också har upplevt trauma i barndomen. Kan det ha att göra med att kvinnor rent biologiskt attraherats av starka och våldsamma män då de var bäst på att skydda familjen när djungelns lag gällde? Män som var egoister och tog vad de ville ha?
Eller kan det ha något med feromoner att göra, vi känner subtila dofter som vi inte är medvetna om men som upplevs som attraktiva? Och de övertrumfar olika sociala skills. Men varför har bara struliga män de dofterna?
Läste en bok där man gick igenom forskningsresultaten som hade framkommit i studier under 1900-1950 av de få då kvarvarande äkta jägar- och samlarfolken i världen. Det vill säga de grupperna ägde ingen mark eller boskap. Studierna hade gjorts på 7 vitt skilda grupper.
Forskarna på den tiden hade ofta förvånats över hur allmänt jämlika de samhällena var. Man slog inte heller barnen. Man levde i täta grupper och delade på all mat som man hade lyckas få in. Männen hade mer tid med barnen än vad arbetande män i den industrialiserade världen hade. Skilsmässor dokumenterades av forskarnai vissa fall, men ingen person uteslöts för det.
De hade kontakt med andra grupper med liknande kultur och språk. Det förekom flyttar mellan grupperna, förmodligen för att undvika skador på barnen på grund av inavel.
Så jag tror inte riktigt på teorin om den helt egoistiske mannen. Vi levde ju som jägare- och samlare så oändligt mycket längre tid än i jordbruks- och industrisamhället.
Kanske är det precis tvärt om, att de tätare sociala banden då, var bättre på att socialisera pojkar till hyggligt fungerande män.
Sedan var det ju ingen idyll, man slogs med andra grupper om det var konkurrens. Folk dog i olyckor/av rovdjur och sjukdomar, och man var nästan alltid lite på gränsen till att ha ont om mat. Perioder med riktigt ont om mat och svält kunde också förekomma.
Sedan när det gäller jobbiga relationer, så tror jag att det är större risk att en pojke som har vuxit upp med en avvisande eller hysterisk mamma hittar en liknande partner. Och så är en olycklig upprepning igång i hans liv. En snäll och lugn kvinna är förmodligen inte lika lockande för honom. Har sett exempel på sådant.
Jag har inget bra svar men är lite tveksam till traumateorin. Men vi har ett antal kvinnor här som känner just det som TS frågar om, kanske kan de bekräfta eller dementera?
Något som slagit mig är att det i första hand är kvinnor som känner så, det talar också emot traumateorin då män också har upplevt trauma i barndomen. Kan det ha att göra med att kvinnor rent biologiskt attraherats av starka och våldsamma män då de var bäst på att skydda familjen när djungelns lag gällde? Män som var egoister och tog vad de ville ha?
Eller kan det ha något med feromoner att göra, vi känner subtila dofter som vi inte är medvetna om men som upplevs som attraktiva? Och de övertrumfar olika sociala skills. Men varför har bara struliga män de dofterna?
För män yttrar sig trauman ofta som en dragning till promiskuösa och sexuellt utlevande kvinnor. Du måste ha missat alla män som fastnat med borderlinekvinnor och har svårt att bryta sig loss från relationen pga det mycket intensiva och beroendeframkallande sexet. En på riktigt trygg, lugn och stabil skulle inte lockas av en borderlinetjej.
Jag har inget bra svar men är lite tveksam till traumateorin. Men vi har ett antal kvinnor här som känner just det som TS frågar om, kanske kan de bekräfta eller dementera?
Något som slagit mig är att det i första hand är kvinnor som känner så, det talar också emot traumateorin då män också har upplevt trauma i barndomen. Kan det ha att göra med att kvinnor rent biologiskt attraherats av starka och våldsamma män då de var bäst på att skydda familjen när djungelns lag gällde? Män som var egoister och tog vad de ville ha?
Eller kan det ha något med feromoner att göra, vi känner subtila dofter som vi inte är medvetna om men som upplevs som attraktiva? Och de övertrumfar olika sociala skills. Men varför har bara struliga män de dofterna?
Läste en bok där man gick igenom forskningsresultaten som hade framkommit i studier under 1900-1950 av de få då kvarvarande äkta jägar- och samlarfolken i världen. Det vill säga de grupperna ägde ingen mark eller boskap. Studierna hade gjorts på 7 vitt skilda grupper.
Forskarna på den tiden hade ofta förvånats över hur allmänt jämlika de samhällena var. Man slog inte heller barnen. Man levde i täta grupper och delade på all mat som man hade lyckas få in. Männen hade mer tid med barnen än vad arbetande män i den industrialiserade världen hade. Skilsmässor dokumenterades av forskarnai vissa fall, men ingen person uteslöts för det.
De hade kontakt med andra grupper med liknande kultur och språk. Det förekom flyttar mellan grupperna, förmodligen för att undvika skador på barnen på grund av inavel.
Så jag tror inte riktigt på teorin om den helt egoistiske mannen. Vi levde ju som jägare- och samlare så oändligt mycket längre tid än i jordbruks- och industrisamhället.
Kanske är det precis tvärt om, att de tätare sociala banden då, var bättre på att socialisera pojkar till hyggligt fungerande män.
Sedan var det ju ingen idyll, man slogs med andra grupper om det var konkurrens. Folk dog i olyckor/av rovdjur och sjukdomar, och man var nästan alltid lite på gränsen till att ha ont om mat. Perioder med riktigt ont om mat och svält kunde också förekomma.
Sedan när det gäller jobbiga relationer, så tror jag att det är större risk att en pojke som har vuxit upp med en avvisande eller hysterisk mamma hittar en liknande partner. Och så är en olycklig upprepning igång i hans liv. En snäll och lugn kvinna är förmodligen inte lika lockande för honom. Har sett exempel på sådant.