Oh shit jag har blivit alkoholist visst!

Det är personer som inte blir bakis som är i högrisk att dra på sig missbruk.

Vi har också olika genetisk risk att bli beroende. Se det som en medicinsk sjukdom som du behöver komma fram till bästa sättet att hantera på, för det är vad det är. Om man t.ex. har diabetes så proppar man inte i sig en massa socker, som ett liknande exempel. 

Problemet med blackouts är att det ökar celldöden i hjärnan. Alkohol i sig är inte särskilt bra för hjärnan, men just blackouts är sämre. 

Det klart att det finns människor som klarat att avhålla sig på egen hand. Speciellt nu när det har blivit så accepterat att dricka alkoholfritt av olika slag.. Medan andra behövde stöd av något slag. 

Eftersom du föll tillbaka kraftigt efter en månads uppehåll så behöver du låta bli spriten.

Men ta en dag i taget. " Idag ska jag inte dricka något utan jag planerar att......" Alltså fylla ut med andra aktiviteter. Det är lättare att lägga till vanor som skjuter undan en dålig vana, än att bara sluta.

Men sjukvården kan hjälpa, det ska t.ex. finnas relativt ny medicin mot nikotin som även minskar suget efter alkohol. Om jag minns helt rätt.

Även AA kan hjälpa. Det är ju anonymt, du kan kalla dig vad du vill på mötena. Kan vara bra att fylla ut tiden med nu, om du inte dricker längre..

Har du druckit ganska rejäla mängder varje dag under en längre tid, så är det bäst att ha kontakt med vården om du ska trappa ner på ett säkert sätt. 
Lycka till!

Är du man eller kvinna? Har du barn som kan råka sett dig?

Behandlingshem i några månader, sen börja med Antabus när du blir utskriven. Jag har varit alkoholist, men har nu varit nykter i två år nu. Jag skulle aldrig klara det utan Antabus.

Att man återgår till drickans trots att man egentligen inte vill är så många olika faktorer samtidigt, så det är enormt svårt att göra det själv. Det är så mycket du måste förstå kring missbruk för att inte lätt falla tillbaka igen. Du har dock tagit det absolut viktigaste steget, nämligen att du inte gillar det. Gör du det själv utan kunskap så är risken stor att du faller tillbaka igen. Gör du det många gånger så kommer hopplöshetskänslan och då blir det ännu svårare. Ta hjälp. Det är nästan ingen som klarar det själv.

Det är farligt att sluta abrupt om du dricker stora mängder varje dag. Med stora mängder får väl i detta fall sägas vara 70 cl och uppåt. Finns risk för krampanfall och annat tråkigt. Därför bör du söka vård.

Om du prompt ska göra det hemma så börja trappa ner. Några färre drinkar, längre mellanrum, försök sova bort mer tid. Sen måste du jobba med den psykiska biten också. Hitta nya vanor och rutiner där du inte dricker.

Hur gammal är du? Har du barn/familj?

Det man kan göra själv är väl att försöka bota det som är roten till att man vill dricka, om det finns en bakomliggande orsak dvs.

För mig var det depression som var en starkt bidragande orsak. Jag mådde så bra när jag drack, och depression blev förstås ännu värre av att dricka. Då blev det en ond cirkel, men jag mådde ju så bra när jag inte längre fick baksmälla och kunde dricka obehindrat.  

Alkoholismen är ett problem i sig som du nog behöver få hjälp för. Men det är också bra att tänka efter varför man dricker så mycket. Det i sig kan vara ytterligare en sak man behöver behandla och jobba på. 

 

Det finns bara ett sätt att ta bort ett beroende, och det är att ersätta det med ett nytt. Så testa det.

Btw 1.1 liter på en kväll är ändå nästan nåt att va stolt över. På sätt o vis

Ja, det stämmer att många blir alkoholiserade pga psykiska besvär. Men undersökningar har visat att depression inte var det underliggande problemet i majoriteten av fallen. Alkoholen i sig skapat också problem.

1,1 liter 40%:igt är inte att leka med. Sök hjälp innan det går för långt.  Jag gissar att du är relativt ung då du inte blir så bakis som du säger. 

Dryga litern sprit är mycket, men inte ovanligt. Hur påverkar det sig socialt och ekonomiskt? Väljer du bort saker pga alkoholen?
Ålder? Kön? Gör du eller säger du saker du ångrar när du dricker?

Om man tar det ett steg till så kan man tydligt se att orsaken till att man börjar dricka alkohol nästan enbart beror på att man älskar det. Att effekten är fantastisk första gångerna man dricker och man vill ha mer. Frågar man tungt alkoholiserade om vad de tyckte om alkoholen i början, så är jag övertygad om att nästan alla älskade det och hade kul. Sen ligger den viljan att uppleva den känslan igen kvar till grund för att börja dricka mer senare i livet då du t ex mår dåligt. Sökandet av kicken du fick första gången ligger kvar resten av livet och de flesta blir alkoholiserade på äldre dar för att de just älskar berusningen. De som inte gillar effekten av alkohol i början, blir sällan alkoholiserade.

Kan skriva under på det. Många äldre alkoholister jagar fortfarande känslan de hade från de första fyllorna i tonåren, ibland funkar det, men oftast inte, istället blir de på sämre humör. Det hade varit kul att göra intervjuer med nyktra alkoholister för att få reda på anledningarna till att de fortsatte dricka så länge och vad de trodde att de skulle uppnå med det.

Dryga litern sprit är jättemycket! Och det stoppade ju inte med det, om jag förstått det hela rätt.

Om man däckar och har minnesluckor så lär man ha sagt och gjort en del konstigt den kvällen. 

Du klarar inte av det själv. Ta hjälp utifrån. Terapi, stödgrupper och läkemedel. Finns flera. Inte bara Antabus. Gammalt och effektivt men finns modernare. Största och viktigaste steget har du redan gjort. Erkänna för dig själv att du har problem. Klart du fixar det här. Heja dig!

Ja, men inga extrema mängder för den som är beroende.

Nej den som är beroende mår jättedåligt om den inte får sprit! Det är den största anledningen till att de fortsätter, trots att de kan förlora allt på vägen. 

Kan det inte vara självmedicinering i vissa fall pga obehandlade bakomliggande faktorer som ADHD och andra NPF?

Problemet är förvisso att depressioner även kan uppkomma av alkoholbruk, så det är kanske inte alltid enkelt att veta vad som är hönan och ägget.

För mig var det självmedicinering med drickandet. Jag har Asperger, eller Autism säger man ju nu.

Nu medicinerar jag med antidepressiva istället och mår mycket bättre.

Inga barn eller familj överhuvudtaget. Lever ensam och har varit traumatiserad och deprimerad sedan barnsben. Börjar även känna mer och mer att jag inte orkar med mera. Har aldrig fått någon riktig hjälp från VC heller trots många turer dit, både fysiskt som psykiskt.

Jag vet inte, men jag brukar hoppa mellan olika "beroenden". Så bara jag håller mig ifrån att köpa stark sprit så ska det nog lösa sig. Har lyckats sluta med cigg och snus nu i ett år.

Tack för era svar.