Mitt äldsta barn är förbi det där och den yngre har inte kommit dit än.
Men det som funkade bäst var nog att vi hade "block" med tid som kunde sparas veckovis. Om han hade ett block på 30 min per dag och så var det fotbollsträning måndag + tisdag som gjorde att han inte hann med något spel, så hade han totalt 3 block = 1,5h ihopsamlat på onsdagen. Att disponera (utifrån att läxor och annat var klart) eller fortsätta spara till helgen.
Och sen att vi satte oss in i spelen (då i början var det mest Skylanders och Minecraft) så att vi visste hur man spelade, hur lång en omgång tog, om det fanns olika moment, om det gick att spara osv. Så att när det blev diskussion och han sa att han precis börjat eller "har bara en omgång" kvar så visste vi att okej, det är 5-6 min max.
Och också att han fattade att det kanske är bättre att spara och stänga av nu, och ha en stund tillgodo än att dra igång något och så ska mamma eller pappa komma ner och säga till och vara sura
För du skulle inte avbryta ett barn mitt i en tennismatch och ta hen i handen och gå därifrån. På samma vis är det svårt att tänka att man ska avbryta ett barn mitt i något slags "match" på Playstation. Särskilt om det är barnets hobby och hen spelar online mot andra riktiga personer.
Så det är också ett tips, att sitta med barnet ibland.
Och de flesta barn jag känner har ganska dåligt begrepp om tid. Barnet kommer bli lika argt för att du vill stänga av efter 30 min som efter 2,5h, hur länge hen har spelat har hen sällan koll på! Så lika bra ta fajten vid den tid som ni bestämt för du skjuter bara problemet framför dig annars.
Vi har också pratat mycket om den mentala tallriksmodellen som Detsynsinte tagit fram:
Att rusta våra barn för att möta världen
Där kan man förstå tydligt att absolut, skärmtid eller scrolla på mobilen kan vara en del av det man gör på en dag. Som man planerar för. Men det börjar bli osunt när man bara "hamnar" där eller när det finns saker som aldrig blir av eller inte sker. Som man också behöver för att må bra.