Rätta chefens stavfel?

Precis, och istället för att gå bakom ryggen och göra det i smyg den här gången också, så ta upp det. Förra chefen blev så klart inte kränkt utan rätningen i sig, utan för att du gjorde det i lönndom och underminerade henne. Skippa det, håll en öppen dialog. 

"Du, chefem jag märkte att det smygit sig in lite felstavningar och så i brevet. Vill du att jag rätta de, eller...?"

Ställ en öppen fråga utan att döma. 

Jag gick inte alls bakom ryggen på chefen. Jag skulle skriva en längre text och hon bidrog med en egen text som skulle infogas. 

Den var väldigt dåligt formulerad men jag rättade bara de konkreta felen och då kände hon sig kränkt. Hon var alltså upprörd för att jag hade rättat stavfel, särskrivningar och meningsbyggnad. 

Hon fick självfallet läsa igenom texten innan den skickades ut och ändrade vissa saker så det blev fel igen och då lät jag det vara. 

Det var alltså min uppgift att skriva den längre texten så det var inget som gjordes i lönndom. 

Hon kunde helt enkelt inte ta några rättelser eller någon kritik oavsett vad det gällde. 

Skulle du alltså låta din chef skriva fel i mejl efter mejl när du vet att andra reagerar på det? 

Det beror på...när det gäller texter så brukar jag i förväg fråga: är det ok om jag rättar lite slarvfel om jag ser något? Det brukar alla säga ja till. Att jag sen ändrar meningsbyggnad mm som kanske egentligen är större än slarvfel nämner jag inte. Ingen har någonsin reagerat över ändringarna. 

När det gäller att använda uttryck fel, så beror det lite på vad det får för konsekvenser tycker jag. Jag hade en chef som konsekvent sa att vi skulle upphandla något när hen egentligen menade att vi skulle lägga anbud i en upphandling. Helt olika saker. Då brukade jag agera olika beroende på sammanhang. Om det var ett sammanhang där felet inte gav några konsekvenser så struntade jag i det. Men om det var viktigt att använda rätt uttryck så brukade jag harkla mig lite och diskret säga Ja, vi ska alltså lägga ett anbud i den o den upphandlingen...

Nu är jag chef själv och kan förtydliga en sån sak när det gäller mitt område utan att någon tycker det är konstigt om jag lägger mig i så att säga. Det beror ju på sammanhanget och vad man har för position i frågan. Om någon av mina medarbetare skulle rätta mig om jag sa något galet, skulle jag säga Tack så är det ju, vad bra att du sa det eller liknande.

Om man har en ok relation med chefen, kan man i ett avstämningssamtal t ex lyfta frågan att man undrar lite vad hen menar med uttrycket som hen använder fel. Och kanske säga att man själv brukar säga såhär...eller jaha, jag trodde det betydde...

Men jag vet en chef hos oss som blir jättearg när någon rättar honom när han säger något helt tokigt. Jag vet att hans medarbetare väljer sina strider noga och bara rättar när det är riktigt viktigt. I övrigt så ser de till att det blir rätt utfört även när han sagt något konstigt på nåt möte. 

Till sist vill jag säga att väldigt många människor har uttryck som de använder heltokigt. Eller att de säger fel ord helt enkelt. T ex inplentera istället för implementera. Man får ha lite överseende med sånt tycker jag. Ingen är perfekt. Men man kan inte låta någon säga/skriva helt fel så att folk inte förstår vad hen menar. Då tycker jag man har en skyldighet att hjälpa den personen. 

Varför är det just du som ska påpeka detta? Du är väl inte den enda som har henne som chef?

Rätta texter gör man om blivit ombedd att korrekturläsa.

Osympatiskt!
Men jag har också varit med om att man uttalat ber mig om input och att "läsa igenom" texter eller utskick och sen blir skitsur när jag meddelar vad jag hittat och ger förslag på alternativa skrivningar...

Rätta chefens stavfel?

Det här en känslig fråga förstås. Jag jobbar mycket med textbearbetning och har haft två olika chefer som båda har svårt för att skriva korrekt. 

I det första fallet var det verkligen illa med stavfel, särskrivningar och felaktig meningsbyggnad. 

Vid ett tillfälle skulle den första chefen skriva en längre text som skulle läsas av externa aktörer.

Jag rättade hennes text den gången eftersom jag såg reaktionerna hos vår personal som läste texten. Det skulle inte se bra ut för chefens del om texten skickades ut externt. 

Jag rättade så lite som möjligt så att det fortfarande skulle vara hennes text men hon blev ändå kränkt. 

Mot bakgrund av det har jag ett litet dilemma nu. Den andra chefen med skrivsvårigheter, som är min nuvarande, använder ett visst uttryck helt fel. 

Hon skriver det ungefär som det låter och det är helt fel ord med en annan betydelse. Jag vill inte outa mig genom att skriva exakt vilket men det ser bara galet ut. 

Mina kollegor har reagerat på det och självklart gör andra det också när hon skriver det i mejl eller texter. 

Min fråga är alltså: Skulle ni påpeka felet eller låta det vara? 

Jag vill ju inte att hon ska känna sig kränkt men inte heller att hon gör bort sig. 

Jag arbetar med texter på min arbetsplats. Jag har vid ett tillfälle fått i uppdrag av en högre uppsatt chef att korrekturläsa min chefs texter eftersom hon har vissa skrivsvårigheter. 

De andra tvekar väl av samma skäl som jag. Vem vill stöta sig med chefen? 

Jag arbetar med texter på min arbetsplats. Jag har vid ett tillfälle fått i uppdrag av en högre uppsatt chef att korrekturläsa min chefs texter eftersom hon har vissa skrivsvårigheter. 

De andra tvekar väl av samma skäl som jag. Vem vill stöta sig med chefen? 

Så det är din arbetsuppgift? I så fall fattar jag inte varför chefen blev arg för att du gjorde ditt jobb. Om det inte är din arbetsuppgift ska du inte göra det. 

Kanske för att chefen inte vet att det var ts uppgift? 

Har du tagit upp det med din chef, att en annan högre chef bett dig att korrekturläsa hennes texter? 

Börja där, så märker du vilken hållning hon har.

Så det är din arbetsuppgift? I så fall fattar jag inte varför chefen blev arg för att du gjorde ditt jobb. Om det inte är din arbetsuppgift ska du inte göra det. 

Hon fick vidarebefordra texten till mig på den överordnade chefens uppmaning så det var en rätt jobbig situation. Jag tror att hon tog det ganska hårt. 

Hon var en hemsk chef som ofta agerade irrationellt och aggressivt så det spelade ingen roll att det var min uppgift.