Första graviditeten - det blev tvillingar. Hjälp!

Jag hade ett barn innan jag fick tvillingar, så det var inte första graviditeten.

Jag tror att det blir vad du gör det till. Absolut, det blir två att ta hand om, men det blir också dubbel glädje och dubbel kärlek. Ni blir inte en liten familj på tre, men en familj på fyra.

I början behöver du definitivt inte dubbelt av allt. Mina sov tillsammans i en spjälsäng när de var nyfödda, vilket också gjorde att de sov jättebra då de hela tiden hade närheten av varandra.

När jag fick mina veckopendlade min man så jag var ensam hela veckorna med två nyfödda, ett äldre syskon och flera hundar. Det gick jättebra det också. Idag har ni rätt att ta ut dubbeldagar vilket innebär att ni båda kan vara hemma samtidigt och hjälpas åt.

Ett tips som jag fick och som underlättade allt enormt, var att alltid hålla ihop dem. Äta samtidigt, sova samtidigt, samma rutiner. Det tar lite längre tid, men det blir inte jobbigare än att ha ett barn. Det blir värre om de skapar sina egna rutiner och det blir ojämnt över dagen. Då får du hålla igång hela tiden. 

Och ett tips till. När barnen sover, sov du också! Även om det är mitt på dagen. Då orkar du bättre än om du passar på att göra annat när de sover.

En bekant till mig fick också tvillingar vid första graviditeten. Hon tyckte det var underbart att få de två barn de ville ha på en graviditet. Så man kan se det på ett annat sätt också. Hon har inte saknat att vara gravid igen.

Lycka till! Tvillingar är underbart på så många sätt, det kommer du upptäcka själv också!

Jag har inte tvillingar men reagerade på att du ville njuta av graviditeten. Det är långt ifrån alla som kan njuta av en graviditet. Det är mer nåt man tar sig igenom. Så släpp den tanken. :) 

Jag förstår att detta är en chock. Prata, prata, prata. Med varandra, med närstående och med vården. Ha ett papper framme där ni skriver upp alla frågor ni kommer på så att ni minns vad ni ska fråga om nästa gång hos bm. Det är så lätt att glömma något. 

OM man ska få tvillingar är det ju ändå rätt bra att börja med det. Ni har inga äldre syskon ni också ska ta hand om och ni behöver inte byta bil etc. 

Jag och min man har tvåäggstvillingar och inga andra barn. Jag har tvillingar i släkten men inte på nära håll. Och i ett fall handlar det om enäggstvillingar, så det räknas inte i detta sammanhang. Enäggstvillingar är slumpen, att ett ägg delar sig efter befruktningen. De flesta tvillingar är dock tvåäggs.

Förutom ärftlighet spelar mammans ålder in. Jag vet inte hur gammal du är, men kvinnor över 35 får oftare tvillingar än kvinnor under 30. Helt utan IVF alltså. Man vet inte varför det är så, bara att det är så. Antagligen har det med hormonförändringar att göra, att två ägg släpps i stället för ett. Jag var 36 när våra barn föddes.

Men alla kan få tvillingar, även om ålder och ärftlighet ökar sannolikheten för tvåäggstvillingar.

Vi fick veta redan i vecka 8 att det var två embryon, eftersom jag gjorde ett tidigt ultraljud. Men så tidigt är det inte säkert att det blir två foster, det ena kan tillbakautvecklas utan att man märker det. De hörde dock hjärtslag från båda, om än svagt. I vecka 13 gjordes ett nytt UL i samband med KUB-test. Då konstaterades att det var två levande, nästan lika stora foster. Så vi visste tidigt att det skulle bli två. 

Vi såg fram emot det med skräckblandad förtjusning kan man säga. Var jätteglada, men också lite oroade. Ingen av oss hade jättevana vid barn. Nu skulle vi få två på en gång! Men det har gått jättebra och jag är inte säker på att det är så mycket tuffare än att ha ett barn. Visst är det tufft ibland, men så är det för alla.

Hur långt gången är du? Många tvillinggravida mår mer illa än de som bara bär ett barn, men inte alla. Jag hade inga stora besvär av illamående och var inte särskilt stor och tung förrän mot slutet av graviditeten. Våra barn föddes med kejsarsnitt några veckor före BF. De sista veckorna var jobbiga, men innan hade jag det inte så jobbigt.

Jag skulle kunna skriva mycket mer, men nöjer mig så här så att det inte blir för långt. Fråga gärna om du undrar något specifikt.

Jag har tvillingar som är mina första och enda barn. Jag känner igen mig i det du skriver om att vara avundsjuk på de med ett barn, så kunde jag också känna bland. Första tiden var jobbig och inte som jag tänkt mig att det skulle bli att vara mammaledig.Men för det mesta har jag varit otroligt glad över att vara mamma till tvillingar och i hemlighet tyckt synd om andra som inte får uppleva det.

Det är ju så otroligt gulligt med tvillingar. Det finns inget härligare än när de upptäcker varandra i början, mina kunde ligga och titta på varandra och skratta sina gurglande bebisskratt bara av synen av den andra. Det var helt underbart när de började prata och man kunde tjuvlyssna på när de resonerade med varandra. Det är fortfarande underbart att lyssna på dem ibland, de är så nära. 

Nu när de är tolv år är fördelarna många. Man behöver inte ta med kompisar på semestrar och annat. De är varandras bästa vänner. Man behöver bara anpassa aktiviteter till deras ålder, fast det gäller bara om man inte skaffar fler barn iofs.  

De håller varandra om ryggen i skolan och när det behövs. De hjälps åt på ett jämbördigt sätt, vi behöver inte fundera över om vi lägger för mycket ansvar på det äldre barnet. De klarar mer ihop än själva men utan att en behöver bära hela ansvaret som det blir när ett syskon är yngre. 

Tiden med småbarn och vab blev mycket kortare än för de med flera barn i olika åldrar. Jag behövde bara gå igenom en graviditet vilket jag räknar som ett plus. 

Man får väldigt mycket positiv uppmärksamhet som mamma till tvillingar när de är små. Förväntningarna och kraven från omgivningen blir mindre, man får mer hjälp. Alla tycker man är duktig bara för att man har två. 

Man blir mer jämställda som föräldrar redan från början, båda kan ha varsin bebis. 

Det finns många fördelar med tvillingar men det bästa är att det är dubbelt av allt det gulliga och roliga. Grattis! 

Självklart blir det en omställning, men ni får mer tid tillsammans, ni får fler föräldradagar och ni kommer ha barn som är tillsammans stor del av sin tid under uppväxten och kan ha glädje av varandra.

Gå in på facebook marketplace, börja kolla saker som startpaket för bebis eller babykit mm. Då kan ni köpa en drös med saker billigt. Ett tips är att ni köper en babygunga, Mamaroo är mitt tips, så du kan sätta ned en bebis ifall du är ensam med två. Sedan behöver ni inte två av allt, ni behöver inte två skötbord, men ni vill ha dubbel uppsättning v kläder och flaskor. Det finns massa bra dubbelvagnar, Bugaboo Doney är jättebra och ni kan hitta saker begagnat.

Sedan är det viktigt att ni samtalar du och pappan, diskutera hur ni mår, vad ni känner och frågor ni har skriv ned dem och ta med till MVC så kan de hjälpa er. Ni kan även be att få prata med en kurator om ni behöver 

Ja, alltså, jag menar att jag vill ju ändå kunna njuta och inte ha panikångest i resten av graviditeten. Det är ju liksom sista gången i mitt liv jag bara (mer eller mindre) behöver tänka på mig själv, sista tiden jag och min man har bara vi två och jag vill ju ändå se den här tiden som mysig och fin. 

Vi pratar mycket och jag har en fin kontakt med min bm. Jag har tänkt flera gånger att faktiskt skriva upp frågor, för jag glömmer alltid bort att göra det när dom väl poppar upp. Jag vaknade liksom klockan fyra häromdagen bara för att jag började tänka på olika saker, frågor och sånt jag ville checka av med bm. 
Så absolut, måste börja skriva upp allt! Jag känner att allt nog kommer kännas bättre när jag har fått diskutera det ordentligt med henne och fått ställa frågor. Nu när allt är så nytt och okänt känner jag att jag får mer oro, bara för att jag inte känner att jag har koll på läget.

Tack! Jag är 35, så jag antar att det kan ha spelat in. Det är också tvåäggstvillingar vi ska få, helt spontant. Jag vet att alla kan få tvillingar, men det var liksom inte något jag ens övervägde att vi skulle få. Tydligen är bara 3% av födslar tvillingar också, så det är ju väldigt ovanligt. Jag tror att det bidrog till första chocken, just att det inte var något jag ens tänkt skulle kunna hända. 

Jag är i vecka 13 nu, så jag är ändå relativt långt gången. Jag tror att jag tekniskt sett är inne i andra trimestern nu. Det var också först nu vi fick göra ultraljud, så det var nu vi fick veta att dom är två.

Jag har faktiskt mått ganska bra hittills. Jag har varit väldigt illamående, men inte så att jag faktiskt behövt kräkas. Det har liksom hjälp att bara dricka eller äta något, så det har varit skönt. Det börjar dessutom bli bättre nu, så jag hoppas att det åtminstone försvinner snart. 

Så härligt att läsa. Det låter ju faktiskt väldigt härligt och gulligt att de är så nära och har varandra på det sättet. Det kan jag känna att jag också ser fram emot att förhoppningsvis få se i mina.

Men ja, just nu har jag mest fokuserat på  just resten av graviditeten, förlossning och första tiden med bebisarna. Jag hoppas verkligen att jag också kommer börja känna som du, att det egentligen är synd om dom som inte får uppleva att ha tvillingar. Det känns bara som att det blev en så stor skillnad mot den enda bebisen vi förväntade att få se på ultraljudet. Min man sa till och med innan vi gick in "ska vi slå vad om hur många det är?" mer på skämt, och jag sa att "det kommer nog vara EN". Tji fick jag. haha Jag trodde på riktigt att hon skojade när hon berättade att vi ska få tvillingar.  

Fick mina pojkar för 13 år sedan. De är mina enda barn. Visst var det galet under graviditeten, men jag mådde superbra hela tiden. Nu hade jag svårt att njuta pga tidigare missfall men det underlättade med extra ultraljud efter RUL. 

Mina pojkar bedömdes som tvåäggs, dvs de var DCDA. På ett dna-test senare fick vi veta att de är enäggs. När ett ägg delas under de första tre dagarna blir det en DCDA-graviditet, vilket är den absolut säkraste av tvillinggraviditeter då de gar sina egna säckar och moderkakor. Ca en fjärdedel av alla samkönade DCDA-tvillingar är enäggs. 

Fram till sista ultraljudet i v36 låg T1 i säte och vi var inställda på kejsarsnitt. Men, han hade lyckats vända sig och istället gjorde vi ett försök med vaginal förlossning. Hade jag kunnat ändra något alls gällande graviditet och förlossning hade jag ändrat just det då det blev en extremt utdragen historia som slutade med snitt iaf. 

Väl ute var de extremt synkade gällande allt (och är fortfarande, speciellt när det kommer till toalettbesök). För oss underlättade det. 

På Facebook finns det en grupp som heter "vi dom har eller väntar tvillingar eller fler" där du kan få stöd. Det finns även grupper där tvillingar säljer till tvillingar.

Det är omtumlande att få veta att det ligger två (eller fler) i magen men det är också väldigt speciellt och spännande. Och tvillingföräldrar är generellt sett väldigt stöttande till varandra. Enlingsföräldrar kan inte förstå hur det är så se om det finns andra tvillinggravida kopplade till din MVC som du kan få kontakt med. 

Vad gäller föräldraledighet så behöver ni inte ta ut dubbeldagar utan vill ni vara lediga samtidigt så tar ni för varsitt barn. Det ni får extra är 90 SGI-dagar och 90 lägstadagar så rent krasst är inte våra barn värda lika mycket ledighet som om de kommit med 9 månaders mellanrum. 

Grattis ! Det är underbart med tvillingar.
Fördelar:
Man får två små underbara barn direkt! 
De små får tidigt glädje av varandra.
Båda föräldrarna engageras mer eller mindre automatiskt, pappan blir absolut inte utanför på något sätt, han behövs lika mycket som mamman, från början. Man får massor av positiv uppmärksamhet hela tiden som tvillingförälder. 
Det är lätt att göra saker med barnen sen när de blir några år, de är ju då lika gamla och uppskattar oftast samma saker. 

Man får också synergieffekter tex med simskola och andra aktiviteter som tex rytmik och barndans gick mina tvillingar på tillsammans. . 

Tips:
Se till att ladda med matlådor i förväg i frysen och köp allt ni behöver i god tid! Vi fick barnen i v36, många får dem tidigare.
Se till att pappan kan vara hemma minst de 20 pappadagarna, helst mer, från början. Många pappor är hemma de tre första månaderna, nuförtiden , vi gjorde inte så men det hade varit bra.
De första veckorna fokuserade jag på att få amningen att funka och pappan skötte all markservice i de sex veckor han var hemma. 
Eftersom vi var inskrivna på neo två veckor fick vi båda vabba dessa veckor, så de tjugo pappadagarna började först när vi kom hem. Min man var därför hemma sex veckor. Hade varit bra med ännu mer tid båda föräldrarna hemma. 

Sen när barnen blivit några månader är mitt tips att åka till öppna förskolan så att du inte blir isolerad. 

När jag fick mitt första barn var jag full av oro och ångest och tyckte det var jättejobbigt i början att ta sig ut på stan, åka buss, söva bebis, ja allt.

En granne fick tvillingar precis samtidigt, hon och jag var ungefär lika hispiga och tyckte allt var svårt och jobbigt. Efter ett par veckor hade vi båda kommit in i våra rytmer och allt flöt på bra. Det tog henne dubbelt så lång tid att tex byta blöjor men vi kom in i rutiner lika snabbt. Ingen större skillnad, visst hade hon det jobbigare än jag men vi vande oss lika snabbt.

Ganska snart började jag vara lite avundsjuk på tvillingarna ibland, när jag såg vilken glädje de hade av varandra, medan min stackars son var helt ensam utan syskon. Sen i grundskolan hade min son fyra nära kompisar som alla var tvillingar, och jag såg hur kul det var för dem att ha en tvilling. 

Oroa dig inte, det ordnar sig, det blir alldeles naturligt för dig snabbt, det finns massor av lyckliga tvillingfamiljer. 

Och det bästa med tvillingar är att ni bara behöver ha sex en gång fast får två bebisar, haha! Mängdrabatt!