Hej!
Förra veckan bestämde sig min man äntligen för att han vill skiljas efter en lång svår höst med velande. Jag kände mig lättad! Jag har varit som en gisslan känns det då jag inte har velat separera. Min gräns var också nådd. Jag var glad efter beslutet.
Dagen efter har vi världens sex. Och morgonen därpå. ?
Vad fan? Är det en slags bearbetning? Är det ånger? Jag förstår inte riktigt mer än att jag vill Och att det känns bra.
Verkar väldigt vanligt och tror tyvärr inte det betyder någon förändring. Var rädd om dig.
Ja, det är vanligt. När beslutet är taget och spänningarna släpper.
Om ert beslutet är övervägt, och det verkar det vara, så fortsätt med det beslut som ni har tagit.
Hej!
Förra veckan bestämde sig min man äntligen för att han vill skiljas efter en lång svår höst med velande. Jag kände mig lättad! Jag har varit som en gisslan känns det då jag inte har velat separera. Min gräns var också nådd. Jag var glad efter beslutet.
Dagen efter har vi världens sex. Och morgonen därpå. ?
Vad fan? Är det en slags bearbetning? Är det ånger? Jag förstår inte riktigt mer än att jag vill Och att det känns bra.
Jag ska se det som bara bra sex och ett kroppsligt sätt att ta farväl.
Ja när beslutet är taget, alla måsten släpps, inga mer hemligheter finns, alla murar är rivna så kan sexet plötsligt blomma upp och bli riktigt hett men det betyder inget annat än just detta..
Det är tyvärr också väldigt vanligt vanligt att klamra sig fast vid det och känna att allt är ett misstag och vilja ångra beslutet och köra vidare.. men det funkar inte så..
Var rädd om dig i detta läge för man är oerhört sårbar och utsatt och skilsmässosex kan i slutändan vara oerhört förnedrande när man rn dag vaknar upp och inser att skilsmässan är klar, han har dragit och gått vidare med nån annan.
Jag hade bara sett det som ren förnedring. En numera likgiltig man vill använda din kropp en sista gång efter att han redan har bestämt att din personlighet inte duger.
Och du har inte ryggrad eller självrespekt nog att stå emot.
Jag var i samma sits i höstas och min man var på väg att lämna mig, han sa aldrig som din man att han skulle göra det utan velade mest under flera månader.
För mig kändes det väldigt fel o konstigt då vi under samma period var otroligt nära hela tiden med mycket sex och kramar, iaf mer än vi tidigare haft med typ varann dag.
Men märkte också att han ibland hade ett avstånd, som släppte emellenåt. Var otroligt jobbigt....visste inte vad jag skulle göra.
Men vi pratade massor, gick i parterapi 2 ggr och på något vis kom vi ut på andra sidan...
Nu efter några månaders ovisshet har vi hur mycket sex som helst, typ varje dag, och det känns som alla hämningar har släppt när vi pratat och kommit fram till att båda har haft en saknad efter närhet under våra år tillsammans. Vårt problem har varit kommunikation.
Nu har jag ingen aning om hur det ser ut för er, vad som gör att din man velar. Men det kanske vara ett sätt att lätta på trycket som varit. Och det behöver inte betyda att det blir ett avslut.
Kan du berätta lite mer om situationen?
Om det hela nu är bestämt, så är det på sikt bättre för dig att inte ha så mycket kroppskontakt. För det ökar bildningen av hormonet oxytocin som är ett känslomässigt bindningshormon.
Du blir alltså mer anknuten till honom ju mer kroppskontakt som ni har. Kvinnor före klimakteriet bildar mer sådant än män. Så det gör det svårare för dig att separera.
Du behöver börja den känslomässiga och kroppsliga separationsprocessen från den person som du är anknyten till. Tyvärr är det väldigt smärtsamt men det går gudskelov över.