Vad tycker ni om att skolsköterskan har samtal med 10 åringar angående kost? Är det bara jag som reagerar, nu med alla ideal som finns, att det är horribelt att prata kostvanor med barn? Jag förstår om det är ett överviktigt barn, att ta de med föräldrarna först och sen komma fram till hur man förmedlar det till barnet på rätt sätt. Nu har jag fått hem ett papper där bland annat kost och motion ska tas upp.
Jag har en ung flicka i släkten som fick svår anorexia efter ett samtal med skolsköterskan. Man får aldrig prata vikt med ett barn, det är så oerhört känsligt.
Jag skulle gissa att det var samtalet som var den utlösande faktorn, inte det som ensamt orsakade sjukdomen.
Mitt barn fick mycket långvarig ångestproblematik efter en specifik händelse. Visst var det händelsen som utlöste ångesten. Men det var en ändå relativt vanlig sak som hände (en kroppsskada) och barn får generellt inte svår ångestproblematik pga det. Förmodligen har mitt barn genetisk fallenhet för att utveckla ångest och du och flickan det har skrivits om hade fallenhet för att utveckla anorexia.
Man har sett att en del människor kan utveckla anorexia genom att få för lite mat en period, tex genom religiös fasta. De har något i sig som triggar beteendet, trots att det låga intaget av mat inte ens hade med viktminskning att göra.
Därmed inte sagt att elevhälsan på era skolor gjorde rätt! De verkar ha misskött sitt uppdrag. Men att säga att det var endast det samtalet som gav anorexia är förmodligen inte helt korrekt.
Jag skulle gissa att det var samtalet som var den utlösande faktorn, inte det som ensamt orsakade sjukdomen.
Mitt barn fick mycket långvarig ångestproblematik efter en specifik händelse. Visst var det händelsen som utlöste ångesten. Men det var en ändå relativt vanlig sak som hände (en kroppsskada) och barn får generellt inte svår ångestproblematik pga det. Förmodligen har mitt barn genetisk fallenhet för att utveckla ångest och du och flickan det har skrivits om hade fallenhet för att utveckla anorexia.
Man har sett att en del människor kan utveckla anorexia genom att få för lite mat en period, tex genom religiös fasta. De har något i sig som triggar beteendet, trots att det låga intaget av mat inte ens hade med viktminskning att göra.
Därmed inte sagt att elevhälsan på era skolor gjorde rätt! De verkar ha misskött sitt uppdrag. Men att säga att det var endast det samtalet som gav anorexia är förmodligen inte helt korrekt.
En del personer har rent fysiskt lättare att utveckla anorexi. Sjukdomen kan därför vara vanligare i en del släkter.
Men yttre saker kan vara den utlösande faktorn. Allmänna kroppsideal i samhället, det pratas t.ex. mycket om att banta. Bilder i media med trådsmala modeller. Och att någon säger något olämpligt till barnet kan bidra.
Skolsköterskan ska i den allmänna hälsoscreeningen bara tala om vilken kost som är bra för kroppen och det psykiska välmåendet. Har sköterskan några funderingar kring barnets vikt kan hen ta det i direkt kontakt med föräldern senare.
Allt annat är förkastligt. I screeningen är det flera olika områden som berörs. Maten är bara en del i det hela.
Jag skulle gissa att det var samtalet som var den utlösande faktorn, inte det som ensamt orsakade sjukdomen.
Mitt barn fick mycket långvarig ångestproblematik efter en specifik händelse. Visst var det händelsen som utlöste ångesten. Men det var en ändå relativt vanlig sak som hände (en kroppsskada) och barn får generellt inte svår ångestproblematik pga det. Förmodligen har mitt barn genetisk fallenhet för att utveckla ångest och du och flickan det har skrivits om hade fallenhet för att utveckla anorexia.
Man har sett att en del människor kan utveckla anorexia genom att få för lite mat en period, tex genom religiös fasta. De har något i sig som triggar beteendet, trots att det låga intaget av mat inte ens hade med viktminskning att göra.
Därmed inte sagt att elevhälsan på era skolor gjorde rätt! De verkar ha misskött sitt uppdrag. Men att säga att det var endast det samtalet som gav anorexia är förmodligen inte helt korrekt.
Genetiska sårbarheter ska förstås inte underskattas. Detsamma gäller ju mycket annat, som t ex alkoholism eller depression.
Även om det oftast finns andra orsaker också, kan det finnas en genetisk komponent.
I vilket fall som helst ska elevhälsan givetvis inte uttrycka sig olämpligt. Inte föräldrar heller. Och jag håller med om att man aldrig ska prata vikt direkt med barn. Inte heller fokusera för mycket på kost och motion, då det i sig kan leda till fixering hos barnet. Bättre att prata om vad man mår bra av och GÖRA sådant man mår bra av. Föregå med gott exempel.
Genetiska sårbarheter ska förstås inte underskattas. Detsamma gäller ju mycket annat, som t ex alkoholism eller depression.
Även om det oftast finns andra orsaker också, kan det finnas en genetisk komponent.
I vilket fall som helst ska elevhälsan givetvis inte uttrycka sig olämpligt. Inte föräldrar heller. Och jag håller med om att man aldrig ska prata vikt direkt med barn. Inte heller fokusera för mycket på kost och motion, då det i sig kan leda till fixering hos barnet. Bättre att prata om vad man mår bra av och GÖRA sådant man mår bra av. Föregå med gott exempel.
Genetiska sårbarheter ska förstås inte underskattas. Detsamma gäller ju mycket annat, som t ex alkoholism eller depression.
Även om det oftast finns andra orsaker också, kan det finnas en genetisk komponent.
I vilket fall som helst ska elevhälsan givetvis inte uttrycka sig olämpligt. Inte föräldrar heller. Och jag håller med om att man aldrig ska prata vikt direkt med barn. Inte heller fokusera för mycket på kost och motion, då det i sig kan leda till fixering hos barnet. Bättre att prata om vad man mår bra av och GÖRA sådant man mår bra av. Föregå med gott exempel.
