Kräver jag för mycket av min man nu i slutet av graviditeten?

Förhoppningsvis förstår han då vad det innebär att ta hand om barn och hem efter han tvingas ta hela ansvaret. Det kan vara svårt för män att förstå det innan de gör det, och ofta vill inte kvinnan släppa sitt barn så han får göra det och lära sig. Precis som kvinnan inte kommer t ex lära sig byta däck på bilen genom att läsa instruktionsboken och ge skiftnyckeln till mannen när han ber om den medan han gör grovjobbet.

Ja,men då gäller det bara 10 dagar. Dagar som de båda ska ägna åt att knyta an med barnet och TS kanske måste amma.
Så det kan bli svårt att lämna över hela ansvaret på honom då. Utan det är nog kanske bättre då han tar FL.

Den där j*dra amningen verkar vara orsaken kvinnan anser mannen inte ska få ta ansvar, och sedan gnäller hon om att han aldrig tar ansvar.

Den där j*dra amningen verkar vara orsaken kvinnan anser mannen inte ska få ta ansvar, och sedan gnäller hon om att han aldrig tar ansvar.

Jag känner mig inte ett dugg hotad av hans barn och har aldrig gjort skillnad på dem här hemma. Jag försöker hitta ett sätt att effektivisera hans tid och eftersom jag fått ta många tunga samtal med hans äldsta barn som har det jobbigt nu tänker jag att det kanske är mindre förlust i relationen med både mig och barnen om han inte sitter på läktaren i två timmar och istället är hemma två timmar extra en annan dag. 

Jag förstår att du har en tuff situation, men varför får han inte följa sina barn till träningen?  

Han kanske kan få bestämma själv när han vill umgås med sina barn? Tonåringar kan behöva sina föräldrar lika mycket som småbarn, men på ett helt annat sätt. Jag ser inte det som konstigt. 

Att göra något med sina barn två kvällar i veckan varannan vecka kan inte ses som överdrivet på något sätt. 

Du kanske jämför med när du fick ditt första barn? Då kanske ni var två personer utan tidigare barn och hade betydligt mer tid till varandra och barnet. Nu är din man snart trebarnspappa. Det innebär väl att de veckor som tonåringarna är på plats så finns det inte så mycket tid över till någon egentligen. Det är inte lätt att dela sig nu på tre och sen på fyra personer som behöver ens tid och engagemang. 

 

Om min sambo hade sagt att jag inte får följa med till mitt barns träning (dans i det här fallet) hade jag nog lämnat honom. Jag kan inte alltid vara med henne på grund av småsyskonen, ibland får hon åka buss själv och mormor hämtar.  Men det kan ju vara kul som förälder att se vad barnet gör också och barnet (även om det är en tonåring)  uppskattar ofta om man är med och är engagerad. Nu har jag varken bil eller körkort tyvärr (bor precis utanför Stockholm) men om jag hade haft det hade jag nog gärna skjutsat när jag kan. 

Jag har två barn sen innan och två gemensamma med sambon. Vet att det inte alltid är lätt med bonusfamiljer. Men jag tycker det är konstigt med alla de här kvinnorna på familjeliv som helt frivilligt blir tillsammans med män som har barn sen innan och sen inte klarar av att leva med att männen har barn sen innan. TS eller någon annan får gärna förklara hur ni tänker? Varför inte välja någon utan barn? 

Sen vet jag inte om TS har barn sen innan men när man har en bebis (som jag har nu) skulle man göra nästan vadsomhelst för en kväll ensam när man bara kan ta det lugnt och kolla serier eller läsa eller något. Varför inte passa på att njuta av det innan bebisen kommer? 

Om min sambo hade sagt att jag inte får följa med till mitt barns träning (dans i det här fallet) hade jag nog lämnat honom. Jag kan inte alltid vara med henne på grund av småsyskonen, ibland får hon åka buss själv och mormor hämtar.  Men det kan ju vara kul som förälder att se vad barnet gör också och barnet (även om det är en tonåring)  uppskattar ofta om man är med och är engagerad. Nu har jag varken bil eller körkort tyvärr (bor precis utanför Stockholm) men om jag hade haft det hade jag nog gärna skjutsat när jag kan. 

Jag har två barn sen innan och två gemensamma med sambon. Vet att det inte alltid är lätt med bonusfamiljer. Men jag tycker det är konstigt med alla de här kvinnorna på familjeliv som helt frivilligt blir tillsammans med män som har barn sen innan och sen inte klarar av att leva med att männen har barn sen innan. TS eller någon annan får gärna förklara hur ni tänker? Varför inte välja någon utan barn? 

Sen vet jag inte om TS har barn sen innan men när man har en bebis (som jag har nu) skulle man göra nästan vadsomhelst för en kväll ensam när man bara kan ta det lugnt och kolla serier eller läsa eller något. Varför inte passa på att njuta av det innan bebisen kommer? 

TS har skrivit att hon inte alls motsätter sig att han skjutsar sina barn till deras träningar. Det är att han samtidigt lägger flera timmar på egen träning samma vecka så att han knappt är hemma.
De flesta män med sunt förnuft och en gnutta empati vill väl vara hemma så mycket det går med sin höggravida partner. Speciellt när hon mår dåligt som TS gör.

Och ja,TS har ett barn sedan tidigare men som har flyttat hemifrån.

Om du läser TS inlägg i tråden så borde det klarna kring hur hon tänker.

Själv har jag svårt att förstå hur man kan skriva ett så här dömande inlägg till någon utan att läsa vad som skrivits  

Man kan väl ha delat ansvar även om mamman ammar? Finns ju andra saker en bäbis behöver. Därmed säger jag inte att du inte har rätt, många mammor har svårt att dela ansvar med pappan och gör hon det står hon över axeln för att se så det blir rätt gjort. 

Jag har inte läst alla inlägg men i det inlägget av TS som jag läste lät det som att hon var sur för att han skjutsade barnen till träningen eftersom hon skrev att han inte ens umgås med barnen eller pratar med dom i bilen. 

Om jag ska vara ärlig så har jag lite svårt att förstå att man blir sur för att någon tränar också , det är väl viktigare att han är hemma när bebisen har kommit och hjälper till då. Kanske bättre att passa på att träna och göra saker utanför hemmet nu innan. Så länge han går att nå om något skulle hända. Om han däremot inte hjälper till hemma och lämnar allt hushållsarbete till henne när hon är höggravid förstår jag att hon blir sur. 

Jag är inte sur varken för att han tränar eller skjutsar sina barn till träning. Kommentaren om att de inte umgås mer än 5-10 min i bilen och att det kanske då finns viktigare tillfällen att finnas för sina barn än just de minuterna ä tagen ur sin kontext då jag svarade någon tyckte att det var viktig tid i deras umgänge. Jag tänker att en hel kväll tillsammans hemma och kunna prata i lugn och ro med sin pappa är mer värt.

Det som gör mig ledsen (inte sur) är att han på barnveckorna är borta fem av sju kvällar och på barnfria veckor tre av sju nu när jag mår dåligt och behöver stöttning. Jag är också orolig för hur det kommer att bli när bäbisen kommer om en månad, då det här träningsilet var något han började med för typ två veckor sedan, vilket jag tyckte var lite dålig tajming.

Men är det bara i två veckor som han har tränat såhär är det inte så troligt att han kommer behålla den frekvensen när bebisen kommit. Jag förstår att du är orolig och mår dåligt. Det är naturligt i din situation. De flesta mår dåligt av att vara isolerade och den sista månaden i graviditeten är jobbig både känslomässigt och kroppsligt. 

Jag tycker att din kille borde vara hemma med dig mer nu  men han är väl lite dum och har svårt att förstå hur det känns för dig. Det betyder inte att han är jättedum och kommer bli en frånvarande känslokall mansgris när bebisen har kommit. Om du tänker på hur din kille har varit under hela den tiden ni varit ihop, hur tror du då att det kommer bli?

Jag tror det blir bra. Det jag ser är att ni har bra förutsättningar. Du har en bra relation med hans barn och han är en inte perfekt men närvarande pappa som prioriterar sina barn. 

Ja, jag har inte varit ett dugg orolig fram till nu. Vi pratade tidigare i veckan och då var han väldigt fast besluten om att hålla den här träningsfrekvensen även senare. Jag påpekade att det nog inte är möjligt och sen får vi sen om poletten trillar ner.

Tack för dina vänliga ord, jag ska försöka tänka mer positivt ☺️

Ja, jag har inte varit ett dugg orolig fram till nu. Vi pratade tidigare i veckan och då var han väldigt fast besluten om att hålla den här träningsfrekvensen även senare. Jag påpekade att det nog inte är möjligt och sen får vi sen om poletten trillar ner.

Tack för dina vänliga ord, jag ska försöka tänka mer positivt ☺️