Vad kan man förvänta sig av/ha för krav på släktingar som gör "oplanerade" långbesök?
Jag har ärvt en liten stuga/torp av en släkting som gått bort, i höstas. Ingen visste riktigt att stugan existerade, och släktingen avslujade det inte heller när jag började prata med henne om att jag tänkte spara ihop till ett sommarställe. Det är bara funderingar jag har haft sedan i sommras så jag har inte direkt spritt det i familjen.
I första andetaget när vi fick veta att släktingen testamenterat en stuga till mig så trodde alla att jag skulle vilja sälja den, och alla sa också att de inte var intresserade. När jag sa att jag tänker behålla stugan blev det lite annat ljud i skällan. Det var det genast jättebra att någon i familjen har ett lantställe som man kan besöka.
Jag har inte sagt nej till det. Men inte än sagt ok heller. För julefridens skull mestadels.
Men nu vänder jag mig till er, kära familjelivare, för att få hjälp med vad som kan vara rimliga regler och förväntningar för att ha besök av familj i en stuga. Jag har ju hört att det kan bli både diskussioner och bråk. Så jag tänker att det kan vara bra att förekomma det. Jag har också vuxit upp med att hjäpa och ta hand om allt och alla utom mig själv och har lätt för att bli överkörd ibland.
Så, tips och tankar? Tack!