Olika arbetstider i relationen

Man träffas när man kan och får prioritera varandra helt enkelt.   Det innebär att tex man får avboka/ställa in hobbys emellanåt , kanske tacka nej till nån fest , hoppa över familjemiddagen eller helt enkelt följa med på kusinens barnkalas just den kvällen man är där...   kompromissa helt enkelt. 

O tänk utanför boxen vad gäller tidpunkten när ni ses..  1 timma bort kan vara värt att offra en något tidigare morgon än vanligt om det innebär att ni får sova en natt ihop mitt i veckan . Eller att bara mötas på mitten en dag , käka lunch ihop, stjäla några pussar och njuta av sällskapet några timmar innan ni skyndar vidare med saker ni inte kan avstå. 

Sätt er ner med varsin almanacka och så får ni utgå från hennes schema och pussla bäst ni kan ...glöm inte bort att stretcha/maxa  ledighet med flextider,  arbetstidsförkortning,  innestående semester,  välvilliga chefer och snälla kollegor som byter dagar med er...

Där jag bor så jobbar många på skift de inte vill. SSAB reglerar hela staden.
10 tusen pers som antingen jobbar på bruket eller i äldrevården.
 Rätt ok framtid i kommunen??

Jag har varit tillsammans med min kille i 2,5 år och vi Bor 1 h ifrån varandra. Han jobbar bara dagtid och jag i vården. Vi ses givetvis när vi båda är lediga men även ibland när båda jobbar med. 
Om vi sover över hos varandra när vi jobbar dag dagen efter så blir det ju givetvis att man får gå upp tidigare än vanligt. Men det är ju sådant man får offra ibland. 

För några år sedan träffade jag en kille som bodde i min stad men han hade yngre barn så det var mer pussel att få ihop det än mitt nuvarande förhållande. 

Jag har varit ihop med min man i 20+ år nu och det faktum att vi inte har samma jobbtider är nog en av faktorerna som gjort att vi inte haft så mycket "skav" i relationen. På ett sätt blir man begränsad - ja.
Han jobbar tex varannan helg året om oavsett om det är vanlig helg, jul, påsk. Så man vet från början att okej, påsken blir inte så kul i år men han är ledig midsommar i alla fall. Typ så.
Men det är enkelt och det är bara att förhålla sig till. 

Det andra är att vi båda har behov av egen tid. På det här sättet kan han göra vad han vill hemma dagtid när han är ledig/arbetsfri och jag är på kontoret (jag jobbar må-fre). Och jag har alltid både kvällar varje vecka och ibland hela dygn på helgen då jag är själv. Då kan jag antingen hitta på grejer utan att ens blanda in honom (allt från utekväll till loppisbesök eller konstutställningar) eller bara gå runt hemma och dricka vin, måla och äta choklad. 

Så det ger oss liksom mer space. Jobbar båda kontorstid må-fre så har båda samma tempo och känner samma stress vardagkvällar när det ska fixas mat, båda vill hinna med sin träning och vänner, hobbies. Och helgerna är den tid då "allt annat" ska ske. Den ena kanske blir lite tjurig om en ska dra iväg en helg med vänner. Inte vet jag, jag har inte haft det så Men jag läser av det i relationer runt omkring mig.