Anonym (Vilse i livet)

Sat 7 Feb 22:44

22 svar

Utan råd och skriker efter närhet.

Min fru och jag har varit ihop i 20 år ca och vi har barn ihop. Vår nivå på sexlust, sexuella drift, närhet och spontanitet har alltid varit på olika nivåer. Men vi har alltid haft respekten för varandra att göra saker i vår egen takt och separata villkor. Har aldrig varit otrogen. Vet alla miljoner experter här har åsikter redan nu och ärligt talat och jag inte än sett en nykter åsikt på detta forum med människor med liknande problem... så vi stoppar åsiktståget redan nu.. men.. Vill bara ha någon som kan ge sin syn.. som lever likadant.. känner igen sig i de som kommer nu.. Min fru är verkligen min bästa kompis, världens bästa mamma.. den som alltid finns där i alla lägen. Hon förstår mig fullt ut.. Men sen är de just en grej.. Hon har alltid ha lätt för att ta varandra för givet.. glömma egentid . närheten.. och spontanitet i vårt förhållande.. med den enkla anledningen att de aldrig varit så viktigt för henne. Men sen har vi haft våra sunda samtal hur den typen av sätt i ett förhållande skadar och skapar distans i ett förhållande.. ja och sen har vi varit på rätt fot igen. Men nu är det precis dom om de ska bi någon form av närhet förväntar och kräver hon att då ska de ske på initiativ av mig. Alla känner väl till den spontana beröringen och de känner honska komma från mig, men inte från henne sen. Blir som ger du inte mig detta kommer du inte om möjligt få någon mer närhet framöver. Känner mig fast i en rävsax. Vill inte förlora henne och de är inte ett alternativ. Samtidigt är de första gången nu jag ens tänkt tanken för oavsaknaden av närhet, smek, sex, lust och spontanitet. Så va fan gör man rent ut sagt.. känns som man lever i ett varumärke. Ni som hamnat i samma läge.. känner igen sig inte i hela men i någon punkt. Ge gärna er åsikt. Ni hobbypsykologer som bara vill klanka ner för sakens skull. Bespara mig de. Tufft som de är. Tack leverpastej!

Anonym (Vilse i livet) Trådstartaren

Sun 8 Feb 22:41

#11

Anonym (Berra) skrev 2026-02-07 23:13:49 följande:

Vad säger din fru om dessa tankar? Du vet hon som är din bästa vän och som du respekterar.

Jag förstår ju vad du vill få fram med de inlägget. Men bara för jag har dåliga tankar så innebär de inte per automatik att jag vill skada och såra henne. Med de sagt.. Då är det bättre att framföra roten till dessa tankar och inte tankarna i sig. För slänga fram bara rätt ut i de blå.. hej du jag funderar på att va otrogen skadar bara henne och relationen i sig. Därav denna tråden för att höra människors åsikt som känner igen sig. Skapar ju tråden för jag vill inte tänka så här, jag vill inte såra henne... därav undertecknad vilsen i livet.

Anonym (Vilse i livet) Trådstartaren

Sun 8 Feb 22:45

#12

Anonym (majjen) skrev 2026-02-08 10:54:24 följande:

Ja, ett tips är att noga läsa igenom det du har skrivit innan du skickar det. Flera meningar är ganska obegripliga, trots att ditt inlägg är intressant och seriöst.

Dessutom är det lättare att läsa om man delar av texten i stycken.

Jo tack jag läste igenom texten flera gånger, men rutan jag fick där blockerades delar av texten av reklam och annan text. Fönstret passade ej min "mobil" eller hur man ska säga. Jag fick därför göra korstecknet och hoppas på de bästa och att ni andra där ute ändå kunde se helheten i mitt dilemma. Men jag tackar ändå för upplysning och uppskattning.

Anonym (Vilse i livet) Trådstartaren

Sun 8 Feb 23:02

#13

Anonym (Susanne) skrev 2026-02-08 09:44:09 följande:

Jag tror du måste fortsätta prata med din fru om ämnet, inte otrohet men om bristen på närhet och intimitet och ta vidare diskussionen om att det blivit nåt som skaver .
Ni behöver ta en riktigt jobbig dialog . Hon säger att allt hänger på dig men kan hon förklara varför? Hon måste våga vara ärlig. Är ni så tajta och förtrogen som du säger måste hon ju då kunna vara ärlig i sina svar. Jag uppfattar att hon inte längre vill ha varken närhet eller sex men ställer upp för din skull om du tar initiativ. Vilket skulle gör mig helt förtvivlad. För husfridssex är inte okej i min värld. Det landar i gråzonen på vad som är etiskt och moraliskt försvarbart. Jag skulle vägra ta initiativ av det skälet , det skulle göra mig riktigt illa till mods och få mig att tappa lusten och viljan. Att ge mig på en partner som faktiskt inte vill. Det är fan övergrepp.
Men då får hon ju vara villig att hitta andra lösningar å andra sidan. Eller faktiskt börja inse att förhållandet krackelerar och förr eller senare faktiskt tar slut och att drt egentligen är ett förhållande I haveri ni måste prata om och inte sexet.

Du ger mycket fina insikter här och håller med dig till fullo. Då jag är en person som har lätt att prata känslor och tror inte på att sopa saker under mattan. Än mindre ta varandra för givet så har vi haft den jobbiga dialog många gånger. När barnen kom till så ändrades de på ett sätt. Där var jag tydlig att vi måste ha vår tid.. vår tid att vara intima. Men de är precis som att hon lever i bilden att.. får man barn. Ja då får man åsidosätta tiden att vara intima med varandra. Så hon halkar över där direkt igen Sen kommer de och förstå mig rätt att min fru jobbar på en otroligt kvinnodominerar arbetsplats och jag har ju sett ett mönster med åren här att de finns ett mindset hon fått med sig därifrån dom blivit starkare att initiativ ska mannen ta och kvinnan ska inte va mannen till lags. Hon vet ju att jag har ett högre behov av närhet och spontanitet så de är precis som hon utnyttjar de för att få ett övertag. Nu låter hon ju hemsk här, men hon är raka motsatsen. Men när man tar dom här samtalen gång på gång.. å så sker en viss förändring.. men anledningen till förändring är för att jag driver på de ska tilläggas.. slutar jag faller de tillbaka i gammal banor. Känns som jag lever i vakuum... jag blir stum inombords... utåt sätt ser ingen de. Men varenda cell skriker efter beröring.. lust, sex, mys, spontanitet och leva på riktigt. Som någon skrev.. att känna sig som man tvingar på sig någon är hemskt.. å där är jag väl typ nu. Att jag accepterat att detta är vad jag får och då blir min distans större och jag jobbar mer för att döva de.

Anonym (Vilse i livet) Trådstartaren

Sun 8 Feb 23:07

#14

Anonym (Kit) skrev 2026-02-08 12:17:27 följande:

Du lever med din bästa vän som du respekterar. Är du otrogen är det stor risk att det kommer fram på ett eller annat sätt och då är kanske er fina relation förstörd för all framtid. Du kommer även för barnen va den som splittrade familjen på grund av otrohet. Mycket bättre att separera först då. Det finns någon som passar dig bra och också kan ha ett fungerande samliv, även om det inte känns så nu, och även om tanken på separation är skitjobbbig.

Du behöver nog främst vara ärlig mot dig själv. Älskar du henne? Som mer än en vän? På riktigt. Är du attraherad? Hade du valt henne idag om det inte vore för barnen?

Jag tog själv fega vägen ut för många år sen(omedvetet) och det blev pannkaka av alltihop. Det kom fram, man blir slarvig när känslorna plötsligt är hos en annan, för det är risken när man är intim med någon annan än sin partner.

Hon är som sagt alltid den som alltid funnits där.. älskar henne och attraheras av henne på alla sätt. Men samtidigt är mina tankar att förtjänar jag inte mer än så här av livet. Bättre fru och mamma till mina barn finns inte. Förutom total avsaknad av närhet och sex. Helt jävla mekaniskt. Det är en bit som är dålig av 200 som är världsklass på. Men den biten är en av hjärtmusklerna i ett förhållande vill jag hävda.

freeway

Sun 8 Feb 23:25

#15

Tar hon den enda vägen ned till kukroten?

freeway

Sun 8 Feb 23:25

#16

freeway skrev 2026-02-08 23:25:05 följande:

Tar hon den enda vägen ned till kukroten?

Tar hon den ända vägen ned till kukroten?

Anonym (Susanne)

Sun 8 Feb 23:26

#17

Anonym (Vilse i livet) skrev 2026-02-08 23:02:42 följande:

Du ger mycket fina insikter här och håller med dig till fullo. Då jag är en person som har lätt att prata känslor och tror inte på att sopa saker under mattan. Än mindre ta varandra för givet så har vi haft den jobbiga dialog många gånger. När barnen kom till så ändrades de på ett sätt. Där var jag tydlig att vi måste ha vår tid.. vår tid att vara intima. Men de är precis som att hon lever i bilden att.. får man barn. Ja då får man åsidosätta tiden att vara intima med varandra. Så hon halkar över där direkt igen Sen kommer de och förstå mig rätt att min fru jobbar på en otroligt kvinnodominerar arbetsplats och jag har ju sett ett mönster med åren här att de finns ett mindset hon fått med sig därifrån dom blivit starkare att initiativ ska mannen ta och kvinnan ska inte va mannen till lags. Hon vet ju att jag har ett högre behov av närhet och spontanitet så de är precis som hon utnyttjar de för att få ett övertag. Nu låter hon ju hemsk här, men hon är raka motsatsen. Men när man tar dom här samtalen gång på gång.. å så sker en viss förändring.. men anledningen till förändring är för att jag driver på de ska tilläggas.. slutar jag faller de tillbaka i gammal banor. Känns som jag lever i vakuum... jag blir stum inombords... utåt sätt ser ingen de. Men varenda cell skriker efter beröring.. lust, sex, mys, spontanitet och leva på riktigt. Som någon skrev.. att känna sig som man tvingar på sig någon är hemskt.. å där är jag väl typ nu. Att jag accepterat att detta är vad jag får och då blir min distans större och jag jobbar mer för att döva de.

Att hamna tillbaka i gamla hjulspår gör man av en enda anledning eller nåja två... 1..man vill inte göra den förändring som krävs 2: det finns inga konsekvenser av att glida tillbaka i gamla vanor.. Varför ska man ens då anstränga sig?

Ska det vara någon vits med att bryta gamla trista mönster måste det finnas en motivation till att är värt det - för båda - nån form av morot och mål . Samt även konsekvenser.. gör vi inte x kommer y träda in och det blir plötsligt lite besvärligt att vara lat och oengagerad...

Nu känner jag inte er så det är svårt att ge exempel på konsekvenser men det gäller att du sätter upp gränser, kräver svar och kan stå för konsekvenser när det visar sig att gemensamma mål bara är en bluff.

Det ska inte löna sig att gå under radarn med lite bluff och vita lögner. För er båda alltså.

För kräver du ärlighet av din fru måste du också själv kunna vara lika transparent . "Jag tror inte du är.ärlig mot mig och det gör att jag inte längre tror vi har en framtid ".. nåt sånt...

Lägg ordet på bordet. Se vad som händer.

Våga vara kritisk och naket ärlig.

Anonym (Liten)

I förrgår 00:26

#18

Om jag förstår dig rätt så har ni ett sexliv, bara inte så ofta som du hade önskat. Sen önskar du närhet vid andra tillfällen och komplimanger. Men din fru kanske har ett annat kärleksspråk än du har? eller var hon bättre på dessa delarna (att sätta sig nära i soffan, klappa dig på kinden och ge komplimanger mm) förr?

KimLinnefeldt

I förrgår 11:51

#19

Anonym (Liten) skrev 2026-02-09 00:26:00 följande:

Om jag förstår dig rätt så har ni ett sexliv, bara inte så ofta som du hade önskat. Sen önskar du närhet vid andra tillfällen och komplimanger. Men din fru kanske har ett annat kärleksspråk än du har? eller var hon bättre på dessa delarna (att sätta sig nära i soffan, klappa dig på kinden och ge komplimanger mm) förr?

Jag tror att det är mitt inlägg du kommenterar. Ja, hon har ett annat kärleksspråk än jag, mindre tydligt. Och jag jobbar med att uppfatta även de små signalerna. Hon har väl alltid varit ungefär som nu, utom under de första mer förälskade åren.

Jag deklarerade tidigt att jag inte kunde tänka mig ett sexlöst förhållande. Att om hon tappar lusten så är det bättre att vi skiljs. Men vi har gått i takt ganska mycket, nu i 25 år.

Jag är ganska nöjd med att ha sex en gång i veckan, det handlar mer om bristen på ömhetsbevis, kramar och ömhet i vardagen.

Anonym (Liten)

I förrgår 13:25

#20

KimLinnefeldt skrev 2026-02-09 11:51:31 följande:

Jag tror att det är mitt inlägg du kommenterar. Ja, hon har ett annat kärleksspråk än jag, mindre tydligt. Och jag jobbar med att uppfatta även de små signalerna. Hon har väl alltid varit ungefär som nu, utom under de första mer förälskade åren.

Jag deklarerade tidigt att jag inte kunde tänka mig ett sexlöst förhållande. Att om hon tappar lusten så är det bättre att vi skiljs. Men vi har gått i takt ganska mycket, nu i 25 år.

Jag är ganska nöjd med att ha sex en gång i veckan, det handlar mer om bristen på ömhetsbevis, kramar och ömhet i vardagen.

Om hon aldrig varit bra på den typen av ömhetsbevis så kommer det aldrig ändra sig. Antingen får du försöka ta till dig de andra sätten hon visar sin kärlek och vara nöjd med det eller så är det dags att vandra vidare och försöka hitta det du saknar med någon annan. Otrohet är aldrig lösningen.

AllaKramas

I förrgår 14:43

#21

Om du är nöjd med läget idag till 99.5 procent, men vill fortsätta driva in den halva procent du behöver, så skulle jag föreslå att du kontaktar din fru, en kompis, en läkare, en sexualrådgivare, en snygging och din bank, där alla samlas i en Whatsappgrupp och gemensamt pratar fram en lösning.

Anonym (majjen)

I förrgår 16:17

#22

Anonym (Liten) skrev 2026-02-09 13:25:52 följande:

Om hon aldrig varit bra på den typen av ömhetsbevis så kommer det aldrig ändra sig. Antingen får du försöka ta till dig de andra sätten hon visar sin kärlek och vara nöjd med det eller så är det dags att vandra vidare och försöka hitta det du saknar med någon annan. Otrohet är aldrig lösningen.

Jag håller med dig.

Utan råd och skriker efter närhet.

INNEHÅLL