• Anonym (M)

    Frågar man inte hur någon mår?

    När min syster eller min vuxna son blir sjuka eller har något annat fysiskt/psykiskt problem så hör jag alltid av mig och kollar hur de mår och kommer med lite stöttande ord. 

    Nu har jag åkt på någon form av influensa och det blir så tydligt för mig att de inte frågar hur jag mår. 


    Man kan tycka att det är en skitsak men det är genomgående. Det finns många exempel. 


    Det jag undrar ibland är vad jag själv gör eftersom jag ofta blir tagen för given. 


    Jag vet att jag kanske är lite löjlig nu men jag tror att det gör lite extra ont eftersom den enda som visade samma omtanke som jag var min egen mamma.


    Vi fanns alltid där för varandra tills hon gick bort för ungefär ett år sedan. Jag saknar henne så mycket och den relation vi hade. Vi tog verkligen inte varandra för givna. 

    Vet inte vad jag vill med det här, kanske kolla hur andra har det och varför det blir så här. 

  • Svar på tråden Frågar man inte hur någon mår?
  • KimLinnefeldt

    De allra flesta människor är väldigt självupptagna. De intresserar sig inte för andra. Om någon börjar berätta något om sig själv så flackar de med blicken och tänker ut vad de själva ska säga. Om sig själva.

    - Jag har fått hälsporre, svårt att gå nu.

    - Ja, jag stukade foten en gång och det var jättejobbigt. Jag fick stanna inne och ha foten i högläge och när jag skulle handla bla bla bla ...

  • Tow2Mater

    För sonen är du den starka supermamman, han förstår inte att du behöver/vill ha stöttande ord. Om du bad honom om hjälp att flytta en byrå skulle han säkert komma?

    Systern, ja, vad har ni annars för relation? Brukar hon mest beklaga sig när ni pratar kanske.

  • Anonym (M)
    KimLinnefeldt skrev 2026-02-08 15:58:40 följande:

    De allra flesta människor är väldigt självupptagna. De intresserar sig inte för andra. Om någon börjar berätta något om sig själv så flackar de med blicken och tänker ut vad de själva ska säga. Om sig själva.

    - Jag har fått hälsporre, svårt att gå nu.

    - Ja, jag stukade foten en gång och det var jättejobbigt. Jag fick stanna inne och ha foten i högläge och när jag skulle handla bla bla bla ...


    Sant, men jag har vänner och kollegor som bryr sig och jag bryr mig om dem. 


    Det känns bara lite sorgligt att jag ibland får mer omtanke av dem än av min familj. 

  • Anonym (M)
    Tow2Mater skrev 2026-02-08 16:29:33 följande:

    För sonen är du den starka supermamman, han förstår inte att du behöver/vill ha stöttande ord. Om du bad honom om hjälp att flytta en byrå skulle han säkert komma?

    Systern, ja, vad har ni annars för relation? Brukar hon mest beklaga sig när ni pratar kanske.


    Jo, det skulle han. Att sonen inte förstår sådant är ju mer begripligt precis som du skriver.


    Jag har alltid varit hans trygghet och funnits där för honom precis som det ska vara. Det tar ju ett tag innan man inser att ens föräldrar är människor. 😊

    Han kan faktiskt vara väldigt fin och omtänksam så jag var inte helt rättvis i trådstarten. Jag bara dippade förut idag, särskilt med tanke på mamma. 


    Min syster och jag har en rätt komplicerad relation. Den bygger på att jag har mycket tålamod. Hon beklagar sig en hel del när hon pratar med mig. Hon har en tendens att vara negativ. 


    Mamma och jag var mer lika som personer. Det föll sig naturligt för oss att vara omtänksamma eftersom vi bryr oss på riktigt. 


    Jag saknar henne så mycket. Hon hade ringt och kollat hur jag mår och om hon kunde göra något precis som jag gjorde för henne. 

  • Just Precis

    Jag är dålig på att visa omtanke när någon är fysiskt sjuk, om det inte är något direkt dödligt. Jag förväntar mig heller inte att andra ska höra av sig när jag är sjuk, vill nog helst vara ifred. Om någon mår psykiskt dåligt, går igenom sorg eller liknande, känns det mer självklart för mig att checka in då och då.

Svar på tråden Frågar man inte hur någon mår?