Vegetarianer som inte vill ha kött hemma - titta hit!

Vettig enligt dig kanske, men för mig och barnen handlar det om vårt välmående att slippa ha det hemma. Ditt förslag är inte en kompromiss för oss, det är att bara hans preferenser gäller.

Jag är vegetarian och min make är köttätare.
Vi har nu varit tillsammans i 29 år och det funkar utmärkt att han äter kött och jag veg..
När våra barn var små fick de både kött, fisk och vegetariskt.

Ni är alltså nyförälskade, ändå ska ni flytta ihop redan fast du har barn?

Ser två röda flaggor här. 

Nej hon behöver inte men hon kan tänka sig det om han inte har kött hemma. Han har lika stor rätt att sätta villkor som TS sen är det upp till henne om hon går med på det.

Det var precis min poäng.

Jag var tillsammans med en vegan, vi bodde inte ihop men umgicks nästan varje dag och åt då ihop. Logistiskt var det enklare att bara ha vegansk mat hemma, så så blev det. Det gjorde mig inget, trots att jag äter kött. Det hade bara varit krångel att ha två varor av allt. Däremot kunde jag ju äta "vanlig" mat när vi gick ut. Och om jag var ensam en kväll kunde jag köpa en påse godis med gelatin. Jag hade aldrig känslan av att jag offrade något, kanske är det samma för den här killen? Det är ju skillnad på "äter kött för att det är ett lättillgängligt alternativ" och "det ska vara en blodig biff på tallriken, annars är det inte riktig mat", hur svårt det sedan blir att anpassa sig. 

Sedan kan jag inte hjälpa att undra lite varför man är så benhård med att inte ha kött hemma om det är det som krävs för att relationen ska funka...? Nu menar jag inte att fylla kylen med kött, men en bit salami i en egen burk skilt från allt annat kan väl ändå inte vara skäl nog att lämna ett i övrigt bra förhållande?

Fast det gör han ju inte. Han vill flytta ihop utan att ställa sådana villkor.

Krävs det för att relationen ska funka? Denna kille ställer ju inga sådana krav

Det kan vi ju inte veta. Han ställer inga sådana krav nu, kan vi utläsa ur TS, men det finns en oro för att det inte ska fungera i längden. Jag undrar bara huruvida det verkligen måste vara en dealbreaker om man efter ett par år tillsammans sedan vill göra några undantag för regeln om ett köttfritt hushåll. Om det blir skarpt läge, är TS villig att separera över en köttbit? 

TS? Hon har ju varit tydlig med vad som gäller om hon ska kunna tänka sig samboskap. Vadås skarpt läge? Tänker du att mannen skulle välja att sätta situationen i skarpt läge när de väl bor ihop? Är det då inte HAN som är villig att separera för en köttbit?

Jag tycker att det är lite onödigt hård ton mot ts, det här är inget nytt påhitt hon börjat med utan så här är det hemma hos henne och då får han antingen acceptera det eller inte flytta in.

De par jag känner där ena är vegetarian och den andra köttätare har alla kött hemma, jag känner bara 2 familjer där båda vuxna och barn valt bort kött, barnen går i lågstadiet och äter kött i skolan i ena familjen, den andra familjen tar det vegetariska alternativet.

Jag känner en familj där pappa flyttade in med bonusmamma som blev vegetarian (ni kanske minns den där dokumentären på Netflix för massa år sen, jag såg den inte själv men ni kanske vet vilken, många blev vegetarianer efter det, kanske inte för alltid men iaf ett tag) hon skulle absolut inte ha något kött hemma, pappan hade inga problem då han brukade äta kött på lunchen, pappans barn däremot (unga tonåringar) som inte ens fick ha kött på hämtpizzan var allt annat än nöjda, det var dessutom bara massa vegetariska halvfabrikat i frysen som de inte tyckte om och de båda började bo mer och mer hos sin mamma tills de flyttade ut helt

Någon skrev om att provbo, det är alltid en bra idé om man har möjlighet, speciellt när det finns barn inblandade, lagar ni mycket mat och äter tillsammans i dagsläget? Det kan ju också vara bra så han kommer in i det och lär sig laga vegetarisk mat, det ska ju inte vara du som alltid gör maten, och om ni äter ute ofta nu så kanske det kan vara svårt att sätta sig in i en vardag längre fram, jag personligen hade nog kunnat leva utan att ha kött hemma men det är ju en omställning och vanesak

Nu är det ju TS som frågar, och som vi har möjlighet att svara. Det är också TS som ställer kraven, killen ställer upp på dessa. Visst kan man välja att tolka ett eventuellt framtida "avtalsbrott" som att han då initierar en separation, eller minimum ett gräl i alla fall. Men eftersom det inte är han som satt upp reglerna är det ju svårt att fråga hur han hade valt att hantera att ställas inför ett val längre fram...? 

Men, om vi ska dra det till sin spets så är det ju den som ställer kraven som också måste ta ställning till vad som händer när de inte efterlevs, eller hur? Samma med allt, typ "jag har varit tydlig med att vi aldrig ska skaffa husdjur, men nu har min sambo tagit hem en hittekatt". Man kan argumentera sig blå om att det är den som tog hem katten som gjort fel, men den som drabbas och som måste fatta beslut om hur viktig frågan är är ju den som ställt kravet från början. 

Fast nej, TS har redan idag fattat sitt beslut, och det är noll kött hemma och hon vill inte bo ihop med någon som har kött hemma. Så då väljer han ju själv bort samborelation med TS om han i framtiden väljer att inte längre respekterar detta. Nej, jag frågade dig hur det skulle kunna bli skarpt läge och vem skulle sätta det i skarpt läge?

"jag är ändå lite orolig för hur det ska fungera i längden, när han inte längre talar i nyförälskelse, utan i vardag..." 

Jag tolkar detta som att TS är rädd för just det, att han kommer ändra sitt förhållningssätt senare. Då kan det ju vara bra att i TS situation fundera över hur man i så fall hanterar det om han ändrar sig efter några år. Kan man tänka sig att omvärdera, kompromissa, då?

Märk väl att jag inte på något sätt lägger mig i hur TS väljer att leva sitt liv! Men av erfarenhet så är kärleksrelationer sällan lika spikraka och enkla att förhålla sig till som en affärsuppgörelse, livet händer och man får hjälpas åt för att det ska bli bra (se bara på alla som väljer att förlåta otrohet!). Mellanmänskliga relationer är sällan statiska. Därav min undran. 

Jag har varit vegetarian i omgångar och försöker bli det igen nu men kan ärligt säga att jag har lite dålig självdisciplin. Men all heder åt TS som klarar det. 

Han har inte gett mig skäl att tro att han kommer ändra sig, men jag är inte naiv, jag vet att det kan hända. Jag sa det inte som ett krav i samband med prat om att flytta ihop, utan när vi pratade mat i allmänhet så sa jag att jag aldrig kommer försöka påverka honom, men att jag inte vill ha det hemma. Han tog det hur lugnt som helst.