Hur tar man sig loss från en kontrollerande förälder?

Nu vet jag inte hur gammal du är, TS, men jag har varit i, är, i en liknande sits. I mitt fall var det också nån form av psykisk ohälsa som fått min mor att vara som hon är... Jag är 30 nu och att hålla min mamma på en "rimlig" nivå av insyn och bestämmande är ett arbete som aldrig tar slut, så länge jag inte bryter kontakten helt. 

Jag flyttade långt bort från mamma när jag fick chansen, började plugga en utbildning som jag behövde flytta för, det hjälpte mycket. Det blev fysiskt omöjligt för henne att kunna följa minsta steg. Sedan har det varit en lång process med självhjälpsböcker och KBT... Hon försöker fortfarande styra mig på olika sätt men hon har inte så många påtryckningsmedel längre.

Varför bor du fortfarande hemma? Har du jobb och/eller studier? Finns det någon orsak till att hon vill ha kontroll? (har du gjort farliga saker tidigare/har några svårigheter)
Det känns som om det saknas lite i din trådstart, som behövs för att kunna svara dig på ett bra sätt.

Jag jobbar och jag har aldrig gjort något kriminellt eller liknande, utan min mamma har alltid haft kontrollbehov som blev värre efter mina föräldrar skiljde sig. Hon tog det väldigt hårt och jag har inte flyttat ut för att hon inte ska vara ensam.

Aha, då förstår jag! Då tror jag att du måste flytta för att er dynamik ska kunna ändras. Och för att din mamma ska kunna bli mer självständig, för nu verkar det lite som om hon lever genom dig, om jag läser lite mellan raderna? Ni båda ska ha varsitt separat liv, vänner, hobbies, osv. Du kan ju också peppa henne att utveckla sitt sociala liv, och samtidigt försöka sätta hårdare gränser, men jag tror att det är svårt...

Alltså, du behöver en person att samtala med som inte har en egen agenda när det gäller hur ditt liv ska se ut. 
Utan är ett stöd när du försöker hitta ditt eget förhållningssätt och dina vägar i livet.

En som också kan vara en modell för hur man stöttar andra på deras väg till självständighet. Så att du själv kan vara ett bra bollplank för andra. 

Tänker att någon slags psykolog kunde vara bra. Man måste inte klicka 100 %, som man gör med en bästa vän, men det behöver vara vänlighet i bemötandet och respektfullhet. Men ibland kan ju psykologen ställa frågor som är lite jobbiga, men det hör till. Ibland kan man också må lite dåligt när man upptäcker hur det har varit och vad man har missat, men det är O.K.

Mår du direkt psykiskt dåligt av att du inte kan fatta egna beslut, så kan du be om hjälp på en vårdcentral som har psykolog. Om du studerar kan elevhälsan även på högskolan ha en psykolog. Jobbar du så kan du bekosta terapi privat. Tidigare hade St. Lukasstiftelsen priser anpassade efter hur mycket man tjänar. 

Någon typ av samtal behöver du i alla fall, även kurator på vårdcentralen/i studenthälsan kan vara aktuell. En del har en psykoterapiutbildning. 

En hjälp jag själv har när jag sla fatta beslut är att jag skriver ner alla positiva saker med ett visst beslut på ena sodan ett papper. Sedan skriver jag ner alla negativa saker som följer med det beslutet på andra sidan. Då får man överblick.

Ja, hon har ju ingen rätt att veta vem du får SMS ifrån!

Jag flyttade långt bort och jag gick i terapi för att lära mig sätta gränser. 

Då tycker jag du ska flytta långt bort. Kanske läsa någon längre  utbildning i någon trevlig studentstad? Kan du ta stöd av din pappa?

Du behöver sluta lasta dina föräldrar för hur de betett sig historiskt och ta ansvar.

Utvärdera olika alternativ och börja fatta beslut själv.