Rent praktiskt

Jag sa att jag ville skiljas runt midsommar. Skickade in om skilsmässa någon vecka senare. Prövotid p g a barn (Tonåringar)

Bor i hus. Mannen ville inte bo kvar så han började leta lägenhet och jag bor kvar.

sa att du får ta precis vad du vill. Jag har typ 3 saker jag är brydd om. Ett skåp en släkting byggt, en potatisskalare jag gillar och en stekpanna jag fick med från mina föräldrar när jag flyttade hemifrån för otroligt länge sen.

Bodelning var klar i okt. Han fick tillträde till nytt boende i början på dec. Flyttat in allt och ut precis innan jul.

Han tog med sig köksbord, tv-n och tv-bänken, några sängar, en bokhylla, nåt skrivbord, en del verktyg, hälften av husgeråden, sängkläder och sånt. Samt såklart sina egna saker.

Det mesta var liksom självklart. Saker han köpt för att han ville ha tog han med sig och vise versa.

bilarna äger vi fortfarande gemensamt. Vi har två bilar ingen av oss egentligen vill äga som endabil så vi samsas utifrån vem som behöver vilken.

Typ så. 

Okej tack för svar.. var ni överens om att skiljas? När man ser allt man bor i så blir man matt.. känns som ett berg att bestiga när man tänker på allt. Tog ändå ett tag för er o man förstår ju att det inte går på en vecka. Mår dåligt av tanken att bli osams.

Vi skilde oss för ett år sedan och då hade vi bestämt oss i ett halvår innan så vi skickade in ansökan och gjorde bodelning samtidigt. Vi ägnade ledigheten förra julen till att gå igenom ca ett rum  per dag. Så det gick rätt smärtfritt eftersom vi var och fortfarande är vänner. Dessutom hade förhållandet kämpigt och vi hade försökt att lappa ihop det med samtalsterapi under lång tid så när det inte funkade så var vi hyfsat mentalt redo. 

Vi skilde oss efter 30 år. Pengar, aktier och fonder delade vi rakt av. Bohaget delade vi upp, mkt saker var självklara. Andra kompromissade vi med. Bodde i ett stort hus så mkt möbler. 

Jag såg till att flytta först, så tog med mig det jag skulle ha, sedan fick exet rodda med resten. 

Skilsmässan gick igenom på en vecka, sedan var huset sålt inom en månad. Vi bodde sedan kvar i 3 månader innan jag flyttade. Exet en månad till. 

Låter så "lätt" men om man inte är helt överens kommer allt kännas så sårigt. O när saker inte är "dåliga" men längtan efter ett ensamt liv ändå finns..

Nej det var vi inte. Det var mitt beslut och mannen ville inte. 

Men någonstans tror jag han insåg att han hade mer att förlora än mig på att kriga så han har hållit sig rimligt bitter eller vad man ska säga.

men jag har fått driva mycket. Men det hade jag räknat med. 

Boende: bostadsrättsradhus, såldes.
Möbler, husgeråd etc: vissa saker var våra egna, andra har vi delat på. 

Vi var absolut inte överens om separation. Han ville inte trots att det var jag som fick honom att dricka alldeles för mycket, fysisk och psykisk misshandel från hans håll och att soc var inblandade. Vi hade levt ihop i drygt 20 år så visst var det sjukt jobbigt med tanke på allt annat som var runt omkring. 

Ja tänker att man får dra lasset mycket själv.. just o få ut sina saker, är mycket smått o tänker att han kanske vill bli av med de fort när man inte är helt överens. Tror jag vill ta steget men så backar jag när jag tänker på allt.. allt blir ju ensamt när man är den som vill lämna en som inte vill...