24-årig son blir ihop med 3-barnsmamma?

Det är väl verkligen inte samma sak att bli tillsammans med någon av samma kön eller en annan hudfärg. Haha! För mig är det tre helt skilda scenarier. 

Om min son skulle visa sig vara homosexuell så är det så att säga redan bestämt, det är ju medfött och ingenting varken han eller jag kan påverka. 

Om han skulle bli tillsammans med någon med en annan hudfärg...tja, det har han redan varit (han är 14...) och vi är ju mörkhyade båda två så det finns betydligt fler vita att välja bland. Det stör mig inte det minsta eftersom vi båda är  blandade och inte har särskilt stor chans att hitta någon med exakt samma hudfärg som oss själva.  

Att bli tillsammans med en 6 år äldre mamma med tre barn är ett jävla jobb rent ut sagt. Det är inget jag önskar någon jag älskar. 

Man får tyvärr en bild av en ung tjej som redan har hunnit avverka ett äktenskap och pushat ut tre ungar i rask följd. Någon som är impulsiv och snabb i vändningarna. Inte den mest smickrande bilden, tyvärr. Men som förälder kan man inte göra så mycket åt det. 

Såklart önskar man sitt barn att få påbörja familjelivet med en tjej som är i samma situation som han själv. Det är ju en annan sak om sonen var 40 och frånskild med 2 barn.

Jag har en son 40+ som har två barn. Har skrivit om det tidigare i tråden. 
Skulle verkligen inte glädjas över att han träffat en trebarnsmamma.  Inte för ett ögonblick. 
Men nu är han gift med barnens mamma och jag hoppas att han så förblir.

Fast det är klart, det vore värre om det var min unga barnfria son förstås.

Men det lär oavsett aldrig ske om jag känner mina pojkar rätt.

Alltså, om de själva är äldre och frånskilda med barn, så får man ju acceptera om de träffar en annan äldre, frånskild och med barn, tycker jag. Det är en helt annan sak. Men i första läget skulle det vara himla olyckligt. 

Och ändå så finns det samboskap som existerar längre än äktenskap....

Ja, men den grundläggande kärleken mellan alla i kärnfamiljen finns i alla fall där (om det inte handlar om psykisk sjukdom, men en psykiskt sjuk styvförälder är ännu farligare än en psykiskt sjuk bioförälder). Alla är lika nära varandra, man vet att relationerna kommer att vara så livet ut, och man vill varandra väl. Alla relationer är självklara.

Så är det inte när mamma plötsligt låter en ny man och hans barn flytta in, eller när pappa plötsligt låter en ny kvinna och hennes barn flytta in. Utan att barnen är tillfrågade. Och sedan ska de dessutom ofta skaffa "det gemensamma lilla kääääärleksbarnet" som de tror ska "knyta ihop familjen". Men så blir det nästan aldrig, det blir bara mera problem när de stora barnen måste anpassa sig efter ett spädbarns behov... 

Jag (TS) startade tråden mest för att höra hur andra resonerar. Själv känner jag att min son har hittat en fin och bra kvinna och jag vet att han är seriös med henne för det märker jag. Jag känner min son. Han är ingen som är ute och festar, han har tagit sina studier på allvar och jobbar numera. De träffades för övrigt via en tillställning via jobbet. 

Han har haft relationer med jämnåriga tjejer som inte har haft barn förut och en stor anledning till att det inte hållit har varit att de varit alldeles för omogna och haft helt andra prioriteringar än han (fester, resor, sociala medier etc). Den här tjejen är kompetent, driftig, framåt och stabil, vilket är både vad han attraheras av och behöver. Han tycker verkligen om barnen för övrigt. Hon har aldrig ställt några krav på honom om att hoppa in som en extrapappa, de har en pappa, men att han är mogen för ansvaret hade jag tagit för givet eftersom han är den han är. 

Jag (TS) startade tråden mest för att höra hur andra resonerar. Själv känner jag att min son har hittat en fin och bra kvinna och jag vet att han är seriös med henne för det märker jag. Jag känner min son. Han är ingen som är ute och festar, han har tagit sina studier på allvar och jobbar numera. De träffades för övrigt via en tillställning via jobbet. 

Han har haft relationer med jämnåriga tjejer som inte har haft barn förut och en stor anledning till att det inte hållit har varit att de varit alldeles för omogna och haft helt andra prioriteringar än han (fester, resor, sociala medier etc). Den här tjejen är kompetent, driftig, framåt och stabil, vilket är både vad han attraheras av och behöver. Han tycker verkligen om barnen för övrigt. Hon har aldrig ställt några krav på honom om att hoppa in som en extrapappa, de har en pappa, men att han är mogen för ansvaret hade jag tagit för givet eftersom han är den han är. 

Ja ja, men det finns andra exempel på att det kan gå hur bra som helst när en ensamstående mamma träffar en ny man utan barn. Jag är ett lysande bra exempel, jag har flera i min bekantskapskrets där man också skilt sig och träffat ny man som man nu levt med i 30- ish år.

Jag träffade som jag skrivit min man när han var 24 (utan barn) och jag var 33 med två barn, vi har nu varit tillsammans i 27 år, gifta i 23 och har en gemensam dotter. 

Vi får väl hoppas att alla barnen har samma positiva bild av sin uppväxt...

Fördomarna lyser 

Som ingående i en fyra år lång tvist om arv i bonusfamilj som nu ligger i domstol så håller jag inte med dig ett dugg. 

Bara gör det inte...