Hej!
Vi har två pojkar på 6 och 8 år. Har känt oss helt klara med barn ända sedan andra barnet men sista månaderna har jag fått en stor längtan efter en sladdis. Också livrädd för sladdis och den otroliga omställningen det blir. Någon som har erfarenheter som vill dela med sig?
Jag fick en sladdis när mina killar var 13 och 15, det var den mysigaste föräldraledigheten jag någonsin haft. Och jag var så mycket tryggare i föräldrarollen 
Måste ni bestämma er idag?
Om inte, gör inget på ett tag. Det kan gå över eller växa sig starkare. Men det är inte farligt att längta utan att göra något just nu.
Dessutom, det viktigaste är att ni båda vill. Längtar han också?
Jag blev gravid med andra barnet när äldsta var 10 år.
Även om det var planerat och efterlängtat och vi hade stenkoll på vad vi skulle vänta oss så var det ändå en liten chock att allt infriades. Hur konstigt det än låter 
Allt småbarnsrelaterat hade vi gett bort eller sålt. Huset hade vi flyttat till efter att stora barnet var förbi bebisstadiet så det behövde barnsäkras.
Det var jobbigare med sömnbristen. Det var otroligt tufft att se den äldre avstå från att fråga om man kunde göra något tillsammans för att han förstod själv att det skulle bli nej, att jag var upptagen med den lilla.
Tryggheten var ju dock att vi gjort det förr, att vi var äldre, att vår ekonomi var bättre (vi kunde vara lediga så mycket vi önskade egentligen eftersom vi budgeterat för det och sparat pengar och skolade inte in förrän vid ca 2,5 år) och att storasyskonet var självgående.
Sen vet man vad man har men inte vad man får. Det är också tudelat. Vårt yngsta barn hade kolik som bebis och har nu i lågstadieåldern fått diagnos ADHD. Utredning om autism pågår. Där är jag glad att vi inte har två små barn utan att storebror är mogen och förstående och som en extra vuxen i hemmet.
Och jag är så tacksam över att han fick ha oss för sig själv i nästan 11 år innan hans syskon kom, för så som det var då har det liksom aldrig blivit igen.
Jag tog upp frågan med min sambo för någon månad sedan. Han blev lite chockad men sa att han tidigare alltid tänkt tre barn men trodde att vi var färdiga nu. Men han sa att han ska fundera på saken, vet inte hur han känner. Så jag har bett honom tänka ordentlig, ta sin tid, och sedan återkoppla till mig? jag blir så otålig.