Livet känns så tomt

Jag har ett otroligt roligt jobb, goda vänner och flera hobbies som ger mig energi. Se till att fylla livet med saker som ger energi...inte tar.

Försök att skapa en meningsfull vardag. Det är inte bra att bara gå och längta efter semestern eller helgen.

Hitta en hobby som nämnts ovan, eller samla vänner och fixa middag, gå på teater, gå ut och dansa, boka olika små och stora utflykter med kompisar eller släktingar. 

Det är bra att boka något kul utöver det vanliga varje månad och att utmana sig själv till att lära sig något nytt varje år. 

Saker att boka in: ett lopp, en weekend i en stad du inte har besökt, museum, escape room, chokladprovning, gå på sightseeing i din egen stad eller närliggande stad 

Nya saker att lära dig: stå på händer, sticka/virka, kalligrafi, ett nytt språk 

Organisera något kul: bokklubb, middagsklubb, deckarmiddag - jag och min syrra brukar köpa såna mordmysterier att lösa

Instämmer i allt. Och vill lägga till de riktigt små glädjeämnena. Ring en vän. Ät något du längtat efter (även om det är fett och onyttigt). Poppa popcorn och sätt på en romantisk komedi (Sleepless in Seattle, typ). Gör fotvård. Ring en släkting. Ring en vän till. Städa en låda som förfallit. Ta en promenad och lyssna på "Kropp & Själ" i P1 i lurarna.

För mig blev det en skillnad när jag faktiskt började se positivt på jobbet. Att jobbet var en del av mitt liv och på många sätt roligt. men när jag hade fokus på helgen så blev det mycket svårare att se det. För mig går dagarna mer ihop nu. Helg är en sak, vardagen en annan. Men det behöver inte betyda att det ena ger mig mer än det andra. Jag har ju faktiskt både ett roligt jobb och trevliga kollegor. I dag njuter jag av det på ett helt annat sätt sen jag börjar se det..

Känner precis likadant. Vet inte om det är mer eller mindre trösterikt. Läser vad alla tipsar om här, i allra största välmening, men jag är personligen så långt ifrån att tycka att ett spel, ett radioprogram, en film skulle räcka. Det värsta är när man dessutom är helt svarslös inför vad som faktiskt skulle kunna känna meningsfullt. Så många vänner har sagt till mig "ja, men om du bytte jobb? stad? hus? man?". Men det finns absolut inget scenario (hur "drömmigt" det än skulle framställas) som jag tänker skulle kännas meningsfullt. Jag vet inte om det är samma sak för dig? Men om det skulle vara så, så tänker jag att det nog tyder på en underliggande depression. För det är nog inte meningen att man ska känna sådär.

Jag förstår det där med vänner. Men tyvärr är jag inte så bra med människor. Har få vänner.Jag hittar ju på en hel del saker faktiskt, men mestadels ensam då jag knappt har vänner. Inte så lätt att hitta vänner som vuxen.

Jag håller till stor del med. Jag vet vad som ger mitt liv mening, men kan tyvärr inte ägna mig så mycket åt det som jag hade velat. Hade jag kunnat ha ett jobb som jag tyckte var roligt och intressant hade det varit en annan sak.

Har ni sett Click med Adam Sandler. Handlar om en man som får en fjärrkontroll som styr allt. Han tar bort allt han tycker är meningslöst och snart märker han att hela livet försvinner. Att även små saker som kan upplevas som onödiga och tråkiga har en mening och kan ge en guldkant i livet om man väljer att se det själv. En komedi, men om du har rätt syn på den så kan den ge dig tankar om vad som faktiskt är viktigt och börja se det. 

Jag tycker man känner så i perioder i livet- det kan försvinna och det kommer också att komma tillbaka.

Ofta är den känslan tecken på att det är dags att förändra sin tillvaro- byta jobb, hitta ny hobby eller hobbykurs, ta tjänstledigt på deltid och plugga nåt, leta nytt umgänge eller vad som nu kan göra att din hjärna inte är lika uttråkad.

Nu i slutet av vintern har väldigt många nordbor också brist på D-vitamin. Reserven är slut och då mår man pyton. Så jag hade nog börjat med multivitamintabletter i en månad och utvärderat hur jag mådde sen, samtidigt som ljuset och våren kommer tillbaka.

Jag insåg rätt tidigt i livet att ett "traditionellt" arbete gör att mitt liv känns totalt värdelöst och jag vägrade ha det så. Jag har idag ett jobb som sköts 100% hemifrån, utan tider att passa. Det gör att livet känns mer harmoniskt och som att JAG styr över MITT liv istället för någon annan. Jobbet är trots allt en väldigt stor del av ens liv rent tidsmässigt. 

Hade jag haft ett vanligt jobb hade jag förmodligen tagit livet av mig vid det här laget för jag tål inte när livet blir för inrutat - hellre dör jag.