Vanligt med folk som går sjukskrivna pga arbetskskygghet?

*jobbar

Jag är hundra procent säker på att både sjukskrivningar samt vård av barn har minskat pga möjligheten att jobba hemma. 

Jag och mina kollegor har 6-7 digitala möten per dag när vi jobbar hemma. Man ska inte tro på allt man hör. Du har alltså inte jobbat hemma själv

Svar på rubriken: nej.
Sen finns det naturligtvis undantag, som det gör i allt och med alla.

Att du var lat när du var arbetslös går inte att jämföra med sjukdom. Du kommer lära dig skillnaden när du eller en närstående blir sjuk.

De flesta som jobbar hemifrån behöver göra samma saker oavsett om de sitter på hemmakontoret eller kontoret i stan. 

Däremot är de flesta som kan jobba hemifrån ofta tjänstemän och då har de ofta i kontraktet att de inte har bestämda arbetstider. De har istället bestämda arbetsuppgifter som ska levereras. Men om man väljer att göra dem på dagen eller sitta hela kvällen för att jobba ikapp kan ibland vara valbart. Så ja i praktiken skulle man väl kunna välja att sova på dagen och sen jobba hela kvällen isället. Men det har snarare med titeln tjänsteman att göra. Och den titeln fanns innan pandemin också. 

Min man jobbar hemifrån ibland. Har han tio möten inbokade så har han det oavsett vilket skrivbord han sitter vid. 

Det enda han vinner är resvägen. 

Om han inte jobbar på bra en dag. Då måste han sitta på kvällen eller jobba dubbel så länge en annan dag. Så han kommer inte undan arbetsuppgifterna. Rapporterna ska levereras till chefen oavsett. 

Du verkar tro att alla som jobbar hemifrån ligger och sover och gör inget alls. Du tänker inte att chefen till slut skulle märka att man inte medverkar på några möten? Inte leverera några rapporter? Inte svarar på några mail? Inte lämnar in någon statesitk? Inte lämnar efter sig några jobbloggar?

Tror inte det, de flesta friska och starka personer känner att de behöver en uppgift av något slag. Det behöver inte vara lönearbete, men något mer än att bara föda sig själv och hålla rent hemma.

Om man inte har snå barn, dp kan det räcka ett par år att bara få livet att gå runt.

Precis. Som jag ser det är det sunt och normalt att vilja arbeta, att vilja få den sociala gemenskap med andra som man får på en arbetsplats och att vilja sträva mot att uppnå mål i livet, även att förverkliga sig själv.

Likväl väljer många att gå i pension när de är runt 65. De får pengar men slipper jobba. 

Jag försöker/försökte bli sjukskriven för att jag mår psykiskt dåligt med suicidalitet och märkte hur det lättade under två veckor när jag faktiskt blev sjukskriven (Depression av medelgrad).

Men jag upplever att vården erbjuder allt utom just sjukskrivning. Olika antidepressiva, 3 sorters sömnmedicin, antipsykotisk medicinering, benzodiazepiner, mindfulnesskurser, psykologsamtal.

Sedan började den fysiska hälsan ta stryk. Högt blodtryck 2 sorters blodtryckssänkande, diabetes med diabetsmedicin, men ändå inte sjukskrivning. Jag går på 2,3 ibland 4 olika åtgärder varje vecka vilket känns som lika illa som jobbet och att den fritid jag hade går till sådant. Jag känner att mitt liv hade funkat bra med just åtgärden sjukskrivning. Jag har bytt jobb flera gånger för att verkligen se om det är jobbet i sig eller att jobba som är problemet. Min egen bedömning är att det är att jobba.

Jag frågade läkaren "Ärligt talat, titta på mig och min journal. Tror du jag ens blir 50?" "Kanske 50 men nog inte 60" Jag fyller 48.

Men ingen sjukskrivning. Så jag är övertygad om att den som faktiskt är sjukskriven är jävligt sjuk.

Varför citerar du mig? 

Det förekommer säkert. Men jag skulle gissa att det är en väldigt liten grupp människor som föredrar att sitta hemma istället för att uträtta något på en arbetsplats, ha arbetskamrater och få en lön istället för en mager sjukpenning.

Tidölaget vill gärna sprida fördomar om lata människor (med annan hudfärg), men de ljuger.

Byt vårdcentral om det är så illa!

Dessutom är det verkligen inte etiskt riktigt att försöka förutsäga någons död på det viset som läkaren gjorde! Så återigen; byt vårdcentrel. Inte bara läkare på samma, för de är solidariska med varandra. 

Går du privat så byt till regionen eller tvärtom ifall du går på regionens.