17 som inte vill/kan bli vuxen

Man är ju inte vuxen förrän tidigast 25 enl det bittra folket här på FL så hon har ju gott om tid.

Enl mitt sätt och se det så är det föräldrarna som svikit när de inte förberett någon att vara redo för vuxenlivet när de fyller 18. Det betyder att man måste lära sig väldigt många saker långt innan. 

Nu vet jag inte om jag tycker det är ditt ansvar men hennes föräldrar borde för länge sedan lärt henne att ta ansvar (skola, disciplin etc)

Som fyllde 17 betyder nyss gissar jag. Hon låter som en normal 17åring. De mognar i sin egen takt. Det är fortfarande ett bra tag till 18 och körkort vilket inte behövs tas på sekunden. Prova att ha krav på körningen, att hon gör vissa saker på körkortsappen innan så ni kan se men ha inte jättestora krav. Det är mycket annat nu. 

Visa henne vilken lön och budget hon kan förvänta sig som bara gymnasieutbildad vs om hon anstränger sig och pluggar en högskoleutbildning.

Visa vilken partner hon troligen kommer att hitta- i utelivet i en småstad när man inte pluggar vs på universitet.

Visa var hon kommer att bo i respektive fallet- en sunkig hyrestrea för 14000 kr/mån i ett sämre område eller en BRF med fler kvm, högre standard, nära till bra skolor och spara pengar till sig själv via amortering.

Visa var hon kommer att semestra- fattigplayan med karamellfärg i drinkarna eller kryssning i Karibien.

När man vet vad man väljer får många ett uppvaknande.

Jätteallvarligt om hon inte klarar gymnasiet! Det blir svårt att få ett vettigt jobb då!

Tala med henne om att vi har 6,5 % arbetslöshet, om man tar bort de som vill ha extrajobb/sommarjobb ur arbetslöshetsstatistiken. Det betyder att mer än var 20'de person hon möter på stan är arbetslös. Hon kan ju räkna själv när hon är ute och går. Vill hon bli en av dem med allt vad det innebär i att inte ha pengar?

Prata med henne om framtiden. Vad skulle hon vilja arbeta med och framtidsutsikterna inom det? Arbetsförmedlingens och SACOS hemsida har, åtminstonde förr, haft info om framtidsutsikter.

Låt henne fylla i den enkät som Arbetsförmedlingen har (om den finns kvar). Där fyller man i om sådant man är intresserad av, sådant man är bra på och sådant man har svårt för/inte tycker om. Ur det kommer det förslag på yrken som man kanske inte hade en aning om fanns.

Det är lättare att sträva mot att få godkänt i skolan om man vet vart man är på väg.

Eller har hon alltid haft svårigheter i skolan? Har hon alltid hafr trögt med att läsa? Kanske att hon har dyslexi?

Tillägg: Intresseguiden och Hitta-ditt-jobb-jag heter sidorna på Arbetsförmedlingen. Kolla sedan framtidsutsikterna för det jobbet.

Det är inte bortkastat att lära henne bli en bra bilförare. Förr eller senare kommer hon ta sitt körkort. Lär henne teorin medan ni kör. 

De flesta tonåringar är lata, det brukar ordna upp sig 

Precis. Erbjud att köra med henne men ställ upp krav som hon först måste uppfyllas  så är det sedan hennnes val om hon vill köra. Vik inte efter hennes tjat.  Då lär hon sig också hur det går till i samhället och riktiga livet att allt inte bara dyker upp. Lönen kommer efter jobbet. Har hon blivit curlad hela livet? Det är en sådan björntjänst varför gör föräldrar så mot sina barn? De skapar en orealistisk syn hos sina barn på hur livet kommer vara.

En 17 åring är heller inte vuxen. Och vad menar du med att hon inte kan bli vuxen? Menar du att så som hon är just nu kommer att vara för alltid, utan nåt som helst mognad eller utveckling från nu och resten av hennes liv? Har det varit så för dig, att du var helt färdig och mogen vid 17 år?

I mina öron låter det som en normal tonåring, de saknar ofta logik och kunskaper. Skoltrötthet är vanligt, och man har svårt att se framåt, att det man gör nu får betydelse sen. 

Mitt tips är att se tiden an, utveckling kommer, ställ lagom med krav. 

Att övningsköra utan att plugga teorin är inte bortkastat, teorin kan hon läsa sen när hon är redo och orkar. 

Sätt relation före fostran, det är så man når fram till tonåringar. 

Slipper hon gå till skolan nån gång, då? Slipper hon nånsin hjälpa till hemma? Får hon pengar nån gång när hon kräver dom, då? Finns det nåt alls som hon behöver egen inkomst till (om inte så ör det inte konstigt att hon tycker det är "jobbigt" att jobba).
Jag tror att det här är lite problem som ni skapar själva, ärligt talat. Sätt krav på att hon ska plugga teori för att hon ska få övningsköra, bara? Låt hon få känna på vad konsekvenser är för nåt. Uppfostran händer inte av sig själv eller av att man upplyser henne om vad hon "borde göra" innan man låter henne slippa.
Ang läxor så borde det 100% vara hennes ansvar. Hon ska sitta och skämmas och få F och få gå om gymnasiet, om det är så att hon "inte vill". Uppmuntra och förklara varför det är viktigt, istället för att tjata. Det är inte erat ansvar, utan hennes. Så ge henne ansvaret.

Rätta mig om jag har fel.

I landet där högskoleutbildning lönar sig sämst och relativt ofta är en förlustaffär? 

Jag tänker att det är jättebra att ni övningskör ihop. Teorin är ju ingen brådska, kanske bättre att hon lägger det krutet på skolarbete så länge om skolan är tuff.

Se till (främst föräldrarna naturligtvis) att hon vet vad som gäller pengamässigt och håll er till det. Sen upp till henne om hon vill leta jobb etc utöver det.

Vilket otroligt konstigt inlägg.

Många med gymnasieutbildning har högre lön än de med högskoleutbildning, och att de sen inte har studielån som ska betalas tillbaka. Dessutom är livet långt, man kan läsa upp betyg och plugga senare i livet om man inte kände sig motiverad i tonåren. Man kan byta bana hur många gånger som helst under ett helt långt liv.

Sen undrar jag om du tror att alla som bor i småstad saknar högskoleutbildning? Eller att alla som saknar högskoleutbildning bor i småstad, eller  tvingas flytta dit?

Jag bor i Stockholm och känner många som har gymnasieutbildning som bor här och lever utmärkta liv. Många av dem tjänar mer än jag gör, trots mina 5 år på universitet. Att ha råd med bostad eller inte beror verkligen inte på utbildningsgrad. 

Hon hade börjat hjälpa för länge sen. Det är en bra initiativ för såna barn att lära sig. Hon kommer att bo själv, vill hon inte lära sig nu det blir obegärdligt och svårt för henne. 
Ni föräldrar behöver inte ge henne mer pengar eller annat hon kräver. Ni får skicka henne till socialtjänsten hon ska bo med stöd från staten eller gå ut leva själv. Eller skickar ni henne till armé. 
Hon kommer förstå vilken chans hon har att vara med två föräldrar som bryr sig om henne, hur lycklig hon är i den här världen att kunna ha någonstans att sova utan att betala, äta etc...
Sluta ge henne allt från och med nu blir hårt. Hon kommer kanske ändra sig. Hon är så lat och otäck.

Kan hon inte ta ansvar för små saker hemma, skolan kommer hon inte göra det för körkort utbildning. Hon behöver inte köra prov nu. Hon måste börja ta ansvar i skolan och hemma först. Disciplin, respekt etc...

Håller med Martin. Kom igen. Sitt ner med henne och kom överens med henne om vad ni ska hjälpa till med hemma, om hon ör helt oresonlig så får dom vuxna bestämma själva.. Om hon inte håller sig till det så får hon börja betala hyra, istället för att få veckopeng. Det här är inte att vara elak, utan att lära ett barn ansvar. Man kan säga det otroligt vänligt och kärleksfullt. Hon blir curlad, just nu.

TS övergav tråden direkt och den enda meningen som står om hushållsarbete är inte helt tydlig om hon faktiskt inte gör saker eller bara är lite gnällig då TS verkar ha märkliga krav

"Och som vanligt bland tonåringar så vill hon inte göra något för att hjälpa andra hemma." Därav svarade jag på frågan om körkort.

Mina erfarenheter (har tre unga vuxna barn), är att det går tämligen fort och händer mycket mellan åren 16,17,18,19 - dvs de övre tonåren... gällande mognadsgrad (!).

Mina barn var tämligen ointresserade av sommarjobb när de var 15-17, sen vände det, och det vände ytterligare när de närmade sig sista året på gymnasiet och den stundande studenten (vårterminen).

Körkort klarade alla av galant, alla övningskörde och pluggade och körde upp som "privatister".

Jag har alltid förmedlat till mina barn - har man inga egna pengar så kan man inte "leva". Och ju mer pengar man tjänar/har, desto "mer" kan man "leva".

Dvs man kan inte flytta hemifrån om man inte har en inkomst/studiemedel. Man kan inte nätshoppa smink, prylar you name it om man inte har (egna) pengar...

Har pratat om vikten att spara pengar. Mina barn fick en sudd med (spar)pengar när de tog studenten, med orden att det inte är några "bränn-pengar" utan pengar för framtiden...

Det verkar mina unga vuxna barn (tillslut) ha förstått, och idag så har jag två som jobbar heltid, en som pluggar på universitet. En som flyttat hemifrån vid 21 och är sambo (23bast). Två (19,21) som växelvis bor hos mig och hos deras mamma, men lever väldigt självständigt...