Fler med syskon som leker högljutt och hårdhänt? Mor- och farföräldrar försöker dämpa lek/ljud

Hemma kan du ju göra som du vill men viktigt att barnen lär sig att ta hänsyn till sin omgivning.

Varför tillåter du dem att göra detta?

Är det för jobbigt att säga till dem?

Om de har kompisar på besök låter du dem också leka så här? 

Warren Zevon - Excitable Boy

Om de har roligt och inte tar skada av leken så är det väl ok att låta dem hållas, men jag tänker också att det är viktigt att visa hånsyn till andra. Dvs, har ni gäster, inkl. mor eller farföräldrar, så få de leka lugnare, men ocksp tex om ni föräldrar är trötta. Sen är det väl viktigt att även aktiva och vilda barn också tränas i att leka lugnare lekar ibland. Du verkar tycka att det är en galen idé att de skulle läsa en bok - varför då? Läser ni inte för barnen? Annars kan man tänka sig bilbanor, lera, pärlplattor, lego/duplo, magnettiles, rita eller något annat. 

Formulerade mig kanske otydligt, jag menade att de inte vill byta ut leken mot bokläsning bara sådär. Vilket kan sluta med att morföräldern som försöker stoppa leken står och skriker själv om bokläsning, men för döva öron. Självklart läser vi bok för våra barn. Bilbana, magnatiles, lego, pärlplattor, play doh, pennor är uppskattat också och de leker gärna med det. Men inte alltid just när vi vill.

Så klart barnen inte alltid vill vad de vuxna vill, men frågan är då vem som bestämmer? 

Att stå och skrika på barn om bokläsning är inte vidare framgångsrikt, som du skriver, men man kan sätta gränser för vild lek och ge barnet valet mellan bokläsning eller legobygge. 

Om man tex väntar besök eller ska göra något som kräver lugna barn så kan det också vara bra att förebygga genom att vara ute och riktigt köra slut på dem så att de är lagom trötta när gäster kommer. 

Det är ju ert ansvar att lära barnen att man inte alltid kan leka så fysiskt och högt.

Jag förstår inte varför barn ska få leka med så hög ljudnivå att det stör andra? Och det är nästan alltid pojkar det gäller.

Det skulle kunna vara jag som skrev detta. Har 2 pojkar på 5,5 och 3 år som leker precis så här. Och jag läser vad folk skrivit, båda här och på andra ställen om vissa barn. Det är inte alltid så att man "låter" barnen göra på ett visst sätt. Vi tycker också det kan vara jobbigt ibland, när man är trött eller har ont i huvudet. Men när barnen är inne i sin lek så är det svårt att nå fram. När man länge blivit arg och skrikit på barnen att lugna ner sig, så de nuförtiden inte bryr sig att man är arg eller skriker, vad ska man göra då? Att prata lugnt med dem har slutat fungera för länge sedan. Alla som klagar på högljudda barn har själv inte barn eller så har de fått barn med en helt annan personlighet. Det ligger inte alltid i uppfostran, utan barn har olika personligheter och vissa är mer högljudda. Det gäller ju även vuxna, vissa har mjukare och tystare röster medan andra är mer högljudda eller energiska.

Så min åsikt är väl bara att ja, det är jobbigt och det enda man kan göra är att säga åt dem gång efter gång. Vi kan inte heller få våra att sätta sig med en bok när de är uppe i sin lek. Att föreslå kritor eller lera kan lika gärna sluta med att allt ligger utspritt på golvet och leken fortsätyer. När våra är för jobbiga så delar vi på dem, i varsitt rum eller varsin sida av soffan. Men det är inte alltid enkelt om vi är hemma hos någon som bor trångt tex. Eller som har egna barn som gärna är med i leken. Respektera andra och sina gäster, absolut. Men de kan också ha lite förståelse för att vi inte uppmuntrar barnen till det här, utan vi gör och har gjort allt i vår makt för att lugna ner det men ibland är det inte tillräckligt. Och vi fortsätter tjata och hoppas att barnen någon gång växer ur det... TS du frågar om det är fel att tillåta det, men min motfråga, inte till dig, men till andra är: Vad kan vi egentligen göra åt det vid det här laget?

Om det bemöts med skrikande och tjat från er, så förstår jag att det inte hjälper.

Sök hjälp, finns föräldrakurser att gå. Ni gör era barn en björntjänst genom att låta de hålla på såhär. Är de likadana på dagis?

Mina barn är lugna och tillbakadragna på förskolan... 

Nej, skulle jag skrika på barnen så blir det 10 gånger värre och det är resultatlöst. Är jag lugn så upplever jag att de leker lugnare (oftast, inte alltid). Däremot börjar kanske svärmor skrika för att försöka dämpa dom, men det får motsatt effekt på barnen.

Jag upplever att pojkarna leker vilt tillsammans när de varit ifrån varandra ett tag och det är en slags (högljudd) glädje. Äsch jag vet inte vart jag ville komma med den här tråden, bara skönt att höra att det finns några få andra som också har högljudda virvelvindar hemma 

Vissa har bara mer energi och ett större behov av rörelse och action än andra. Och just i de åldrarna som dina barn är i så är det helt normalt och sunt. Enligt mig är det inte fel på barnen, men väl på miljön. Den typen av energi passar inte i alla miljöer.

Lättaste lösningen är att ta ut barnen och låt dem rasa av sig utomhus. Istället för att klättra på väggarna och ge alla i omgivningen huvudvärk så har de utrymme att göra sig av med energin ute i naturen eller på lekplatsen.

Vi hade tillgång till en pool när barnen var i den åldern och det är om möjligt än mer effektivt för att använda upp överskottsenergi. Varje dag efter middagen tog en av oss barnen till poolen och en timme eller två senare var de redo för sängen utan prut.

Men ger man barnen möjlighet att använda upp sin energi och verkligen röra på sig tills de tröttar ut sig så är det mycket lättare att få dem att uppskatta lite lugnare och tystare aktiviteter vid andra tillfällen. 

Klart pojkarna ska få leka högljutt när det passar men du behöver ju lära dom att när nån säger till så slutar man och dämpar sig. Du får helt enkelt gå in och bryta och se till att dom lyssnar på mor/farföräldrarna. Eftersom du vet att dom upplever pojkarnas lek som påfrestande så förbereder du pojkarna på att när ni får besök så leks lugna och lite tysta lekar.

Jag tycker det beror på situationen. 

Om det är släktkalas och era två barn leker högljutt så att andra inte kan samtala eller känna lugn och ro är det dags att antingen säga till dem eller gå ut och leka med dem en stund av hänsyn till de andra.

Om det är en vanlig vardag hemma hos er så kan de väl få leka fritt. Om ni har trädgård kanske de kan gå ut? Det är inte så kul att hälsa på folk vars barn tar över situationen totalt varje gång. 

Har själv en son och det var ju utomhus han trivdes bäst i den där åldern :) 

Vad tycker grannar om det? Jag är genuint intresserad av det, eftersom jag gärna låter mina grabbar gå lösa i studsmattan för att bli av med sin energi. Men det är ändå mycket skrik och sång (om man kan kalla det det) och då får jag dåligt samvete för grannar som inte kan vara ute och njuta utan att höra våra barn skråla "här kommer pippi långstrump, här kommer pippi långstrump" om och om igen. Så slutar ändå med att jag får ta in dem efter en stund. Ingen granne som sagt något men när jag bodde hemma som tonåring så minns jag tydligt grannar med högljudda barn som kunde vara lite jobbigt när man ville läsa en bok i solen liksom. Kanske inte är ett sådant problem som jag inbillar mig? Vi har byggt ihop studsmattan nu och försöker ta ut dem så ofta vi kan, på helger och en stund innan middagen på vardagar.

På mitt område har vi en mamma med 2 högljudda barn som får rasa av sig utomhus och det är enormt påfrestande för oss grannar främst sommartid. Mitt råd är att prata med grannarna om/när dom tycker det är ok så slipper du att grannarna pratar bakom ryggen på dig.