Socanmälningar som aldrig ger resultat

Nej, det är verkligen hopplöst.

Har också en sån släkting, vi har varit oroliga sen barnen föddes. BVC och två förskolor har socanmält, då byter man bara förskola och efter andra gången höll hon barnen hemma.

Sen flyttade hon och det vi nu får höra av de få som har kontakt är att pojken slåss i skolan och flickan skickat film på sitt kön och när hon gör sina behov på toa till andra barn.

Blir säkert normala fungerande vuxna av det, eller hur... 

Vad säger mannens föräldrar? Har ni pratat med dem?

Skriv ett sakligt brev till Socialnämndens ordförande. Om inte alla dessa orosanmälningar resulterat i utredning begås tjänstefel.

Tack att du bryr dig! 

I vårt fall var det svärfar och svärmor som var en stor del av problemet och det var de som hindrade/övertalade övriga syskon att inte socanmäla.

Gör en anmälan till IVO om att SOC inte gör sitt jobb

Tyvärr kan det se ut så här.

Men det kan vara att föräldrarna har kallats till samtal i samband med Socialtjänstanmälningar. Men att ni är ovetande om det, för att det är sekretess kring socialförvaltningen. Man får inte höra vad som händer efter en anmälan. Inte ens skolan närde har gjort en anmälan. Har man riktig tur får skolan veta om en utredning har startats, men inget om resultatet. Men ofta inte ens det.

Det enda man kan göra är att fortsätta anmäla om man får veta att något allvarligt var hänt.

Ja det känns så tragiskt att förstå att barnen antagligen kommer bli dysfunktionella som vuxna i sin tur. 

Så de tycker det är helt i sin ordning att föräldrar regelbundet slår sönder sina barns saker och mobbar dem?

Bara svärfar i livet. Han säger inget, uttrycker väl svagt att han tycker det är illa.

Utrett har de. Men inget de har kommit fram till och ev utfört har ju gjort skillnad...

Vi vet att de kallats till samtal varje gång. Och vi vet att de utretts. Men inget verkar ju ske...

Men det ena läggs till det andra och sedan blir familjen en känd problemfamilj hos Socialförvaltnimgen. Till slut händer något som gör att Socialtjänsten agerar. Men inget är helt vattentätt. Blir det för stor personalomsättning så tappas kunskap om familjen.

Men när blir man en känd problemfamilj?... De har anmälts till och från i 10 år.....

Jag arbetar inte på Socialförvaltningen så jag vet inte. Men vissa saker får inte passera obemärkt. Som att man slår sina barn t.ex. eller grov vanvård. 

Jag har jobbat på soc. fortsätt anmäla. Troligtvis tackar föräldrarna nej till stöd, och då kan socialtjänsten inget göra sålänge informationen inte är så pass allvarlig att man är rädd för barnens liv/allvarlig skada. Men om det fortsätter komma in oro år efter år, och föräldrarna fortsätter på sin linje, så kan soc ibland gå emot föräldrarna om infon är tillräckligt oroande eftersom föräldrarna då bevisar sig var olämpliga att ta hand om barnen. 

I vårt fall var det  "mor med flera diagnoser, knepig kosthållning, hoarding och dålig hygien". Det var föräldrarna som hejade på och hjälpte ekonomiskt med att hon skulle skaffa barn själv, "för då skulle hon äääntligen få något att leva för".

När personen inte ens kan ta hand om sig själv eller behålla ett jobb.

Fortsätt anmäla, försök håll kontakt med barnen. Utgår från att de har mobil? 

Barn som omhändertas mot vett och förnuft. Barn som får komma hem till missbrukare igen och ligger döda inrullade i en matta. Barn som lider men ignoreras av soc.

Det verkar vara oerhört svårt att hantera det här på bra sätt.

En sak jag tänker är att omhändertagande är traumatiskt för alla inblandade, och att soc borde försöka allt annat innan dess. Tät kontakt med socanställd, tvång på föräldrakurs med mera, täta oannonserade hembesök. Bästa vore att barn fick stanna men hemmet förändras. Ett halvdant hem är bättre än att tvingas till olika familjehem under uppväxten.

En amatörs synpunkter.

De äldre är alktod barnvakt till sina yngre syskon och får därför sällan leka med jämnåriga, mamman har varit sjukskriven länge för depression och är aldrig med sina barn på egen hand, barnen får inte tillräckligt med mat, vilket är värst för de äldsta som går i skolan och bara får lunch där, de yngre får frukost och mellanmål på förskolan. Pengarna räcker inte och de är i skuldsanering, de kan åka månadsvis med obesiktade bilar, barnen straffas ofta med att bli av med skna mobiler i många veckor om de inte utgör alla de hushållsuppgifter de ålagts eller om de protesterar mot dessa. Pappan hotar med att slå sönder ena barnets dator när han tycker att barnet inte lyssnar. 

När de äldsta var små var det ofta skrik och bråk nattetid (fyllebråk) hemma hos dom, något vi fått veta i efterhand av en tidigare granne till dom. De lämnades väldigt ofta till olika barnvakter som var helt nya för dom, för att föräldrarna skulle ut och festa. Nu är det ingen som orkar vara barnvakt åt den stora mängden barn, så nu är det problemet borta...

Det är så sjukt mycket att jag på rak arm inte minns ens hälften av allt som hänt under åren.

De är relativt hela och rena och helt okej klädda , vilket känns som att det gör saken svårare för soc. Och denna jävla idiotregel om att besöken måste föranmälas. Varje gång soc sagt att de ska komma på besök så panikstädar de (mycket genom att pressa in allt i sina stora källarförråd) och därmed har soc aldrig fått se det vi sett, hur kaosigt barnen har det varje dag.