Lämnad efter 10år

Fokusera på att skapa ett bra samarbete runt barnen och ett liv med barnen som ensamstående. Fråga henne ärligt vad som gjorde att hennes attraktion till dig dog så du kan jobba med dom bitarna om det berodde på dig så du inte gör samma misstag igen om du träffar nån ny senare. 

Beklagar din situation. Bra samarbete kring barnen är ju viktigast så försök agera så neutralt och professionellt som möjlig. Ett tips är att fokusera på praktiska frågor nu för att inte fastna i grubblerier eller hamna i känsloutbrott.

Boende. Kan du bo kvar och vad behöver du göra för att formalisera detta?

Schema. Tänk igenom detta redan nu. Är det varannan vecka som gäller? Kommer det fungera med ditt jobb och vad behöver du eventuellt ta tag i eller ändra för att det ska fungera? 

Högtider och liov. När ni väl landat i hur det växelvisa boendet ska se ut så glöm inte lov och högtider/långhelger. Skriv ner så ni har allt skriftligt.

Om ni får svårt att kommunicera eller blir osams så kan ni ta hjälp av en familjeterapeut för att få hjälp att komma framåt.

Låt henne gå.
Men förstår att du är i fullständig chock nu. 
Så illa som det kan bli när det gäller relationer.

Hon har ju förmodligen funderat på detta ett tag nu, så hon är samlad. Medan det för dig är helt nytt.

Så ha medkänsla med dig själv när du åker ner i djupa dalar i känslorna. Kanske att du ska ta en eller ett par semesterdagar för att slippa leva upp till jobbkraven, om det känns som en lättnad? Medan andra tycker att jobbet gör att de måste koncentrera sig på arbetsuppgifterna ett tag, så att det blir som en paus från grubblandet. 

"All things must pass". Och det kommer detta att göra också så att det inte känns så dåligt hela tiden, även om det tar några månader av elände. 

Ta hand om dig själv så bra det går! Börja inte slarva med dig själv när det gäller mat och sovtider eller motion. I början är stora sömnsvårigheter vanliga. Hyggliga vanor hjälper kroppen att hantera känslorna bättre.

Som tur är har du barn. Det är relationer som följer dig hela livet, du kommer alltid att vara pappa. Oavsett allt annat.

Jo vi provar att ha så gott samarbete de går men de är ändå svårt när man fortfarande älskar henne och inte vill att hon ska flytta. Jag fick ingen annan anledning till attraktions bristen förutom att hon sa att hon trodde det var nåt fel på henne själv. Hon gick till en kurator tidigare i veckan för att prata om hennes mående för hon mår skit men fick inte ut så mycket av de enligt henne och nu blev hon uppskriven på en väntelista för att bli uppringd för att boka in ett nytt möte men den var 1,5månad lång. Hon har många symtom för utmattning så jag tror de är därför hon mår dåligt men jag kan ju inte vara säker. Jag har väldigt bra kollegor att prata med så jobbet känns faktiskt ganska skönt att fara till. Jo de är tur jag har barnen men tanken att inte få vara med dom varje dag är tung att bära. Svårt är de också att försöka tänka på annat än allt roligt vi haft och skulle ha. I april hade vi bokat hotellboende och en föreställning som vi skulle fara till med barnen. 

Regel 1A på FL: Om en man lämnar är det alltid hans fel. Om en kvinna lämnar är det också hans fel.

Ja för alla kvinnor tycker lika om vad som är attraktivt. Eller inte.

Så är det verkligen inte. Men den som skrev inlägget du citerade talar verkligen inte för alla kvinnor. Vi tycker inte lika om vad som är attraktivt så det är omöjligt att säga vad HAN ska rätta till. Och jag håller med om att män får sina fiskar varma om de tappar attraktionen för sin kvinna t. ex efter att hon fött barn.

Så det är han som gjort fel menar du? Inte hon som inte ens klarade av att i tid förklara vad som fick henne att tappa känslorna? Och varför skulle nästa kvinna tänka lika?

Tack för klokt inlägg!

Kan tillägga att hon gjorde då inte heller så att självförtroendet ligger på topp så det måste jobbas upp. Hon sa rätt till mig att 8 gånger av 10 vi hade sex så ställde hon bara upp för min skull och då hade vi sex cirka 12-13 gånger per år. Hon har också börjat vara väldigt irriterad på mig för att hon tycker att jag pratar med henne som att hon vore en främling. Förklarade att det är svårt att prata glatt när jag inte vill att hon ska flytta. Hon ville också lämna hunden här tills sommaren då hon inte har nån hundgård dit hon flyttar men där sa jag faktiskt nej. Värst av allt är att hon kommer flytta cirka 500m bort så vi blir grannar. 

Du var gift med ett svin. Var glad att du kom loss från henne även om det kommer att vara j-igt tungt ett tag.

Ja tycker hon har skött det hela väldigt dåligt. Hon kunde gett dig en ärlig chans.... istället har hon gått och tänkt på saken länge och sen själv bestämt sig för att lämna... och ni har två små barn...
Väldigt själviskt gjort i mina öron. Jag tycker man kämpar för att hålla ihop. 
Det tycker jag att du kan säga till henne. Att så gör man inte....så fult gjort att låta den andra tro att allt är bra......sen berättar hon för dig att hon minnas bara ställde upp 8 av tio gånger och inte kände för det... låt inte din självkänsla bli sänkt för det....
Och som sagt hon verkade ju ha uttmattningsproblem och sånt påverkar ju definitivt sexlusten... 
Kan ju fundera över vad man kan göra för att få en mindre stressig vardag.
Säg att du är villig att försöka gå i terapi och rädda förhållandet, men att det krävs ju att hon gör sin del. 
Några frågor jag tycker att du kan be henne svara på: Vad tycker du är viktigast i ett förhållande, vad var det som du föll för hos hos mig , och vad kan ni vinna/förlora om ni separerar eller fortsätter vara tillsammans? Och så svarar du också på frågorna, och ge henne någon dag eller två som deadline och sen att du vill ha svar......att ni kan prata med varandra i lugn och ro när barnen sover.  och gå igenom frågorna etc.... analysera lite hur livet har varit på sistone. det kanske har snurrat på lite väl fort....

Lycka till!! 

Jag menar att jag tänker att hon kanske ska ta sitt förnuft till fånga, och inte lämna..utan faktiskt våga stanna kvar...och ge förhållandet en riktig chans. Inte någon kvick fix men att ni tillsammans försöker lösa problemen som uppstått. Jag tror att man kan få attraktionen att väckas på nytt och att man kan komma närmare varandra. Eller så rullar allt på och man blir som främlingar och gör bara allt som plikten kräver var en på sitt håll, istället för att tillsammans bygga ett team där man stöttar och hjälper varandra i små och stora saker. Och visar uppskattning i det lilla.... man ska vara glad att ha tak över huvudet, mat i magen och om man är frisk och har friska barn som växer o mår bra...

Börjar mer och mer att inse att det här är nog för det bästa. Ibland vill man inte riktigt se verkligheten men ju mer jag tänker på det så är det nog en annan med i bilden. Hon erkände att hon börjat få lite känslor för en kollega för några månader sedan och jag vet att han hade de för henne också. Han har precis skiljt sig från sin fru så egentligen ligger ju alla bevisen framme men jag ville blunda för dom. Man vill ju tro de bästa om en person man levt med i tio år och att dom bryr sig om en. 

Till råga på allt så blev hon sur och besviken på mig för att hon ringde mig igår och frågade om jag kunde höra med MINA föräldrar om dom hade några flyttkartonger och sopsäckar för att packa ner sina saker i. Jag förklarade för henne att de inte kändes rätt att göra sånt när de känns tungt för mig att hon ska flytta. De tyckte hon var sjukt eftersom vi har haft 10år tillsammans och om de vore ombytta roller skulle hon hjälpa mig att flytta. 

Jag beklagar TS.

Jag tänker inte uttala mig om det är rätt eller fel av henne att lämna. Sådant ska man vara försiktig med när man inte har hela bilden. Även om man utåt sett kan tycka att man borde kämpa mer för ett förhållande med barn, om det inte är alltför illa.

Men hon känner som hon gör och det är svårt att ändra på. Däremot håller jag med ovanstående om att hon har skött detta dåligt, samt inte behandlar dig bra.

Du gör helt rätt som sätter sunda gränser. Du har ingen skyldighet att serva henne eller lägga dig platt för henne, även om du inte heller ska motarbeta separationen. Du får gilla läget och göra det bästa av situationen, men det är allt.

I övrigt: Försök fokusera på framtiden, samt att få ett bra samarbete kring barnen. Gå och prata med någon om du behöver stöd. Umgås med släkt och vänner, fokusera på barnen och eventuella hobbys osv. Så blir det lättare för dig att ta dig igenom detta.

Tack för stödet.

Du har helt rätt i att om man känner för att lämna så ska man göra som man känner men tycker att jag kunnat få nån förvarning eller nånting.

Trodde som sagt att allting var bra då vi i augusti reste till Italien och ställde oss i kö på en hundvalp i oktober som vi hämtade i januari fastän att hon hade berättat om känslorna för kollegan i december. Skulle ha sagt nej redan där men ibland är man dum.

Vi har även renoverat mycket dom senaste månader så man tänker ju att hon planerat för framtiden med oss. 

Känns som hon inte förstår att bara för att hon tappat känslorna för mig och ser mig som en kompis så ser inte jag henne som de och att hon sårar mig. 

När hon berättade för mig om kollegan sa jag till henne att om känslorna skulle växa så kunde hon ju iallafall visa mig den respekten att vänta tills hon flytta ut innan dom gör nåt. Nu under helgen har hon hunnit rensa ut allting ur huset så misstanken om honom blev ju inte mindre. Och värst av allt är som sagt att hon flyttat på sånt avstånd att jag kan se henne.

Ingen är ett änglabarn men det är så svårt att förstå varför hon behandlar mig såhär för jag är vad man skulle kunna en första klassens toffel. Och de värsta av allt är att istället för att bli arg så försvarar jag henne...

Vet innerst inne att det mest troligt är för det bästa att det blev såhär men jag kommer att sakna henne och allt vi gjort. 

Funderar på att söka stöd men just nu håller jag mig iallafall över vattenytan.

Du skylle ha tänkt och har flera kvinnor. Polygami är det bästa som finns. 
Det finns inget kärlek utan intresse. Hitta en annan kvinna helt enkelt. Hir kan hon säga attraktion finns inte men hon älskar dig. Det är respektlöst. 

Jadu jag tror dig men vet att det mest troligt inte är nåt för mig. Ja jag vet inte men fult att säga men hon börjar bli allt mer lik sin mamma som inte har nåt filter alls.