Måste man gå på begravning?

En fundering, åker du aldrig bort någonstans utan katten? Tänker alltifrån semesterresor eller någon hotellnatt borta etc. Låter ju väldigt begränsande annars.
Vad tycker din man om att du inte följer med på begravningen? Om han inte tycker att det är viktigt alls så hade jag avstått och han vill ha med dig, följ med. 

 

Tycker folk resonerar otroligt konstigt. Varför ska man tvingas gå på en begravning man inte känner för?? Eller någon tillställning alls. Speciellt när ts skriver att hennes roll mest är att "visas upp". Jag skulle inte velat ha nån där som satt av tiden och spelade Wordfeud. De sörjande får väl stötta varandra! Jag skulle inte ens fråga min sambo om han kunde följa med på en sådan begravning. Vilket stöd är han när han inte ens vet vem som ligger i lådan?? Han kan få stötta mig hemma i det faktum att jag är ledsen men att stå där uppklädd och tvingas buga och bocka för kistan och "ta avsked", lägga ner handblommor, nej fy vad pinsamt!! 
Ni vet att det är olagligt att lämna en katt ensam för länge va? Tillsyn för mat, göra rent kattlåda och social kontakt minst två gånger per dygn. Alltså inte bara störta in och fylla på mat i matskålen. Jag skulle aldrig överlåta det till random kreti och pleti! Har man tagit sig an djur är man skyldig att ta hand om dem också! En död svärmor som man inte ens har kontakt med och en karl som beter sig som ett barn är så långt ts' problem som man kan komma! Mannen verkar ju dessutom noll öppen för lösningar, så.

Tyckte att denna fråga lät bekant och fann denna tråden.
www.familjeliv.se/forum/thread/83398536-nar-ar-det-ok-att-inte-ga-pa-begravning
Är ni samma ts som har brist på underhållning?
Du och den andra TS kan bli kompisar och beklaga er över att att ni måste vara stöd åt familjemedlemmar.

- Så varför kom inte din fru på begravningen.
- Det finns ingen kattvakt.
Skulle vara intressant och se vad som skvallras.

Men alltså, skulle köpa ditt resonemang om begravningen var i samma stad dom bor i. Men nu handlar det ju om en relativt lång resa, som kanske helt enkelt inte är rimlig för alla.

TS man kanske inte heller behöver henne där som stöd under begravningen. Om det inte är viktigt för honom, för henne eller för barnen att TS går är det ju bara vansinne att hon ska följa med på en resa som lär väl ta en 10+ timmar i bil enkel väg för att gammelfaster Asta inte ska få nåt att skvallra om?

Nope, min farmor dog för rätt många år sedan nu. 

Och till skillnad från många andra så är jag totalt obrydd om vad folk skvallrar om även om det är ett tecken på att man saknar vettigare saker att ägna sig åt.

Det är inte ens likt....

 

 

Normalt om man inte har kattvakt, ska jag gissa kanske de vuxna barnen kan stötta upp ibland (de som nu är på begravningen) men alla åker inte iväg eller ens vill göra det.

Efter att ha läst allting så kan jag säga dessa saker: 

1. Lämna din man, du verkar inte direkt vara kär i honom längre och ser honom mer som en börda än någon du faktiskt vill leva med. 

2. Åk på din svärmors begravning oavsett om ni så träffades 1 gång om året. Det visar på vett och etikett. O det säger jag som är autistisk och hatar sociala sammanhang, mina föräldrar har varit ännu noggrannare med uppfostring av mig just i och med svårigheter med sociala koder etc. Hade jag inte dykt upp på min hade mina föräldrar ?mördat? mig om jag inte hade gått på svärmors begravning. Eller ja de hade blivit jätte arga på mig, för det inte är så de har uppfostrat mig. Jag är inte själv jätte tjenis med min svärfamilj, men hade ändå åkt på begravningarna för att visa att man på något sätt bryr sig om inte annat för att vara den större personen i det hela. Även om de så mest hade varit för stöd till min man, för att jag vet att han trots att hans familj är hemsk mot honom hade brytt sig och att han hade behövt mig. Som min mamma så vist brukar säga ?Ibland måste man göra saker man inte vill/känner för att göra.? 

3. Katten är alltid det minsta problemet, finns alltid vänner, släkt, grannar som kan ta katten i några dagar. Antingen att åka o ta hand om eller ha hemma hos sig. Gällande katthotell så är det att hitta ett som man känner stort förtroende till. Därför viktigt att åka o hälsa på flera så man hittar ?rätt?. Katter om man inte har riktigt snygga sådana brukar inte va så lätta att stressa upp. 

För mig är det frågan om maken vill och behöver stödet i form av sin fru. Min mamma var inte nära sin svärfar och åkte inte på begravningen pga avstånd och övrig logistik. Vad spelade det för roll? Ingen alls. Stödet i sorgen går att ge på hemmaplan och via telefon. Sorgen är inte linjär. Andra behöver sin partner mer och då är det bara att lägga ut pengar för kattvakt.

Ingen vett och internet-etikett här... TS behöver inte lämna sin man för att hon inte vill pga stod ej nära svärmor+har svårt att få logistiken för kattvakt. 

Det finns mängder av skäl till varför sk "närstående" inte kommer på en begravning, här är hela deras familj där förutom TS. Alla behöver inte sin partner på en begravning, hur svårt det än verkar vara för folk att förstå. 

Kattvakt är inte alltid lätt att hitta som du säger men man ska givetvis försöka hitta ett nätverk innan en akutsituation händer. Riktigt snygga... wtf 
Katthotell finns inte alltid i mängder, här har det funnits väldigt kort tid= ett

Schysstast att du ställer upp för din man och inte minst barnen, som ska ta farväl av sin farmor. 

För det andra undrar jag om ditt motstånd verkligen handlar om katten. Är det inte upplevda obehag kring tankar om begravning och död?

Själv har jag tyckt att begravningar och särskilt minnesstunden efteråt har varit väldigt positiva, kärleksfulla och till och med humoristiska händelser. 

Jag har svårt för folk som låter katter och marsvin styra livet.

Vad som händer kring din egen begravning behöver du inte fundera på. Du är död då.

Finns det ingen djurskyddsförening i din närhet som kan ta hand om katten så länge? Oftast bättre än katthem.

Var han på hennes begravning då?

Det lär han göra. Han träffar dem väl inte så, så det är väl bara naturligt. Eller får han bara umgås med dig?

Det tycker jag inte alls att du måste; framförallt då han inte brydde sig när din mamma blev sjuk och gick bort.Stanna hemma ; han kan ringa om han behöver stöd.

Stanna hemma du. Det verkar du redan ha bestämt dig för oavsett vad vi andra tycker. Ganska genomskinligt att du använder katten som skäl. Du kan lika gärna vara rak mot din man och säga att du inte vill åka med. Du säger ju själv att du inte bryr dig om vad hans släktingar anser om dig, så då är ju saken klar. Vem vet. De kanske är rent av glada över att du stannar hemma än åker dit och visar falsk respekt.

Tycker det tillhör god ton och respekt för de anhöriga att gå på en begravning när det är någon så närstående. 

Vad det gäller katten har jag varit kattvakt hur många gånger som helst. De flesta katter har inga problem med att vara själva med daglig tillsyn, de är självständiga djur.

Alla sörjer olika. Bara för ett sätt fungerar för dig betyder inte att det är lika för alla andra, och det är inget fel i det.

Känns ju absurt att TS skulle behöva åka iväg i tre dagar om mannen inte behöver henne för stöd, enbart för att släkten skulle prata om hon inte är där. Det blir ju jättelarvigt.

De flesta klarar sin lagliga tillsyn 2ggr/dag bra. Om man hittar en kattvakt.

Man Kan va borta från katter iaf max ett dygn,massa mat å vatten framme bara så det räcker,inga problem,lugnast för katterna dessutom,slippa stress med å lämnas nånstans osv .sen måste man ingenting tycker jag,är upp till var å en. Man kan va stöttande ändå i det innan å efter

Har du haft kontakt med din svärmor utan konflikter eller liknande så bör du åka. Om man däremot har en jätte dålig relation med sin svärmor att man bråkat eller det är tydligt att man avskyr varandra så behöver man inte åka på begravningen. 

Så på ren svenska även om ni endast träffas en gång om året och kanske inte har en jätte nära relation, så borde du åka så länge ni har kunnat prata och umgås med varandra utan bråk och tjafs. Det är ju trots allt bara vid ett tillfälle sen kan man släppa det helt, så även om man inte känner för det så bör man ta sig i kragen vid detta tillfälle. 

Om man däremot inte har kunnat vare sig pratat med umgåtts med varandra utan att det har blivit bråk eller att du inte alls har haft någon kontakt med din svärmor, så blir det bara konstigt om du dyker upp om inte för stöd till din familj då. Det skulle jag och min familj säga är enda undantaget för att inte åka på någons begravning. Men ska man inte åka av nån anledning så krävs det en väldigt bra undanflykt och att man inte har en kattvakt är lite för vagt. 

Män är ju också lite kluriga så även om de säger att de inte bryr sig, brukar de oftast bry sig väldigt mycket ändå. De ska väldigt ofta vara lite macho o inte visa att de har känslor eller är så känsliga. Så tror att din man kommer ta illa upp även om han säger att det är okej att du inte hänger med, om du inte gör det. Om inte annat kan det ju bli lite jobbigt för hans del om släktingar o sånt frågar vart du är/varför du inte är på begravningen. Han kanske inte rent spontant vill ha dig där som ?stöd? utan mer att du ska vara där för att det är din svärmor och därmed också din bonus familj som du fick på köpet när du blev ihop med din man. 

Hade jag varit dig hade jag åkt för husfridens och familjens bästa även om det innebär att man får göra något som man inte kanske vill göra. Se det istället lite som en liten ?semester? att få lämna hemmet och hemorten lite. Begravningen behöver inte vara det enda man gör på orten.