Flytta med barnen mot pappans vilja?
Hej ni fina, som sitter på mycket kunskap. Vore så tacksam över hjälp.
Är det någon som vet vad som händer om:
Vi separerar och jag vill flytta till vår hemort 20 mil bort?
Pappan och jag är skrivna på samma adress här, förstås, men han jobbar borta i ett annat land. Det varierar vecka för vecka men han är minst borta söndag em - torsdag kväll.
Men kan också lika gärna bli söndag em - fredag kväll. Vissa helger stannar han kvar och jobbar även helgen och blir alltså borta nästan 2 veckor då.
Så länge han jobbar borta, vilket jag är säker på att han kommer att fortsätta med, så kommer han få vårdnad varannan helg och jag resten av tiden. Eller hur? För en förälder (han) kan väl inte få alla helger och jag endast vardagar? Ifall han ordnar så han kommer hem varje helg.
Om jag skulle säga att jag vill ta med mig barnen och flytta så tror jag att han säger nej.
Inget handlar på något vis om att jag vill ta barnen ifrån honom för jag vet att han också skulle flytta till vår hemort om jag "vann" i en tvist och flyttade dit.
Men min fråga är om ni vet eller tror att jag kan vinna i en tvist och få flytta dit med barnen?
Jag tänker på ifall man har mer att bestämma då jag kommer ha den större delen av vårdnaden?
Båda barnen är födda i staden jag vill flytta tillbaka till, om det på något vis påverkar.
Jag misstänker att jag nekas en flytt med barnen, om inte han godkänner.
Då undrar jag vad som händer om jag vill flytta ensam? Och vara den som har barnen varannan helg?
Då tvingas ju han att söka arbete här så han kan ha barnen.
Vems rätt väger tyngst här? Dvs hans rätt att fortsätta jobba borta och ha dem bara varannan helg vs min rätt att flytta tillbaka till min hemstad och istället ha dem varannan helg?
Jag förstår om den här frågan låter hemsk och det gör så ont i mitt hjärta att ens tänka den tanken då jag älskar mina barn över allt annat. Problemet är att jag även älskar min man precis lika mycket. Vi har varit tillsammans i 22 år och jag vill inte separera. Kommer gå igenom en enorm livskris och kan bara se mörker, allt är nattsvart.
Vi flyttade upp hit för hans släkt. Jag har ingen här som står mig nära.
Kan inte se något ljus om jag stannar kvar här utan vill flytta hem av ren överlevnad. Allt här påminner om oss, som en lycklig familj. Orten är liten och alla känner alla. Känns fruktansvärt att tänka mig att fortsätta bo här.
Barnen är 11 och snart 13 så ja, det skär i samvetet att ta dem med mig. Men jag vet inte hur jag ska kunna vara en bra och stabil mamma genom den här livskrisen om jag stannar kvar.
Vore så OERHÖRT snällt om ni som kan och vet kan jag hjälpa mig 💕